Grundaren till Sveriges moderna journalistik

Riddarhuset 1885

De flesta känner Lars Johan Hierta som Aftonbladets grundare. Med stolthet framhäver fortfarande både Aftonbladet och Liljeholmens Stearinljusfabrik som han också grundade sitt ursprung, och de har all anledning till att vara stolta. Färre känner likväl till Hiertas gärning vid sidan av att ha grundat två idag marknadsledande företag. För det finns mer allomfattande orsaker till hans ständiga aktualitet trots att det nu är 145 år sedan han avled.

Lars Johan Hierta var nämligen den främsta drivkraften för att göra yttrande- och tryckfrihetslag-stiftningen från 1809 till allmängods, och han bidrog även på ett betydande sätt till den allmänna moderniseringen av Sverige i den gryende industrialismens fotspår. Sanning är att de sakområden han drev frågor inom, skulle fungera väl även i dagens riksdag. Såsom social rättvisa, rättstrygghet, näringsfrihet, frihandel och jämställdhet. Liksom utrikes, med hotet från Ryssland lika aktuellt nu som då, och hans övertygelse att det gryende europeiska statsförbundet som under 1800-talet växte fram var lösningen för både handel och fred. Men vi vet nu att slutet av 1800-talet och större delen av 1900-talet istället kom att helt kontrolleras av hegemoniska nationalstater. Krigen följde i dess fotspår som en osalig ande och förtryck av hela folk var ej ovanlighet.

Den politiska scenen under Hiertas tid var minst sagt dynamisk och ofta vandrande den i gränslandet till våldsam. De ständigt hätska debatterna i Riddarhuset kunde urarta när som helst. Ett exempel på detta var under kampen för avskaffandet av ståndsrepre

Lars Johan Hierta Med egna ord – Självbiografi

sentationen. En spetsig artikel i Aftonbladet dagarna före debatten hade trissat upp stämningen ytterligare bland präster och adeln som verkade för att bevara sina

privilegier och därmed också den traditionella representationen. Plenumet fortgick utan avbrott i tolv timmar där 28 talare uppträdde mot avskaffandet av ståndsrepresentationen och uttryckte avsky, hotelser och anklagelser om att förslaget gränsade till landsförräderi.

Så blev det Lars Johan Hiertas tur att få ordet och han började med att recensera tonläget i debatten med att säga: ”Består icke vår tids ridderlighet till stor del i humanitet och tolerans? Några har försökt uppvärma majoritetens känslor medelst antydningar på hotelser, som skulle ha skett utanför detta hus.” Harald Wieselgren som skrev en biografi om Hierta efter hans död skriver vidare: ”Som åska rullade stampningarna och vreda ljud över riddarhussalen vid dessa ord ur Hiertas mun. Häftiga skrik. ’Ut med honom!’ ropades från flera håll. Hierta stod upprätt i sin grevebänk, medLars Johan Hierta Med egna ord – Självbiografi orubbat lugn, under det att bullret pågick.” Därefter tog han åter till orda och började tala om framåtskridande och tidsanda, fenomen som egentligen inte fanns i hans antagonisters sinnevärld, nu när deras egen lilla maktbas stod under belägring och hotades att svepas bort.

Hiertas röst har tystnat, men mycket inspiration kan hittas i nyutgåvan av hans självbiografi, där också exempel på hans journalistiska och satiriska skrivande finns inbakat. Detta från mannen som grundlade inte bara det som ovan nämnts, utan också Sveriges moderna journalistik.

 

I författaren Kullbergs fotspår i Europa och Småland

motion-1303885_640Jag träffade på Karl Kullbergs mycket mångsidiga författarskap när jag arbetade med ett annat av våra projekt. Hänfört följde jag hans skarpa inträngande granskning av missväxtens år 1846 i Småland där han vägleder läsaren i den småländska myllans olika miljöer, från armodets hoplappade kojor till gamla herrgårdar till tidlösa köpmannapalats, och vidare till fängelseborgens unkenhet och så intill köpingens tvetydighet. Allt vad samhällsliv kan erbjuda i det gamla bondesamhället som sakta bryter samman finns där att finna. Att sedan följa med Kullberg genom 1842 års Europa, där tryckfrihetens utbredning skakar alltfler länder och de gamla makterna tar till allt märkligare metoder för att behålla sin ställning. Fast även om Kullberg som journalist bejakar och självfallet försvarar det fria ordets expansion är han inte blind för vissa negativa konsekvenser. Han skriver följande i sin betraktelse med titeln ”Studier på fåfängans marknad”:

”Men ungefär lika många vägar, som föra till Rom, finnes det också för dem, som vill göra sig känd, att beträda. De, som enklast och värdigast leda till målet, äro förunderligt nog, de minst besökta. Däremot vimlar det av vandrare på en mängd bivägar av tvetydligt rykte; där tigger man, som om en allmosa, om uppmärksamhet, och gör de konstigaste krumbukter, för att, om möjligt, skilja sig från hopen.”

Betraktelsen tar vidare upp flera olika tveksamma metoder att göra sig känd och Kullberg återknyter till dem både i romanen ”En sommar i Småland” och kanske än mer i ”En reseskildring från Europa 1842”. I denna typ av betraktelser finns hos Kullberg alltid stråk av underfundig humor men utan att förlora själva problematiken ur sikte. Han skriver följande om ett av de vanligaste sätten att göra sig känd:

”Ett mycket sedvanligt sätt att göra sig känd är att leva över sina tillgångar. Man låter champagnekorkarna springa, och springer slutligen själv. Man finner det alltid bättre att vara bankruttör, än att vara ingenting. Man betraktas, gungande i sin eleganta vagn, avundsamt av nedstänkta fotgängare, och har själv skäl att avundas tiggaren, som, utan att ha bedragit någon, bär sina trasor utan vanära. För att några år få räknas bland matadorerna, förefaller man hela sin återstående livstid ohyggligt tillhacka. (…) Men man får trösta sig med minnet av att ha varit en stjärna, som glänste – till dess den föll.”

I samma anda skriver Kullberg om talare som håller ordrika tal om ingenting och skribenter som arbetar efter samma metod. Men likväl var det fria ordet ett av de viktigaste verktygen i det annalkande industrisamhällets utveckling. På liknande sätt som idag, i det digitala samhällets gryning, när det fria ordet har kompletterats med att alla äger minst en mediekanal via en blogg eller sociala mediekonton eller liknande. Den kraft digitala verktyg kan ha får läsaren inte minst stifta bekantskap med i novellsamlingen ”Gränsfarare”, framförallt i novellen ”Gamarna” och likaså när man träffar på Zoes färdigheter och umbäranden i novellen ”Skärvan”. Båda novellerna visar olika digitala metoder att bryta ner gamla mossbeklädda murar och vilka konsekvenser det kan få.

Polemik, det fria ordet och straffskalan för dess utövande

1840 hotades Lars Johan Hierta av landsförvisning i egenskap av bokförläggare. Han hade ända sedan 1829 med växande framgång arbetat med att omvandla bokmarknaden, vilket läsaren av den nyutkomna självbiografin kan läsa om i bland annat förordet av den samtida författaren Karl Kullberg. Denne författare som gav ut första utgåvan av sin reseskildring från Europa på Hiertas förlag (boken finns nu i nyutgåva med titeln ”En reseskildring från Europa 1842”). Vid sidan av ett flertal svenska författare som den nämnde Kullberg och Fredrika Bremer, så översatte och gav Hierta ut böcker från ett flera populära utländska författare som t ex Walter Scott och Edward Lytton Bulwer. Likväl, förlagsverksamheten ledde också till huvudbry för honom eftersom det blev ytterligare en källa för statsmakten att attackera hans företag och person. Där ett av de tryckfrihetsmål han var utsatt för hade kunnat leda till landsförvisning, han skriver:

»Den andra artikeln som föranledde tryckfrihetsåtal var den år 1840 på mitt förlag utgivna översättning av Strauss och Evangelierna i sammandrag. Det är bekant att denne författare i ett större arbete försökt bevisa att en mängd av de dogmer som tillhör den ortodoxa kyrkan, icke kunna förstås bokstavligen, utan måste uppfattas mytiskt. Det är lätt förklarligt att ett sådant arbete skulle uti vår kyrkostat som hållit så absolut på de symboliska böckernas bokstav. Att det skulle väcka bitterhet med möjlighet att bestraffa med landsförvisning, i samma mån som det var svårt att vederlägga Strauss med logiska argument.»

Med mycken ansträngning lyckades dock Lars Johan Hierta undvika landsförvisning, om detta och övriga tryckfrihetsåtal mot honom skriver han ingående om i den nyutkomna självbiografin. Själv hotades han likväl aldrig av dödsstraff för något han skrivit eller yttrat, andra hade inte samma lycka, vilket han beskriver i boken. Denna rättsröta och inhumanitet gav också ytterligare bränsle för honom att påbörja och fortsätta sin verksamhet mot ett mer jämställt och humant Sverige, av motståndet följde segrarna i denna riktning.

Nu finns självbiografin Lars Johan Hierta – Med egna ord även ute hos alla välsorterade bokhandlare i tryckt version …

Svenskar på europeiska kontinenten och andra betraktelser

Många betraktelser Karl Kullberg gör på sin resa genom Europa använder han samhällslivet i Sverige som jämförelse. Läsaren av reseskildringen får ta del av tidsenliga funderingar men minst lika många är tidlösa, som denna nedan från Prag, en stad som lever under ockupation och där resenären bland mycket annat finner spår av sina landsmäns framfart under trettioårigakriget. Men Kullberg gör också mer lättsamma upptäcker som han beskriver med följande vinglande ord:

”En man, antagligen från arbetsklassen, trängde sig, tämligen rusig och tämligen knapphändigt, fram på gatan som dock ingalunda kunde anses smal för någon annan än honom. Men han tycktes ha föresatt sig att utgöra en medlande princip emellan de båda husraderna, och girade ständigt och behändigt över från den ena till den andra, utan att egentligen kunna få stöd från någondera. Jag var för mycket patriot för att kunna undertrycka en känsla av glädje då jag mötte honom. Det var den första rusiga person jag såg på utländsk mark. Han påminde mig om mitt fädernesland. Leve Sverige!”

På så sätt blandar författaren lättsamheter från det lokala samhällslivet med konsten och dess utövare, med europeisk politik, och alla orättvisor och upplyftande slutsatser han finner av detta. Det är ett Europa där det fria ordet ockuperar alltfler länder, där ekonomin skakas i sina grundvalar och kontrasterna mellan de som utvecklas och frigör människors potential med de som gör allt för att behålla det gamla bondesamhällets strukturella orättvisor blir alltmer märkbar. Ett fenomen som är minst lika identifierbart i vår tid när vi nu lämnar detta gamla industrisamhälle bakom oss. Välkommen till en unik betraktelse av Europa och dess umbäranden, tidlös och tidsenlig på samma gång.

Klicka för mer information om boken

 

Yttrandefrihetens seger signerat med ett Hierta

Mellan åren 1835 till 1838 indrogs Aftonbladet av statsmakten 17 gånger. Uppfinningsrikedomen att finna skäl till indragningarna kan med en byråkratis mått mätt ses som infallsrikt. Där allt skedde under överinseende av hovkansler August von Hartsmansdorff, som vid 1840 års riksdag, efter att ha tvingats lämna sitt ämbete, förklarade vilken den verkliga intentionen hade varit med de många indragningarna och också varför de 1838 tvingades avsluta sin kampanj. Likväl, under de tre åren, när tryckfrihetslagens praktiska utövning befann sig i skottlinjen, stod en entreprenör i ordets rätta bemärkelse i spetsen för dess försvar. Genom att ständigt finna nya vägar att ge ut sin tidning och med outtröttlig kamplust fortsatte Aftonbladet att komma ut till statsmaktens förtret.

Lars Johan Hiertas egen betraktelse av den envetna kamp går att läsa i hans självbiografi “Lars Johan Hierta – Med egna ord” som nu finns i nyutgåva. Men inte bara statsmakten hade en negativ inställning till Aftonbladet och dess ständigt ökande läsekrets, Hierta skriver: ”Såsom då biskop Tegnér en gång uti ett offentligt tal i Växjö domkyrka klagade däröver, “att Aftonbladet numera vore det svenska folkets bibel”. Det var alltså den berömde skalden Esaias Tegnér som Hierta åsyftade.

Den 14 augusti 1838 gavs det första numret med Per Jakob Rönqvist som ansvarig utgivare ut. Den fd sergeanten vid Upplands regemente kom sedan att bli kvar som utgivare fram till sin död 1847 utan vidare trakasserier från statsmakterna. Ytterligare fyra år senare sålde Lars Johan Hierta sitt älskade Aftonblad, hans konservativa motståndare deltog nu själva i debatten i tidningarna, och grunden till tryck- och yttrandefrihetens praktiska utövning var nu säkrad. De 20 år av kamp sedan Aftonbladets grundande 1831 är inte bara berättelsen om ett unikt entreprenörskap och ett viktigt steg för demokratins utveckling i Sverige, utan också två decennier av omvälvning som lade grunden till ett modernt industrisamhälle.

 

Om författarna

 

Lars Johan Hierta, Aftonbladets och Liljeholmens Stearinljusfabriks grundare, men framförallt yttrande- och tryckfrihetens främste apostel i Sverige.

Läs mer här om Lars Johan Hiertas självbiografi som nu kommer i nyutgåva med ytterligare texter av Hierta inkluderade.

 


karlkullberg

Karl Kullberg

Sedan Karl Kullberg vid 18-års ålder fick pris av Svenska Akademin fram till sin alltför tidiga död, bara 43 år gammal, skildrade han med skarp penna och blick sin samtid. Där hans genomträngande människoskildringar och deras sociala samspel i olika miljöer utgör själva kärnan i författarskapet, likheterna med efterföljarna Strindberg och Moberg är betydande. Men tillskillnad från dem föll dock Karl Kullberg in i glömskans dolda rum efter sin bortgång.

Nu 160 år efter hans död är hans böcker aktuellare än på mycket länge. För utifrån ett stort socialt engagemang och stort rättvisepatos beskrev han mycket ingående de första stapplande stegen i övergången från det gamla bondesamhället till industrisamhället. Kullberg bejakade denna utveckling samtidigt som han med snillrik elegans gav sig på dess avarter. Fast oftast ännu kraftfullare brukade han beskriva de som krampaktigt försökte hålla kvar vid det gamla till priset av ett fortsatt grymt mänskligt lidande.

Likheterna med den tidsepok vi nu befinner oss i ger Kullbergs författarskap en alldeles egen tyngd vid sidan av hans ingående skildringar som historisk dokumentation. Vi har kort sagt mycket att lära av Karl Kullberg, vid sidan av att njuta av hans vackra och engagerande skrivkonst, för det är verkligen en tankeväckande njutning.

Karl Kullbergs ”En reseskildring från Europa 1842” och romanen ”En sommar i Småland” är nu utgivna som eböcker, och inom kort kommer de i tryckta versioner. Mer information om böckerna och Karl Kullberg och hans samtid kommer att publiceras kontinuerligt här på Gränsfararebloggen och förlagets hemsida. Redan nu kan böckerna köpas från Bokus och från eBokstorget.


LarsGöran Boström

Författaren till novellsamlingen Gränsfarare är smålänning, född i Växjö, uppväxt i Kalmar län, men bor idag på andra sidan blekingegränsen. Detta är hans andra bok. Den första var en populärvetenskaplig handbok om eLearning som kom ut 2011 med titeln Lärande för alla sinnen. Läs mer om honom och hans skrivande här på Gränsfararebloggen och www.elearningworld.eu, följ på Twitter och Facebook och Google+ . Han ser fram emot kommentarer från er läsare.

 

 

 

Fler böcker i gränsfarareserien planeras för lansering under år 2017.