En liten film om boken En sommar i Småland

En liten film om boken En sommar i SmålandI Småland levde 482 290 människor år 1845 (754 535 år 2017). Emigrationen över Atlanten hade ännu inte tagit fart, folkskolereformen var tre år gammal och industrialiseringens omvälvande kraft var fortfarande ganska svag i Småland, men ändå märkbar. Författaren Karl Kullberg som hade bott i Småland under sin barndom, och även under senare delen av 1830-talet, flyttade tillbaka 1845 och bosatte sig i Kalmar.

Tidningen Barometern som grundades 1841 fick med denna flytt ett förstklassigt tillskott till sin redaktion. Samtidigt drev han även Freja som var författarens eget litterära magasin. Det var känt för sitt stora sociala patos. 1845 var också ett missväxtår, och nöden bland särskilt de fattiga tärde hårt under det efterföljande året. Efter dessa förutsättningar påbörjade Karl Kullberg sin roman om sitt älskade Småland och smålänningarna. Hela samhällslivet i en köping med omnejd beskrivs med insiktsfullhet och rättspatos. Se filmen nedan för mer bakgrund om den historiska romanen En sommar i Småland.

En betraktelse av en av dåtidens mest lästa författare

En betraktelse av en av dåtidens mest lästa författare - Småland författare

”Ovanför en vacker insjö av de många, vilka i Småland omgärdas av
vackra skogsdungar, vänligt grönskande kullar och frodiga ängar, där
änderna muntert plaska i vassen och fisken, skimrande, vänder sig vid vattenytan,
låg på en sakta sluttande höjd det gamla herresätet Segerstad. Förr i
tiden hade Segerstad, en stolt riddarborg, varit beläget alldeles invid sjön och
speglat sina skinande koppartäckta torn i dess lugna vatten. Men nu skymtade
endast några mossiga ruiner fram mellan ekskogens yppiga grönska och
skänkte genom avbrottet en förhöjd glans åt det lantligt vackra landskapet.
Korparna hade efterträtt feodalherrarna i de taklösa salarna.”

Så inleder Karl Kullberg sin roman ”En sommar i Småland” vars handling äger rum under det svältfyllda missväxtåret 1846. Som ögonvittne till misären och samhällslivet i övrigt skildrar Kullberg även det fortgående uppbrottet från det gamla feodala bondesamhällets inrutade liv mot det gnisslande ånglok som bar industrisamhällets namn. Om hur olika samhällsskikt påverkades och hur man försökte ta sig vidare. Denna tid har skildrats ingående av flera författare, inte minst med utgångspunkt från Småland, där det mest kända litterära verket är Vilhelm Mobergs ”Utvandrarna”. Likväl, Karl Kullberg bodde själv i Småland under tiden för handlingen i boken och beskriver med insiktsfull skärpa inte bara misären, utan även grymheten, inskränktheten som blandas med medmänsklighet och tvåsamhetens traditionsbundna begränsningar och möjligheter. Liksom en iver att finna lösningar som hör det småländska kynnet till.

Sällan har någon fångat inte bara händelseutvecklingen utan också själva känslan i samhällsandan i en omvälvande tid som Karl Kullberg. Då hade precis övergången från bondesamhällets inrutade värld till industrisamhällets rovdrift påbörjats. Boken sammanför det bästa en historisk roman kan erbjuda, det är en insiktsfull ögonvittnesskildring som beskriver händelseutvecklingen ur olika perspektiv och olika sinnesstämningar. Där människorna i boken med all sannolikhet hade verkliga förebilder som levde i Småland vid denna tid. Inte minst har en av personligheterna starka drag av författaren själv. Och som alla stora verk finns det även många tidlösa betraktelser som ger inspiration för vår egen omvälvande tid.



Boken finns ute hos alla välsorterade bokhandlare, klicka på omslagen för mer information om boken och var man kan köpa den. Förbered Er på en stor läsupplevelse!

En sommar i Småland – ädel berättarkonst från ett ögonvittne

”Det är inte varje dag man träffar en frände, ibland kan det ta månader och år innan man finner någon som gör verklig skillnad. Och så händer det, i detta fall var det en genial men helt bortglömd 200-åring, en gränsfarare som stod upp för de svaga i samhället och samtidigt gick i tvekamp med pompösa skribenter och andra auktoriteter, och ändå var välsedd i de finaste kretsarna i Stockholm. Han var en man med tillträde till alla salonger, vilket väckte både beundran och avund. Likväl, efter hans första stora resa genom Europa 1842, 29 år gammal, verkar han inte bara kommit hem mera världsvan och belevad, han verkar också ha tröttnat på sällskapslivet i societeten, och flyttade kort efter hemkomsten till Kalmar. Han hade redan i slutet av 1830-talet tjänstgjort som häradshövding på den småländska landsbygden och hans kärlek till den småländska myllan och smålänningarna skiner gång på gång igenom i hans författarskap.”

Utdrag från förordet till romanen ”En sommar i Småland” av Karl Kullberg

I romanen ”En sommar i Småland” vandrar författarens penna genom alla tänkbara miljöer på den småländska landsbygden i missväxtens år 1846. In i fattigdomens fördjupade armod och alla orättvisor som följer i dess fotspår till överflödet som de som profiterar på olyckan vältrar sig i. Vid sidan av djupgående samhällsanalys, inspirerande berättarkonst var Kullberg också en estetisk ordkonstnär, vilket inte minst ges utryck när han beskriver de vackra sidorna i livet på den småländska landsbygden. Låt oss därför avsluta med ett utdrag från romanen ”En sommar i Småland” för att få ett smakprov från nyutgåvan, detta av en av den svenska litteraturhistoriens främsta författare Karl Kullberg. Så här beskriver han huvudpersonens bakgrund, där läsaren inte bara får en inblick i hans historia utan även psykologi:

“Segerstjerna hade redan varit några år i tjänst och förvärvat ryktet av en ej oskicklig officer och en högst besynnerlig människa, då han för första gången såg fröken Strålkrona. Mannen har ofta svårt att inom sig bestämma huruvida hans känsla för en kvinna är tycke eller verklig passion. Misstagen har därav varit mångfaldiga. Segerstjerna bedömde den känsla han snart upplevde för fröken Cecilia Strålkrona såsom ett tycke. Han tog den till att börja med ganska lätt. Han såg i den en rosensky som purpurfärgade den enformiga tunga himlen i hans liv, ett flyktigt skimmer och ingenting annat. Men han fann snart att han bedragit sig. Den ljuva bilden av »henne» lekte ständigt i hans fantasi. Den lämnade honom inte ens då han förde paraden och tränade rekryter. Hon var hans Valkyria i krigslekarna, hans Egeria då han vid sina böcker drack ur vishetens källa. Han friade.
En rik arvtagare och vacker karl får i allmänhet inte gärna avslag. Men här mötte kärleken kärlek. De hade växlat hjärtan innan de växlade ringar. Nu öppnade sig för den stackars enslingen en tid av ljuva drömmar och ännu ljuvare verklighet. Bilden av hans fästmö fyllde all den tomhet han förut känt i livet. Glädjen blomstrade åter upp på hans läppar, tändes åter i hans blickar. Den tyste slutne misantropen blev vältalig då han talade om eller inför sin brud. Men denna sällsamma period blev inte långvarig. En våldsam feber slet efter några få dagars kamp bruden ur brudgummens armar.
Man väntade förtvivlade utbrott från denne senares sida. Man fruktade självmord, och följde honom vakande i spåren. Men han reste sig snarare än någon kunde förmoda ur sin sorg. I stället för att begrava sig i sina minnen närmade han sig mera än någonsin sina kamrater. Han började ta plats i deras muntra gillen. Den djupt sårade behövde bedövande medel. Han reste utomlands, genomströvade halva Europa, jagade från rike till rike, från stad till stad. Han försökte att genom de yttre intryckens ständiga växling bringa kvalen i sitt inre till tystnad. Han vann även ett slags lugn, konstlat eller verkligt, är svårt att avgöra, kanske lite av varje. Han hade till och med ögonblick då han var blixtrande glad. Men i denna glädje låg något krampaktigt, en ansträngning som gjorde dess naturlighet tvivelaktig. Han omfattade med en slags begärlighet att vid alla tillfällen anslås och hänryckas av den bildande konstens mästerstycken, av teaterns fängslande illusioner. I glansen av dem ljusnade åtminstone ögonblickligt hans mörka grubblerier, och de tjugofem åren, det glada oberoendet, ungdomen och rikedomen tog ut sin rätt.”

Romanen som både andas tidlöshet och historia finns nu tillgänglig i nyutgåva både i tryckt version och ebok, och är synnerligen läsvärd inte minst så här i sommartid.

Samhällslivet i Småland några år innan den stora utvandringen

Samhällslivet i den lilla småländska köpingen med omnejd går sin gilla gång. Svältens sår i den gryende sommaren sätter likväl sina outplånliga spår. För aldrig är fattigdomen så påtaglig som då den sista potatisen från förra året visar sig vara genomrutten och omöjlig att äta och den sista brödbiten slits ur darrande fingrar. Och vidare hur människor reagerar och agerar väldigt olika på det som sker. Samtidigt beskriver författaren med sin skarpa penna och betraktande öga kontrasterna och den flockmentalitet som råder när självaste kungen kommer på besök, då är alla enade.

Året är 1846 och ännu har inte de stora migrationsströmmarna till Amerika börjat. Det ska dröja ytterligare ett fåtal år innan den första stora vågen tar sin början, vilket Vilhelm Moberg så briljant beskriver i utvandrarsviten. Likväl, i romanen “En sommar i Småland” av Karl Kullberg beskrivs samhällslivet i Småland innan denna omvälvning och den svält och annat förtryck som tillhör de huvudorsaker som snart skulle få människor att ge sig iväg. Detta av en författare som vid denna tid levde i Kalmar. Han såg eländet, men också glädjeämnena med egna ögon, inte minst då han vid denna tid arbetade för den relativt nystartade tidningen Barometern.

Karl Kullberg hade flyttat till Småland och Kalmar 1845, men han hade dessförinnan under sin barndom och även under andra halvan av 1830-talet bott i området. Kärleken till människorna och landskapet lyser mellan raderna i romanen, liksom förtvivlan över missförhållandena. Romanen är en unik betraktelse av samhällslivet som det verkligen var och vittnar om en djupgående människokännedom, och den växer även till synnerligen läsvärd betraktelse av upprinnelsen till de stora migrationsströmmarna med början på 1850-talet.     

Innanför gallret till ett mentalt fängelse – insikter nu och då

Under julhelgen läste jag Ingmar Karlssons mycket välskrivna och insiktsfulla bok om mellanösternkonflikten med titeln »Roten till det onda». Där 1900-talets koloniala välden med oljestinna inkomster för ögonen skapade artificiella nationer med penna och linjal. De var konstgjorda både vad det gäller inre upplevd gemenskap och yttre, med endast teoretisk handlingsfrihet, då den förstnämnda i mellanöstern ligger på ett annat plan och den andra inskränks av söndrande nationell gränsdragning och naturresurser vars avkastning inte kommer lokalbefolkningen till del. Den samhällsanda som följer av detta kan ta sig flera olika uttryck där motsatsen är inre och yttre öppenhet.

Samma mentala galler som Ingmar Karlsson beskriver i »Roten till det onda» finner även Karl Kullberg i synnerhet i en av de städer han besöker på sin resa genom Europa. Han skildrar hur människorna som lever under ockupation vänder sig inåt och söker tröst i religionen med följande illustrerande ord: »Biktstolarna är nästan alltid besatta, kapellen, helst om aftonen sedan de blivit upplysta, omgivna av knäfallande som där förrätta sin andakt. Få passerar här en helgonbild utan att med ett uttryck av vördnad som är intressant att studera, inte med vanans nästan omedvetna åtbörd, utan andaktsfullt lyfter på hatten. Man behöver inte ha rest många timmar i Böhmen för att göra den ständigt påtvungna anmärkningen, att den fattiga klassen ofta har sina plagg lappade på knäna. En omständighet som utan tvivel de täta knäfallen är orsak till.» (En reseskildring från Europa 1842 s63)

Detta mentala fängelse kan likväl också ta sig motsatta uttryck, nämligen upprorets. Det finner läsaren bland annat i novellen »Krigare» i novellsamlingen Gränsfarare. Där parallellerna mellan det småländska Dackeupprorets orsaker och Greklands frihetskamp mot det Osmanska rikets välde berörs. I båda fallen handlar det om bondeuppror mot främmande makters soldater (för man skall ej förglömma att Gustaf Vasas armé bestod i huvudsak av tyska- och danska legoknektar). Poeten Rigas Feraios ord som citeras i novellen och som var en av de som tände gnistan till det grekiska upproret beskriver på följande sätt upprorets psykologi: »En timmes tid att leva fri, är bättre än fyrtio år i fängsel och slaveri.»

Vi finner även detta i det gamla småländska bondesamhället, men från ett annat perspektiv och uttryck. Där tillsynes ytligt likartade förhållanden för torparna på angränsande gods visar sig på djupet gömma förnöjsamhetens rymder och i bjärt kontrast, hopplöshet. Karl Kullberg beskriver det bland annat på följande sätt: »Här ser du den andra sidan av medaljen. Vi är på general Stormsvärds ägor. Den sjungande är en av hans torpare. Denne med löjet kring och sången på läpparna lovprisar sitt öde. Den andre vid balklasset med förtvivlan i hjärtat och blicken förbannar sitt.» (En sommar i Småland s124)

Detta mentala fängelseperspektiv förekommer således som en av grundpelarna i samtliga av gränsfarareseriens böcker, vilket även gäller för den fjärde boken i serien som utkommer om cirka en månad. I vilken författaren bokstavligen och på flera olika sätt verkat till att få gamla genomrostade fängelsegaller att rämna genom sin egen i de flesta fall framgångsrika kamp för öppenhet och humanism.

Kullbergs enastående talang omskriven av Aftonbladet

gransfarareserien3Den 30 juni 1857 tillkännagav Aftonbladet den ledsamma nyheten om en av sina medarbetare:

”Vi har idag den sorgliga plikten att meddela våra läsare, att döden åter bortryckt en av vårt lands utmärktare talanger på det litterära fältet, nämligen kammarjunkaren Karl Kullberg, som igår avled här i Stockholm vid endast 43 års ålder. Denna underrättelse skall utan tvivel bli ett sorgebud icke blott för en vidsträckt krets av enskilda vänner, utan för den stora allmänheten, som högt uppskattade hans värde såsom vitter författare och som älskade hans lätta, livliga, även i skämtets och satirens tjänst alltid behagliga och humana penna.”

Bakgrunden till sin alltför tidiga död identifierar Karl Kullberg själv långt tidigare, han skriver:

”Ifrån min barndom har jag varit plågad av plötsliga bloduppstigningar åt huvudet, som dock icke förorsakade mig något lidande, utan gingo och kommo utan svårare följder. Vintern 1843 bebodde jag ett särdeles illa bevarat rum utan innanfönster och med en enkel dörr ledande utåt en kall förstuga, och torde jag härifrån i betydligare mån kunna räkna upprinnelsen till mitt onda.”

Vintern 1843 hade Kullberg precis återvänt från sin första Europaresa som året efter utmynnade i en reseskildring som nu ges ut i nyutgåva i tryck och som ebok. Troligen rådde brist på boendealternativ och han tvingades bosätta sig i det ovan beskrivna rummet. Kanske var detta också en av orsakerna till att han flyttade ifrån Stockholm något år senare och kom att bosätta sig i Kalmar. Likväl hade han från och till bott i Småland under 1830-talet och med den innerlighet han skriver om landskapet och människorna i bland annat romanen ”En sommar i Småland”, nu i nyutgåva i tryck och ebok, var det med all sannolikhet kärlek till området som var den främsta orsaken till att han flyttade dit. Han blev kvar på den småländska myllan i över tio år, bland annat som medarbetare på dagstidningen Barometern.

Böcker i Gränsfarareserien

Böcker i Gränsfarareserien

Lars Johan Hierta Med egna ord

Lars Johan Hierta Med egna ord

Den 31 juli 1845 skrev Lars Johan Hierta följande till vännen K.A Adlersparre: »Jag har alltid funnit högfärden den mest löjliga och stötande av alla mänskliga svagheter.» För denna egenskap var den mörka dimridå som Hierta ständigt stötte på både i polemiken som publicist med Aftonbladet och som ledamot i styrande församlingar, liksom som entreprenör. Högfärden som främst hörde den gamla nationalistiska och ultrakonservativa överklassen till. De som alltmer desperat stred mot liberaliseringen av Sverige och där Lars Johan Hierta tillhörde deras främsta antagonister. Han som genom denna livsgärning kom att beskrivas som »den moderna humanitetens förnämste målsman i vårt land». Och som mer än andra »bidragit till en ökad mildhet i lagar och seder».

På onsdag den 15 februari släpps hans självbiografi i nyutgåva som i denna version kompletterats med ytterligare texter från Hiertas penna. Missa inte heller den samtida författaren Karl Kullbergs inlevelsefulla skildring av Lars Johan Hierta och hans Aftonblad och dess transformativa kraft för Sverige, som inleder boken.


Böcker i gränsfarareserien En reseskildring i Europa 1842En reseskildring från Europa 1842 av Karl Kullberg

År 1842 begav sig författaren och journalisten Karl Kullberg för första gången ner på den europeiska kontinenten. Han beskriver känslan på följande sätt: ”Det är med en egen känsla man för första gången sätter foten på främmande mark, som sådan vill jag inte räkna det natursköna Seeland och det gästvänliga Köpenhamn. Man finner sig så isolerad, mera till följd av inre kombinationer, än genom de omgivande föremålens mot hemmet kontrasterande natur.” Den mentala isolationen bryts dock snabbt och han börjar med sin skarpa känsliga blick undersöka de städer och platser han finner längs sin väg. Med goda kunskaper i tyska, franska och engelska, ta del av lokalbefolkningens kynnen och föreställningar. Läs mer på förlagets webbsida om boken och var man kan köpa den. Det finns också ett kostnadsfritt smakprov för nedladdning i epub-format.


Böcker i gränsfarareserien En sommar i Småland

En sommar i Småland av Karl Kullberg

Småland 1846, missväxten tär hårt särskilt på de svagaste i bondesamhället, medan andra skrupellöst försöker sko sig på olyckan. Missväxten består likväl inte bara i att skördarna slår fel och svältens obarmhärtighet breder ut sig. Utan även i att ett ålderdomligt samhällssystem med accelererande hastighet börjar vittra sönder. Samtidigt som endast vaga konturer av det som skall komma i dess ställe skymtar fram. En liknande epok som den vi idag befinner oss i. Läs mer om boken på förlagets webbsida  om boken och var man kan köpa den. Det finns också ett kostnadsfritt smakprov för nedladdning i epub-format.


Böcker i gränsfarareserien Novellsamlingen Gränsfarare

Gränsfarare – en novellsamling av LarsGöran Boström

I denna novellsamling får vi träffa Gränsfarare både från nutid och historisk tid. I en kamp för kvinnlig frigörelse, mot religiösa dogmer, och sökande efter rättskaffenhet. Detta är berättelser om uppror och frihet i ett välbekant samhälle men som ibland vandrar över gränsen till mytologin och andra tidsepoker. Novellerna rör sig således framåt på olika nivåer så som undertiteln förkunnar: Noveller som rör sig genom tid och rum. Läs mer på förlagets hemsida  om boken och var man kan köpa den. Det finns också ett kostnadsfritt smakprov för nedladdning i epub-format.