Lars Johan Hierta – Ett liv i rörelse för att få Sverige i rörelse

Lars Johan Hierta – Om att få Sverige i rörelse
Lars Johan Hierta – Ett liv i rörelse för att få Sverige i rörelseDen samtida författaren August Blanche som arbetade för Aftonbladet och som även arbetade med Lars Johan Hierta i riksdagen beskriver honom på följande sätt: »Vill man se en fullt levande bild av verksamhet, betrakta då Hierta, antingen han går, står eller sitter. Han går, som bure han på sin rygg hela världen – hans gång är ett avbrutet fallande – men inga fötter löpa snabbare än hans; även däruti är det svårt att följa honom.» Denna ständiga rörelse som publicist, som riksdagsman, som entreprenör var delar av en grundläggande personlig mission, en mission att göra Sveriges grundlag från 1809 till verklig sanning både till sin bokstav och anda. I smakprovet från hans självbiografi som kostnadsfritt finns att ladda ner som ebok (i epub-format) kan man läsa om hur de maktägande från det gamla bondesamhället kringgick grundlagen och även med diverse dödsdomar m.m. försökte skrämma människor till tystnad. Hela eboken finns tillgänglig i alla välsorterade eboksbutiker liksom den tryckta versionen av boken.

Det var som sagts först under 1830-talet som grundlagen från 1809 sakta kom att börja omsättas i praktiken, och då med Lars Johan Hierta och hans Aftonblad som främsta ledsagare. Han utbildade i lättillgänglig form folket att folkstyre, yttrandefrihet och näringsfrihet faktiskt var möjlig.

Men den snabbt ökande läsekretsen och populariteten till trots fortsatte de maktägandes trakasserier. Bland annat genom den s.k. indragningsmakten och vid några tillfällen fanns även reella underliggande dödshot mot Hiertas person m.m. Författaren Karl Kullberg beskriver detta år 1844 på följande sätt. Citatet är hämtat från förordet till nyutgåvan av Hiertas självbiografi: »Tidningens nu ägande namn, det tjugoförsta Aftonbladet, utvisar tillräckligt hur många åskstrålar av vederbörandes missnöje och vrede bladet haft att uthärda innan det hunnit till höjden av sin nuvarande, utomordentliga popularitet.»

Om detta och mycket annat kan man läsa i nyutgåvan hans självbiografi: Lars Johan Hierta -Med egna ord – Självbiografi och utvalda texter. Fler inlägg om Hierta och hans samtid och i gränsfarareperspektiv kommer att publiceras fortlöpande här på bloggen.

Ett stort hjärta i ett hjärtlöst samhällssystem

Ett stort hjärta i ett hjärtlöst samhällssystemLars Johan Hierta skriver i sin självbiografi »Till det livliga intresse som den nyfödda pressen väckte, bidrog också synnerligen några ryktbara rättegångsmål. Dessa spelade vid denna tid en stor roll i det offentliga livet.»

Det s.k. Wermdömålet räknas enligt Hierta till det som fick mest uppmärksamhet och det handlade om att en kronobetjänt genom övertalning och misshandel hade försökt tvinga en fattig torpare och hans fru att erkänna ett mord som de var oskyldiga till. Historien slutade likväl inte med att torparparet frikändes och att kronobetjänten efter flera turer tvingades inställa sig i rätten. Hierta kom senare själv i sin tjänsteutövning hos justiekanslern Bergenschöld 1824 att träffa på den fattige torparen på ett besök i ett fängelse. Han hade åter omhändertagits och det skulle visa sig, av ingen orsak alls. Det var statsmaktens hämnd för att man inte lyckats göra den oskyldige skyldig och den uppmärksamhet man fått utstå i pressen på grund av detta.

Hierta fick likväl ut den fattige torparen ur häktet, men repressalierna kom nu att riktas mot Hierta själv, hela historiens turer tar läsaren del av i ”Lars Johan Hierta – Med egna ord – Självbiografi & utvalda texter”, liksom flera andra liknande mål där ”brottet” som ofta var helt ovidkommande, inte alls stod i proportion till straffet. Och alla var inte lika lyckligt lottade som den fattige torparen som mer av slump räddades två gånger från orättvisan. Med tanke på att pressen vid denna tid ändå var kraftigt kringskuren, så kan man undra hur många regelrätta justitiemord som gjordes mot människor i det fattiga torparparets situation?

Denna typ av skenrättegångar och justitiemord på 1820- och 30-talen var likväl bara en av de metoder som den svenska statsmakten försökte skydda sig själv mot den allmänna samhällsutvecklingen. En anda som det finns paralleller till i vår egen tid. Vi kommer att återkomma till detta på gränsfararebloggen.