500 år med Luther – Om novellen Nattfjärilen

En nattfjärils ljudlösa vingslag lämnar skymningen kvar i sinnattfjaril
dvala. Dess rörelser bryter på intet sätt rytmen. Den är
ett med omgivningen.
En vindpust för den in genom det öppna fönstret. Mannen
vid skrivbordet följer den med blicken utan att ta verklig notis.
När den planlöst cirklar fram sökandes ljuskällan i rummets mitt.
I sanning är nattfjärilen ett underligt väsen. Den jagar det
förintande ljusskenet och bedrar med detta sin ljusskygga natur.
Den grove mannen känner själv denna dubbelhet. Han valde
munklivets inrutade mörker men söker ständigt estradernas
stjärnglans. Där han till råga på allt är förste eldvakt åt en
sprakande revolution.

Så inleds novellen Nattfjärilen vars upprinnelse tar sin början för exakt femhundra år sedan. När den nytillträdde påven Leo X skickade Johann Tetzel, en munk av dominikanorden, till Tyskland för att genom försäljning av avlatsbrev finansiera uppbyggnaden av Peterskyrkan i Rom. Många motsatte sig denna handel då man ansåg att man inte kunde köpa frälsning för pengar. Två av de främsta och mest högljudda kritikerna var Martin Luther och Erasmus av Rotterdam (som bl a har givit namn åt EU:s utbytesstudentprogram). Deras väldokumenterade korrespondens var till en början en dialog som utvecklade sig till en debatt och slutligen till en avgrundsdjup konflikt. Detta utfall kom dels av deras olikheter i personlighet och åskådning, humanisten Erasmus och den bokstavstrogne teologen Luther. Men den främsta drivkraften kom ändå från händelseutvecklingen efter publiceringen Luthers 95 teser som han själv menade var tänkt som ett diskussionsunderlag om försäljningen av avlatsbreven, fast blev gnistan som satte Europa i brand.

Berättelsen leder sedan vidare i kampen mellan dessa två åskådningar, den humanistiska och konservativt teologiska. En kamp som vid denna tid pågick mestadels i intellektuella kretsar medan bondebefolkningen fortfarande hellre satte sin tilltro till siare och mytologi. Detta kom att ändras under de kommande femhundra åren och när berättelsen så når nutid för Luthers religiösa inriktning en vissnande tillvaro medan Erasmus anda har blommat upp igen. Det är ett intressant sammanträffande att EU:s studentutbytesprogram som bär Erasmus namn, lanserades 1987, för det var ungefär vid denna tid som samhällsomvandlingen som vi nu är mitt inne i började ta fart.

 

En berättelse om två städer

»Det var den bästa av tider, det var den sämsta av tider.» Så inleds Charles Dickens roman: ”A Tale of two Cities” från 1859. Detta mästerverk kom ut samma år som den filosofiska betraktelsen ”On Liberty” (”Om friheten” svensk översättn.) av John Stuart Mill som fick en sådan genomgripande inverkan på den fortsatta samhällsutvecklingen. Där Mill beskriver en vision för en godartad humanistisk samhällsutveckling som utgår från individen, fokuserar Dickens på problemet att där många ser möjligheter, ser andra enbart risker. I så motto är graden av välmående väldigt ojämlikt fördelad. För när rädslan är drivkraften vänder man gärna ryggen åt framtiden och alltför ofta söker sig tillbaka till nostalgins skenbara trygghet. En strävan som alltför ofta har en tendens att hamna i något av historiens mörkaste rum.

Charles Dickens inledningsstycke av ”A Tale of two Cities” är verkligen ett tidlöst mästerverk, och kunde vara en betraktelse från vår egen tid:

»It was the best of times,
it was the worst of times,

it was the age of wisdom,
it was the age of foolishness,

it was the epoch of belief,
it was the epoch of incredulity,

it was the season of Light,
it was the season of Darkness,

it was the spring of hope,
it was the winter of despair,

we had everything before us,
we had nothing before us,

we were all going direct to Heaven,
we were all going direct the other way—

in short, the period was so far like the present period, that some of its noisiest authorities insisted on its being received, for good or for evil, in the superlative degree of comparison only.»

Detta i en värld där all forskning visar att jordens befolkning generellt får det allt bättre, och att utvecklingen verkligen har tagit betydande språng framåt. Samtidigt finns det de som i högt tonläge vill driva på teknik-, miljö-, social- och annan utveckling utan att sätta människan i centrum för utvecklingen. Författaren Karl Kullberg beskriver samma fenomen från sitt 1800-talsperspektiv med följande ord i sin reseskildring från Europa 1842:

»Den allmänna jäsningsanda, som i detta ögonblick genomgår Europa, skaffar sig allt mera och mera luft, ty det ligger i sakens natur, att en hel tidsandas strävande framåt icke skall kunna motarbetas varken av dem, som står i portgången och ropa över tidens murkenhet, eller av ett ”tiers parti”, dessa amfibier, som vilja allt och kunna intet.» Karl Kullberg

Dickens, Mill och Kullberg identifierade problemen i en progressiv omvandling och fann även utgångspunkten till lösningen. Idag kallas managementmetoden Design Thinking. Mer om denna metod kan läsas i boken ”Learning Design in Practice for Everybody”.