Det öppna samhället – förkämpar och dess antagonister

Det öppna samhället - förkämpar och dess antagonister

Få har bidragit till den svenska samhällsutvecklingen som Lars Johan Hierta. Från sin unika position som ledamot i rikets högsta församling, som framgångsrik entreprenör och inte minst grundare till Aftonbladet kom han att bli yttrandefrihetens och liberaliseringens främsta motorer. Det finns betydande likheter mellan Hiertas gärning och George Soros. Han som räknas som den person utanför det politiska fältet som mest bidrog till kommunismens fall och liberaliseringen av östra delen av Europa.

George Soros i kamp för det öppna samhället mot dess antagonister

Från slutet av 1970-talet skänkte denne framgångsrike finansman och filantrop varannan dollar han tjänade till kampen för människorna i den östra delen av Europa. Detta skedde bland annat genom hans Open Society Foundations som snabbt bröt igenom kommunistregimernas informationsmonopol. Ungefär som Hierta bröt igenom den svenska statsmaktens dito under första halvan av 1800-talet. Dessa av Soros upprättade stiftelserna hade utbildning, social verksamhet och demokrati i allmänhet på programmet. Waldemar A. Nielsen, en expert på amerikansk filantropi ger följande omdöme om Soros gärning: “Soros has undertaken … nothing less than to open up the once-closed communist societies of Eastern Europe to a free flow of ideas and scientific knowledge from the outside world.”

Kampen mellan humanism och nationalism

Idag har kampen mellan humanism och nationalism åter tilltagit i Europa. Bland annat genom statsfinansierade kampanjer som i förlängningen är riktade mot öppenhet och därmed landets medborgare. Ett exempel är Soros födelseland Ungern där detta är ett av regimens främsta vapen. Där bland annat det Sorosfinansierade Central European University som länge har stått under konstant eldgivning från centralmakten. Fredagen den 30 november 2018 stängdes det slutligen. Det är första gången sedan nazisterna stängde Oslo Universitet 1943 som ett universitet stängs i Europa.

Här finner vi även själva sinnebilden för skillnaden mellan de båda sidorna. Där den ena kör gigantiska kampanjer i TV och på anslagstavlor (medier från det gamla eländiga 1900-talssamhället) för att stärka sin egen maktposition. Och den andra som genom utbildning öppnar upp samhället och stärker människors rättigheter och möjligheter till individuella livsval. Det är ett vägval mellan auktoritär och solitär 1900-talsnostalgi eller en gemensam framtid.

___________________________

JULKLAPPSTIPS! 

 

 

Mannen som gjorde yttrande- och tryckfriheten till verklighet i Sverige!

Köp direkt från förlaget i BiQStore!

Europeisk gemenskap nu och då: Humanism och hot

Förra året firade Europeiska Unionen 60-årsjubileum, nästa år är det 30 år sedan Berlinmuren föll. Stödet för den Europeiska Unionen ökar bland européerna, vilket i hög grad beror på at den till stor del har infriat sina löften om fred, utveckling och försvar av det öppna samhället över hela kontinenten. Samtidigt som vissa europeiska regeringar sätter sina egna maktanspråk före samtliga ovan nämnda tre delar som utgör grunden för demokratin.

På Lars Johan Hiertas och Karl Kullbergs tid var även då Europa relativt fredligt och präglat av utveckling och framtidstro. Ett statsförbund, en förlaga till EU, fungerade som medlare mellan nationerna, och frihandel eller åtminstone kraftigt minskade tullar förhandlades mellan europeiska nationer. På liknande sätt som idag EU förhandlar fram frihandelsavtal med nationer runt om i världen. Samtidigt var hotbilden mot de fria europeiska nationerna liknande som i vår tid, Lars Johan Hierta skriver i sin självbiografi:

”…att göra motarbetandet av Rysslands erövringspolitik till sitt förnämsta ögnamärke och högsta politiska uppgift, emedan vara eller icke vara därmed är sammanbunden.” Och han menar att Sverige ska använda sin röst och inflytande i det europeiska statsförbundet, och ”oavlåtligt arbeta på ett anti-ryskt system i Europa.” Det europeiska statsförbundet bröt senare istället samman och nationalismen började slå slag på slag med sin splittrande blodiga hand och förde Europa in i förödelsen av krig på krig.

I Karl Kullbergs reseskildring från Europa 1842 (som i sin första upplaga kom ut på Hiertas förlag) beskrivs detta ingående utifrån ett europeiskt perspektiv, både genom det författaren finner längs sin väg, men också genom ingående politiska och ekonomiska analyser av de platser han besöker och ledande personligheter och händelser.

Exempelvis skriver han med stor beundran om den parisiska teaterscenens främsta aktriser, Rachel, som var uppväxt på gatan och hade fått klara sig själv från unga år. När Kullberg besöker Paris är hon Frankrikes mest lysande och bäst betalda stjärna, han skriver: ”Hon hade trätt in som drottning för att berömmas som aktris. Hon var alltför van vid allmänhetens entusiasm för att därav bringas ur sin roll. Hon avbröt själv bifallsropen i det hon började dialogen.” Detta är även en bild av hur humanisten Karl Kullberg träder fram, människorna är alltid drivkraften i hans framställning, det är där källan till utveckling ligger, på gott och ibland på ont, för inspirationens och lärdomens skull.