Samhällsnära berättande med spets och kraft

Litteraturens kraft är besynnerlig. För den kan verka på så många olika nivåer där själva budskapet förstärks av estetik både i form av bilder och skrivkonst, filosofi och engagerande berättelser. Minst lika viktigt är att den ger läsaren tid för reflektion i kontrast till de korta ofta rubrikbaserade budskapen i massmediernas och politikens värld. I gränsfarareserien inom vilken hittills fyra böcker har utgivits har vi tagit fasta på detta under mottot samhällsnära berättande. (Ytterligare en titel väntas komma ut under hösten, samt översättningen till engelska av novellsamlingen Gränsfarare under titeln Bordertraveller.) Böckerna i gränsfarareserien är ett utmärkt exempel på när författaren fungerar som vägledare och öppnar fältet för läsaren för egen eftertanke och reflektion. Nedan följer fem citat från Lars Johan Hierta, Karl Kullberg, Vilhelm Moberg och Per Ahlmark som manar till reflektion inför valet om samhället i stort.


”Den allmänna jäsningsanda, som i detta ögonblick genomgår Europa, skaffar sig allt mera och mera luft, ty det ligger i sakens natur, att en hel tidsandas strävande framåt icke skall kunna motarbetas varken av dem, som står i portgången och ropa över tidens murkenhet, eller av ett ”tiers parti”, dessa amfbier, som vilja allt och kunna intet.”
Karl Kullberg, i förordet till En reseskildring i Europa 1842


”Om vi icke kunna förneka, att en och annan icke oväsentlig förändring är önskvärd i den grundlag, enligt vilken vi är hitkomna , så är dock en stor sak redan vunnen däri, att ingen numera utövar riksdagsmannakallet på grund av börd eller särskilda privilegier, utan alla i följd av medborgarnas förtroende till insikter, förstånd och nit för det allmänna bästa.”
Lars Johan Hiertas ord efter att slutligen efter decennier av kamp lyckats avskaffa ståndsriksdagen till förmån för en representativ dito. Läs gärna självbiografin Lars Johan Hierta – Med egna ord.


”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.”
Vilhelm Moberg


”En enkel sanning är att allt nytt blir gammalt.”
Vilhelm Moberg, Sänkt sedebetyg


”Den som vägrar lära sig hur mycket som kommunism, fascism och nazism har slitit sönder står i regel rådvill inför konfrontationer i vår tid. Han tar stora steg tillbaka från de insikter som 1900-talet borde ha tvingat på oss alla.”
Per Ahlmark, Det öppna såret

Konsten att använda litteraturhistorien som drivkraft i ett nutida drama

Dante Alighieris väg genom skärselden, helvetet och paradiset i La Divina Comedia, Den Gudomliga Komedin, är en av litteraturhistoriens mest framstående verk och har varit en betydande inspiration till mängder av författare och läsare. Exempelvis den sista novellen i Gränsfarare med titeln Fyrtornet har hämtat inspiration från Dante. Ett av de mest citerade styckena i Dantes gudomliga komedi lyder enligt följande:

”Helvetets mörkaste platser är reserverade för dem som förbehåller sig neutrala i tider av moralisk kris.”

Detta kan betyda yttre samhälliga så väl som inre personliga kriser, men ofta en kombination. I denna anda använder Dan Brown, författaren till bland annat Da Vinci-koden, Dantes mästerverk som drivkraft i sin bok Inferno, där filmen utifrån boken nu finns på Netflix. Man kan likväl konstatera den eviga sanningen att trots Tom Hanks enastående rolltolkning av huvudpersonen Robert Langdon, så är boken bättre än filmen. För bokformatet har alltid ett försprång eftersom utifrån det bygger man sina egna bilder utifrån författarens ord, medan filmen har en mer passiviserande natur. Den digitala tekniken har vid sidan av detta alla förutsättningar att vara en betydande drivkraft för en renässans för bokformatet, läs mer om nästa generations eBöcker här.

Novellen Fyrtornet i Gränsfarare som nämndes ovan har en mer filosofisk koppling till La Divina Comedia, vilket kan skönjas i följande ord:

”Snäckskal krasar under fötterna. Blodspår i sanden, är dock inte säker på var de kommer ifrån, blickar åter upp mot fyren på toppen av klippan, där finns lä att få. Illamåendet saktar stegen. För mindre än en timme sedan varför gjorde den inte sitt jobb då?”

Dantes vandring från 1300-talet var banbrytande på flera sätt. Det var det första längre verket som skrevs på italienska, inte latin som brukligt var. Vissa tider har boken varit helt bortglömd, men som alla mästerverk har den under andra tider fortsatt sätta sin prägel och inspiration.

Kullberg om författarskapets vedermödor på vift i Europa

Den debuterande författaren träffar sin litteraturälskande vän som starkt ifrågasätter den förstnämndes val av sysselsättning, den senare förklarar: ”Min bror!” yttrade han med mycken värdighet, ”betänk väl, att det är en törnbeströdd bana, du står beredd att beträda. Skalden skänker den ädlaste delen av sitt väsen åt sin samtid och eftervärld, och behåller för sig själv endast uppoffringarna och lidandet.” Detta är upptakten till novellen ”En debuterande författare och han vittre vän” av Karl Kullberg som publicerades i tidskriften Bore 1850. Och fortsättningen utvecklas till en tvekamp där den vittre ”vännen” som också är litteraturkritiker lovar att hugga den debuterande författarens vidare produktion i stycken. ”Man skall tro mig vara allmänna opinionen,” framhäver han. Kullberg var då sedan länge en firad författare, men flera av hans verk hade han gett ut anonymt eller under pseudonym.

I dessa rader finner vi även flera andra intressanta aspekter från Karl Kullbergs bakgrund. Det är i hög grad en reflektion av livsval, där han från början av 1840-talet valde bort sin framgångsrika karriär inom juridiken med juridiko-filosofisk kandidatexamen 1832 och hovrättsexamen 1838 i bagaget och diverse tjänster som erfarenhet. Och istället valde han att bli författare och att arbeta på flera tidningsredaktioner. Det var orättvisorna han ville komma åt och i en tid där det fria ordet fick alltmer inflytande så blev valet slutligen tämligen enkelt. Inte minst med den omvittnade författartalang Kullberg besatt.

I samma anda återkom han ofta till det meningslösa med litteraturkritiker (liksom teaterkritiker), och skriver i novellen ovan: ”Den vittre vännen är vanligen någon så kallad ”känd signatur”, som åt sig lyckats upp bygga ett litet hönshus på litteraturens utmarker, varifrån han gal förfärligt och gör anspråk på den bildade allmänhetens uppmärksamhet.” Detta är en utan tvivel en tidlös beskrivning av en av avarterna i samhällslivet.

Längs sin väg genom Europa i ”En reseskildring från Europa 1842” träffar Kullberg flera talangfulla offer för detta ”tuppvälde”. De som försöker driva den allmänna opinionens tycke och smak, och förväntar sig att bli upphöjda av författare och teaterfolk till kungligheter för varje litet förfluget ord i positiv anda som de förmedlar. Bland annat på resan genom Alperna kommer han i samspråk med en aktris som flytt sin gamla scen och tvingas söka lyckan i Paris och läsaren får en ingående beskrivning av umbärandena. I Milano får så läsaren ett annat perspektiv på teaterlivets tillkortakommanden.

Förebilden för demokrati och frihet i industrisamhällets barndom– Ögonvittnen berättar

Författares sökande efter frihet och förebilder för mänsklig utveckling är tidlös. I mitten av 1800-talet under industrisamhällets pionjärår var Schweiz en sådan plats som författare och andra resande vallfärdade till. En av dem var Karl Kullberg vars resa genom Schweiz började vid den franska gränsen och avslutades med en längre vistelse i Lausanne. Allt finns beskrivet i boken ”En reseskildring från Europa 1842”. Fjorton år senare besökte Fredrika Bremer landet och hon inleder sin betraktelse på följande sätt:

”Det är ett litet land, beläget — så där i hjärtat av Europa; dess omkrets är ringa, och ringa är dess folkmängd i förhållande till de mäktiga staters som omge det, Frankrike, Tyskland, Italien; men dess berg är högst av alla Europas, och väldiga floder ha där sitt ursprung. Dess folk, ett herdefolk, har gått främst i kampen för folkens högsta skatter: politisk frihet och samvetsfrihet. Genom berg och dalar, genom olikhet i folkstammar, tungomål och religionsbekännelser åtskilt i flera folkfamiljer och stater, är detta folk av många folkslag dock ett i kärlek för friheten och för det gemensamma fosterlandet — det lilla Schweiz. Och över de i seder, språk och kyrka skilda staterna råder, med magiskt förenande, förbindande makt, ett ord, ett namn, lika gällande för dem alla; — de kalla sig Edsförbundna. När stridande element söndra dem för en tid, återförenas de uti detta. ”Sönderbunden” upplösas av de eviga — förbunden.

Jag befann mig i det lilla landet i början av sommaren 1856. — Liksom drömmande om våren, låg Djurgårdens sköna ekparker vid Stockholms fjärd, när jag lämnade dem, i slutet av maj. En grågrön slöja låg över den nordiska jorden. Två dagar senare, i Tyskland, fann jag sommar och hö på slag; men mycket regn och oändliga järnvägar tröttade mig så, att jag mer än en gång måste fråga mig: ”Månne jag icke är för gammal att företaga en längre resa? Vid en viss ålder torde man dock göra bäst i att bli stilla hemmavid!

Vid Neckars strand återsåg jag chevalier Bunsen; det var för mig en solstråle. Jag hade sett honom för få år sedan, såsom preussisk minister i London, och då nedtryckt av de politiska förvecklingar som inträtt, det blodiga, stora krig som han såg komma — det orientaliska, — lidande även till hälsan, så att jag med oro tänkte: ”han lever visst icke länge!” Bland vingårdarna vid Heidelberg återfann jag honom nu, men frisk, glad, ungdomlig, full av liv och arbetslust. Han syntes mig ha blivit tjugo år yngre. Han hade övergivit den diplomatiska banan och med full energi inträtt på den vetenskapliga litteraturens såsom kämpe för tankens och samvetets frihet i kyrka och stat. Han hade begynt stora och viktiga arbeten. Måtte han få tid och kraft att fullborda dem! — Allt hos honom, anlete, sinnesstämning, omgivning, ja, själva hans arbetsrum hade ett uttryck, och detta var — ljust.”

Historiska ögonvittnesskildringar som Karl Kullbergs och Fredrika Bremers med flera, i synnerhet med deras skarpa författarögon och överlägsna förmåga att berätta, är den ädlaste och intressantaste sättet för att dyka ner i historien. För historien handlar inte bara om händelser, årtal och dokument, den handlar atmosfär, samhällsmiljöer, känslor och människor. Det är just det som utgör det främsta medvärdet i dessa reseskildringar vid sidan av berättarkraften.

 

Öland genom författaren Karl Kullbergs ögon

”Näppeligen torde man inom Sverige finna någon ruin mer naturskön, mer ädel i sitt förfall, än Borgholms slott. Från en klippa, som störtar lodrätt i havet, speglar den sina, ännu i deras förstöring sköna, arkitektoniska former i Kalmar sunds djupblåa vatten. För seglaren är denna ruin redan i fjärran ett sjömärke och även för vallfärdaren på kalmarstranden skymtar, där ekskogen glesnar och sundet glänser fram, den gamla borgen, tronade på sin vördnadsbjudande höjd.”

Så börjar Karl Kullbergs essä om Borgholms slott och Ölands historia, precis som i hans roman ”En sommar i Småland” blir det en inträngande skildring där historiens intressantaste detaljer och perspektiv framställs. Kärleken till denna landsända som Kullberg låter skina igenom precis som i smålandsromanen tar många riktningar. Umbärandena för ölänningarna när pålaga läggs på pålaga och hur de idogt överkommer hindren, hur hans ord ger landskapsvyerna liv och de historiska tillbakablickarna berättas utifrån lokalbefolkningens perspektiv. Som ögonvittne är Kullberg likväl allra intressantast, han skriver följande:

”Den 2 juli 1845 besökte jag senast Borgholm. Den gamla borgen erbjöd då, för första gången kanske på årtionden, en livlig, glad och leende anblick. Ett par hundra ynglingar, alla i vita mössor, alla glada och upprymda, rörde sig i muntra flockar kring borggården eller låg, i brokiga grupper, på dess mjuka gräsmatta. (…) Talrika åskådare och åskådarinnor från staden och den närliggande bygden hade grupperat sig i slottsfönstren och såg därifrån ner på det livliga vimlet nedanom dem. (…) Det var Uppsala studenter, som, på deras sjötåg från Köpenhamn, gjort holmgång vid Borgholm. Det var hoppet, som gästade minnets salar.”

Denna bildrika beskrivning skulle likaväl kunna vara hämtad från nutid, då den gamla ruinen på det öländska Alvaret är skådeplats för mängder av konserter under sommartid. Likväl alla hade inte samma entusiasm för denna öppenhet, exempelvis Arvid Ahnfelt, redaktören till boken som essän om Borgholms slott finns med i, skriver i en fotnot:

”Den karaktär av allmänning för både människor och boskap, som på Karl Kullbergs tid synes ha rått inom den minnesrika borgruinen, är numera dess bättre upphävd, efter det nämligen prins Oskar (senare kung Oskar II), vid ett besök i Borgholms slott drog försorg om slottsportarnas tillstängande samt annan tillsyn.”

Det ovan sagda är ett lysande exempel på de attityder och handlande som Karl Kullberg ägnade en stor del av sitt liv åt att bekämpa.

Konsten att göra vetenskap till ett litterärt äventyr

I läsandets stund av Dan Browns senaste roman ”Begynnelse” eller ”Origins” på engelska som är en bättre titel, men svåröversatt till svenska, så är det lätt att förstå varför böckerna om Robert Langdon har blivit så populära. Handlingen tilldrar sig åter i Europa, närmare bestämt i Spanien, och återigen består intrigen av den eviga konflikten mellan vetenskap och religion. Författarens research bakom även denna bok är massiv och äger rum på verkliga ofta kända platser med start i Bilbaos Guggenheim Museum för modern konst. En plats religions- och symbolforskaren Langdon inte känner sig helt hemmastadd i. Och där tar äventyret vid tillsammans med en underskön kvinna vid namn Ambra Vidal och en AI (artificiell intelligens), som Brown beskriver som ”Siri på steroider”.

Dan Browns storhet ligger förutom att få det djuplodade vetenskaps- och kunskapsinnehållet intresseväckande och drivande, även hans enkla men samtidigt gripande skrivkonst. Han vägrar släppa läsaren utan ”tvingar” denne vidare i handlingen. På liknande sätt och med samma glöd i pennan finner man i Karl Kullbergs briljanta författarskap. Inte minst i hans reseskildring på sin väg genom Europa som tilldrar sig 1842. I denna får läsaren ta del av observationer på plats om olika städers folkliga kynnen, storpolitikens förgrundsgestalter vid denna tid, museibesök liksom vandringssägner från olika destinationer. Det sistnämnda blir som Dan Browns berättande fast i kortformat där Kullberg på liknande sätt fängslar läsaren med sin estetiska prosa och unika lättillgängliga berättarkonst.

Ett exempel är från besöket i Milano där titeln på berättelsen eller skizzen, som Kullberg kallar sina litterära utvikningar, är ”La Dame Noire”. Där intrigen kretsar kring en ung kvinnas väg till position och makt. I vanlig ordning anlägger Kullberg gränsfarareperspektiv där kampen mellan det gamla utnötta livsförnekande får ge plats för framtiden som ser helt annorlunda ut.

Denna kamp eller intrig är också en bärande del i Dan Browns böcker om Robert Langdon och där vetenskap, på platsen observationer, och historia vid sidan av stor berättarkonst leder vägen läsaren framåt.

Samhällslivet i Småland några år innan den stora utvandringen

Samhällslivet i den lilla småländska köpingen med omnejd går sin gilla gång. Svältens sår i den gryende sommaren sätter likväl sina outplånliga spår. För aldrig är fattigdomen så påtaglig som då den sista potatisen från förra året visar sig vara genomrutten och omöjlig att äta och den sista brödbiten slits ur darrande fingrar. Och vidare hur människor reagerar och agerar väldigt olika på det som sker. Samtidigt beskriver författaren med sin skarpa penna och betraktande öga kontrasterna och den flockmentalitet som råder när självaste kungen kommer på besök, då är alla enade.

Året är 1846 och ännu har inte de stora migrationsströmmarna till Amerika börjat. Det ska dröja ytterligare ett fåtal år innan den första stora vågen tar sin början, vilket Vilhelm Moberg så briljant beskriver i utvandrarsviten. Likväl, i romanen “En sommar i Småland” av Karl Kullberg beskrivs samhällslivet i Småland innan denna omvälvning och den svält och annat förtryck som tillhör de huvudorsaker som snart skulle få människor att ge sig iväg. Detta av en författare som vid denna tid levde i Kalmar. Han såg eländet, men också glädjeämnena med egna ögon, inte minst då han vid denna tid arbetade för den relativt nystartade tidningen Barometern.

Karl Kullberg hade flyttat till Småland och Kalmar 1845, men han hade dessförinnan under sin barndom och även under andra halvan av 1830-talet bott i området. Kärleken till människorna och landskapet lyser mellan raderna i romanen, liksom förtvivlan över missförhållandena. Romanen är en unik betraktelse av samhällslivet som det verkligen var och vittnar om en djupgående människokännedom, och den växer även till synnerligen läsvärd betraktelse av upprinnelsen till de stora migrationsströmmarna med början på 1850-talet.     

Böcker i Gränsfarareserien

Den 31 juli 1845 skrev Lars Johan Hierta följande till vännen K.A Adlersparre: »Jag har alltid funnit högfärden den mest löjliga och stötande av alla mänskliga svagheter.» För denna egenskap var den mörka dimridå som Hierta ständigt stötte på både i polemiken som publicist med Aftonbladet och som ledamot i styrande församlingar, liksom som entreprenör. Högfärden som främst hörde den gamla nationalistiska och ultrakonservativa överklassen till. De som alltmer desperat stred mot liberaliseringen av Sverige och där Lars Johan Hierta tillhörde deras främsta antagonister. Han som genom denna livsgärning kom att beskrivas som »den moderna humanitetens förnämste målsman i vårt land» och som mer än andra »bidragit till en ökad mildhet i lagar och seder».

På onsdag den 15 februari släpps hans självbiografi i nyutgåva som i denna version kompletterats med ytterligare texter från Hiertas penna. Missa inte heller den samtida författaren Karl Kullbergs inlevelsefulla skildring av Lars Johan Hierta och hans Aftonblad och dess transformativa kraft för Sverige, som inleder boken.


reseskildringinbundenebokÅr 1842 begav sig författaren och journalisten Karl Kullberg för första gången ner på den europeiska kontinenten. Han beskriver känslan på följande sätt: ”Det är med en egen känsla man för första gången sätter foten på främmande mark, som sådan vill jag inte räkna det natursköna Seeland och det gästvänliga Köpenhamn. Man finner sig så isolerad, mera till följd av inre kombinationer, än genom de omgivande föremålens mot hemmet kontrasterande natur.” Den mentala isolationen bryts dock snabbt och han börjar med sin skarpa känsliga blick undersöka de städer och platser han finner längs sin väg, och med goda kunskaper i tyska, franska och engelska, ta del av lokalbefolkningens kynnen och föreställningar. Läs mer på förlagets webbsida om boken och var man kan köpa den. Det finns också ett kostnadsfritt smakprov för nedladdning i epub-format.


ensommarismalandinbundenebok

Småland 1846, missväxten tär hårt särskilt på de svagaste i bondesamhället, medan andra skrupellöst försöker sko sig på olyckan. Missväxten består likväl inte bara i att skördarna slår fel och svältens obarmhärtighet breder ut sig, utan även i att ett ålderdomligt samhällssystem med accelererande hastighet börjar vittra sönder. Samtidigt som endast vaga konturer av det som skall komma i dess ställe skymtar fram. En liknande epok som den vi idag befinner oss i. Läs mer om boken på förlagets webbsida  om boken och var man kan köpa den. Det finns också ett kostnadsfritt smakprov för nedladdning i epub-format.


 

I denna novellsamling får vi träffa Gränsfarare både från nutid och historisk tid, i en kamp för kvinnlig frigörelse, mot religiösa dogmer, och sökande efter rättskaffenhet. Detta är berättelser om uppror och frihet i ett välbekant samhälle men som ibland vandrar över gränsen till mytologin och andra tidsepoker. Novellerna rör sig således framåt på olika nivåer så som undertiteln förkunnar: Noveller som rör sig genom tid och rum. Läs mer på förlagets hemsida  om boken och var man kan köpa den. Det finns också ett kostnadsfritt smakprov för nedladdning i epub-format.

Om författarna

 

Lars Johan Hierta, Aftonbladets och Liljeholmens Stearinljusfabriks grundare, men framförallt yttrande- och tryckfrihetens främste apostel i Sverige.

Läs mer här om Lars Johan Hiertas självbiografi som nu kommer i nyutgåva med ytterligare texter av Hierta inkluderade.

 


karlkullberg

Karl Kullberg

Sedan Karl Kullberg vid 18-års ålder fick pris av Svenska Akademin fram till sin alltför tidiga död, bara 43 år gammal, skildrade han med skarp penna och blick sin samtid. Där hans genomträngande människoskildringar och deras sociala samspel i olika miljöer utgör själva kärnan i författarskapet, likheterna med efterföljarna Strindberg och Moberg är betydande. Men tillskillnad från dem föll dock Karl Kullberg in i glömskans dolda rum efter sin bortgång.

Nu 160 år efter hans död är hans böcker aktuellare än på mycket länge. För utifrån ett stort socialt engagemang och stort rättvisepatos beskrev han mycket ingående de första stapplande stegen i övergången från det gamla bondesamhället till industrisamhället. Kullberg bejakade denna utveckling samtidigt som han med snillrik elegans gav sig på dess avarter. Fast oftast ännu kraftfullare brukade han beskriva de som krampaktigt försökte hålla kvar vid det gamla till priset av ett fortsatt grymt mänskligt lidande.

Likheterna med den tidsepok vi nu befinner oss i ger Kullbergs författarskap en alldeles egen tyngd vid sidan av hans ingående skildringar som historisk dokumentation. Vi har kort sagt mycket att lära av Karl Kullberg, vid sidan av att njuta av hans vackra och engagerande skrivkonst, för det är verkligen en tankeväckande njutning.

Karl Kullbergs ”En reseskildring från Europa 1842” och romanen ”En sommar i Småland” är nu utgivna som eböcker, och inom kort kommer de i tryckta versioner. Mer information om böckerna och Karl Kullberg och hans samtid kommer att publiceras kontinuerligt här på Gränsfararebloggen och förlagets hemsida. Redan nu kan böckerna köpas från Bokus och från eBokstorget.


LarsGöran Boström

Författaren till novellsamlingen Gränsfarare är smålänning, född i Växjö, uppväxt i Kalmar län, men bor idag på andra sidan blekingegränsen. Detta är hans andra bok. Den första var en populärvetenskaplig handbok om eLearning som kom ut 2011 med titeln Lärande för alla sinnen. Läs mer om honom och hans skrivande här på Gränsfararebloggen och www.elearningworld.eu, följ på Twitter och Facebook och Google+ . Han ser fram emot kommentarer från er läsare.

 

 

 

Fler böcker i gränsfarareserien planeras för lansering under år 2017.