Det öppna samhället – förkämpar och dess antagonister

Det öppna samhället - förkämpar och dess antagonister

Få har bidragit till den svenska samhällsutvecklingen som Lars Johan Hierta. Från sin unika position som ledamot i rikets högsta församling, som framgångsrik entreprenör och inte minst grundare till Aftonbladet kom han att bli yttrandefrihetens och liberaliseringens främsta motorer. Det finns betydande likheter mellan Hiertas gärning och George Soros. Han som räknas som den person utanför det politiska fältet som mest bidrog till kommunismens fall och liberaliseringen av östra delen av Europa.

George Soros i kamp för det öppna samhället mot dess antagonister

Från slutet av 1970-talet skänkte denne framgångsrike finansman och filantrop varannan dollar han tjänade till kampen för människorna i den östra delen av Europa. Detta skedde bland annat genom hans Open Society Foundations som snabbt bröt igenom kommunistregimernas informationsmonopol. Ungefär som Hierta bröt igenom den svenska statsmaktens dito under första halvan av 1800-talet. Dessa av Soros upprättade stiftelserna hade utbildning, social verksamhet och demokrati i allmänhet på programmet. Waldemar A. Nielsen, en expert på amerikansk filantropi ger följande omdöme om Soros gärning: “Soros has undertaken … nothing less than to open up the once-closed communist societies of Eastern Europe to a free flow of ideas and scientific knowledge from the outside world.”

Kampen mellan humanism och nationalism

Idag har kampen mellan humanism och nationalism åter tilltagit i Europa. Bland annat genom statsfinansierade kampanjer som i förlängningen är riktade mot öppenhet och därmed landets medborgare. Ett exempel är Soros födelseland Ungern där detta är ett av regimens främsta vapen. Där bland annat det Sorosfinansierade Central European University som länge har stått under konstant eldgivning från centralmakten. Fredagen den 30 november 2018 stängdes det slutligen. Det är första gången sedan nazisterna stängde Oslo Universitet 1943 som ett universitet stängs i Europa.

Här finner vi även själva sinnebilden för skillnaden mellan de båda sidorna. Där den ena kör gigantiska kampanjer i TV och på anslagstavlor (medier från det gamla eländiga 1900-talssamhället) för att stärka sin egen maktposition. Och den andra som genom utbildning öppnar upp samhället och stärker människors rättigheter och möjligheter till individuella livsval. Det är ett vägval mellan auktoritär och solitär 1900-talsnostalgi eller en gemensam framtid.

___________________________

BOKTIPS! 

 

 

Mannen som gjorde yttrande- och tryckfriheten till verklighet i Sverige!

Köp direkt från förlaget i BiQStore!

Vandrande längs gränsen till en frihetstid

Vandrande längs gränsen till en frihetstidUnder unga år rörde sig Karl Kullberg ledigt i stockholmssocietetens allra översta skikt. Han sågs som en enastående författartalang. Prisbelönt av Svenska Akademin redan vid 17 års ålder. Samtidigt som han hade påbörjat en bana som hade kunnat bli en lysande karriär inom juridiken och kanhända politiken. Arvid Ahnfeldt som skrev en kort biografi om Kullberg beskriver honom som ung på följande sätt:

»Ung, behaglig, med ett överlägset huvud, upptagen i de förnämsta kretsar och gärna sedd inom la haute volées salonger, ännu nästan ett barn uppmuntrad med ovanliga bifall såsom författare, stolt över sin framgång och kanhända på denna tid något förnäm i sin hållning mot huvudstadens liberala tidningsskrivare – vad var naturligare än att många avundsmän, många fiender skulle uppresa sig mot hans gryende lycka.»

Gränsen till en frihetstid

Trots denna goda grund till en framgångsrik livsbana ville Karl Kullberg något annat i denna liberaliseringens uppbrottstid. Han ville skärskåda den början till en ny frihetstid som han levde i. Han bytte på början av 1840-talet miljö. Bort från de ultrakonservativa nationalistiska kretsarna som ville bevara det gamla till varje pris. Han flydde Stockholm. För att ge sig ut i Europa som läsas om i hans bok ”En reseskildring från Europa 1842”. När han sedan återvände spenderade han ytterligare en mycket kylslagen vinter i Stockholm för att sedan bosätta sig i Kalmar.

Det närmaste man kommer en ren självbiografi av Karl Kullberg om hans unga år. Det finner man i hans novell ”Kontanter och romaner” och hans alter ego ”Ferdinand”:

»Ferdinand var en av dessa unga män, som man ej sällan anträffar, en karl med gott huvud och icke alldeles elakt hjärta, lättsinnig, beräknande förstånd; en icke olycklig partigängare emellan ont och gott, en insiktsfull medlare emellan dygd och last; älskare av nöjet, så länge det icke var alltför kostsamt eller alltför mycket stötte för huvudet vissa inom honom rotfästade begrepp om heder och konvenans; mera eldig i sin konversation, än i sina känslor, intressant, angenäm för en dags samvaro, men måhända något enformig för en veckas; begåvad med en fantasi, som flög mera högt än stadigt, med en livlighet, som var mera skådespelarens, än själens, någon gång, om han ville, lysande, men – i det hela – föga duglig, en person som var något i sammanhang med den oberoende förmögenhet, varöver han fann sig herre, men som, utan den, skulle ha varit nära nog intet.»

Aftonbladet och liberalisering

I denna skepnad, på vägen mot en personlig förändring, tog sig Karl Kullberg sig an liberala skribenter i synnerhet Lars Johan Hierta – Med egna ord – Självbiografi och utvalda texterde på Aftonbladet. Som under 1830-talet i kamp mot hela etablissemanget relativt snabbt blev Sveriges största tidning. För att sedan under 1840-talet och framåt, stå sida vid sida med Aftonbladet. I dess kamp för yttrande- och tryckfrihet, kvinnors rättigheter och för de svagaste i samhället. Genom detta tveeggade förhållande till Aftonbladet och Lars Johan Hierta. Som Kullberg i slutet av 1840-talet också skulle bli medarbetare på. Så introduceras läsare inlevelsefullt till gränsfarareseriens fjärde bok ”Lars Johan Hierta – Med egna ord – Självbiografi och utvalda texter” med en text av Karl Kullberg.