Vandrande längs gränsen till en frihetstid

Vandrande längs gränsen till en frihetstidUnder unga år rörde sig Karl Kullberg ledigt i stockholmssocietetens allra översta skikt. Han sågs som en enastående författartalang, prisbelönt av Svenska Akademin redan vid 17 års ålder, samtidigt som han hade påbörjat en bana som hade kunnat bli en lysande karriär inom juridiken och kanhända politiken. Arvid Ahnfeldt som skrev en kort biografi om Kullberg beskriver honom som ung på följande sätt:

»Ung, behaglig, med ett överlägset huvud, upptagen i de förnämsta kretsar och gärna sedd inom la haute volées salonger, ännu nästan ett barn uppmuntrad med ovanliga bifall såsom författare, stolt över sin framgång och kanhända på denna tid något förnäm i sin hållning mot huvudstadens liberala tidningsskrivare – vad var naturligare än att många avundsmän, många fiender skulle uppresa sig mot hans gryende lycka.»

Trots denna goda grund till en framgångsrik livsbana ville Karl Kullberg något annat i denna liberaliseringens uppbrottstid, han ville skärskåda den början till en ny frihetstid som han levde i. Han bytte på början av 1840-talet miljö, bort från de ultrakonservativa nationalistiska kretsarna som ville bevara det gamla till varje pris, och han flydde Stockholm och begav sig ut i Europa som läsas om i hans bok ”En reseskildring från Europa 1842”. När han sedan återvände spenderade han ytterligare en mycket kylslagen vinter i Stockholm för att sedan bosätta sig i Kalmar.

Det närmaste man kommer en ren självbiografi av Karl Kullberg om hans unga år finner man i hans novell ”Kontanter och romaner” och hans alter ego ”Ferdinand”:

»Ferdinand var en av dessa unga män, som man ej sällan anträffar, en karl med gott huvud och icke alldeles elakt hjärta, lättsinnig, beräknande förstånd; en icke olycklig partigängare emellan ont och gott, en insiktsfull medlare emellan dygd och last; älskare av nöjet, så länge det icke var alltför kostsamt eller alltför mycket stötte för huvudet vissa inom honom rotfästade begrepp om heder och konvenans; mera eldig i sin konversation, än i sina känslor, intressant, angenäm för en dags samvaro, men måhända något enformig för en veckas; begåvad med en fantasi, som flög mera högt än stadigt, med en livlighet, som var mera skådespelarens, än själens, någon gång, om han ville, lysande, men – i det hela – föga duglig, en person som var något i sammanhang med den oberoende förmögenhet, varöver han fann sig herre, men som, utan den, skulle ha varit nära nog intet.»

I denna skepnad, på vägen mot en personlig förändring, tog sig Karl Kullberg sig an liberala skribenter i synnerhet Lars Johan Hierta – Med egna ord – Självbiografi och utvalda texterde på Aftonbladet som under 1830-talet i kamp mot hela etablissemanget relativt snabbt blev Sveriges största tidning. För att sedan under 1840-talet och framåt, stå sida vid sida med Aftonbladet i dess kamp för yttrande- och tryckfrihet, kvinnors rättigheter och för de svagaste i samhället. Genom detta tveeggade förhållande till Aftonbladet (som Kullberg i slutet av 1840-talet också skulle bli medarbetare på) och Lars Johan Hierta. Så introduceras läsare inlevelsefullt till gränsfarareseriens fjärde bok ”Lars Johan Hierta – Med egna ord – Självbiografi och utvalda texter” med en text av Karl Kullberg.

En sedelärande betraktare och skälmaktig skämtare

kullbergplakatMönsterås, strax norr om Kalmar, blev i augusti 1841, skådeplats för ett spektakel. Det hade vid denna tid precis börjat bli modernt att ”gå på vattenskidor” och Karl Kullberg, väl i takt med alla nymodigheter och nyfiken på människors reaktion på desamma, lät utföra ett experiment. Husknutarna i Mönsterås bekläddes med plakat om en kommande föreställning. (Arvid Ahnfeldt, Karl Kullbergs levnadstecknare, fann ett exemplar av plakatet i samband med skrivandet av hans biografi och fick historien berättad för sig.) Plakatet hade följande ordagranna lydelse:

”Undertecknad har härigenom äran för Mönsterås vördade publik tillkännagifva, att han, som i flera Europas hufvudstäder, med bifall visat sig, äfven vid de respektive hofven, i morgon söndag den 8 augusti kommer att på viken vid Kuggås gifva en representation i den nyligen uppfunna vattenskidlöpnings-konsten, dervid särskildt följande svårare öfningar torde böra nämnas:

1:o går Eisfelt i kapp med en af sex personer rodd båt, och komma så väl Eisfelt, som roddare, att på det högsta anstränga sig till vinnande af den respektive publikens bevågenhet.

2:o kommer Eisfelt att med skidorna stupa kullebytta i vattnet.

3:o af- och påkläder sig Eisfelt stående på skidorna, utan att dock åskådarnes blygsamhet härigenom kommer att på något sätt såras. Stöfvel-aftagningen är icke förr än af Eisfelt inom Sverige verkstäld m.m.

Afgiften, som beror på åskådarnes egen godhet och välvilja, upptages i bleckdosor, hvilka mitt namn finnes åtecknadt.

Representationen börjas klockan precis Fem e. m. då jag direkte inträffar vid Kuggås.

Kalmar den 7 augusti 1841

I.Eisfelt från Thürigen

Annonsen kom att locka mängder av människor, så väl från herrskap som från bondebefolkningen, medan Kullberg med road nyfiken blick promenerade omkring i folkskockningen. Till en början var han höjd över all misstanke såsom tillförordnad domare på orten. Likväl efter ett par timmar och inget hade hänt började man ana vem skämtaren var, och Kullberg lämnade hastigt den annars fredliga köpingen.

Denna humoristiska skälmaktighet återkommer ständigt i Karl Kullbergs författarskap, och såsom socialt experiment fick han med all sannolikhet flera uppslag till sitt skrivande. Dessa återkommer bland annat i romanen ”En sommar i Småland” där allvar blandas med humor och satir i en mästerlig mix.

Kanske ville Kullberg även fästa vikt vid nödvändigheten av käll- och innehållsanalys, eller ville han bara väcka ortsbefolkningen lite i allmänhet. Något som är minst lika aktuellt nu som då. För det är också här vi finner en av de avgrundsdjupa skillnaderna mellan gränsfarare och dess motståndare. När de förra med kreativa metoder försöker visa vägen och få människor att tänka själva, så använder de senare skrikhalsens högljuddhet och våld för att spela ut människor mot varandra.

Arvid Ahnfeldt skriver som kommentar till händelsen som beskrivits ovan: ”Med denna obetvingliga skälmaktighet i lynnet förenade Karl Kullberg dess bättre även en om Frankrikes goda författares påminnande spiritualitet, som omsider ingav honom lust att med ett oskyldigt skämt dupera hela svenska allmänheten.” Om detta skämt, detta nya sociala experiment återkommer vi till här på Gränsfararebloggen.

I författaren Kullbergs fotspår i Europa och Småland

motion-1303885_640Jag träffade på Karl Kullbergs mycket mångsidiga författarskap när jag arbetade med ett annat av våra projekt. Hänfört följde jag hans skarpa inträngande granskning av missväxtens år 1846 i Småland där han vägleder läsaren i den småländska myllans olika miljöer, från armodets hoplappade kojor till gamla herrgårdar till tidlösa köpmannapalats, och vidare till fängelseborgens unkenhet och så intill köpingens tvetydighet. Allt vad samhällsliv kan erbjuda i det gamla bondesamhället som sakta bryter samman finns där att finna. Att sedan följa med Kullberg genom 1842 års Europa, där tryckfrihetens utbredning skakar alltfler länder och de gamla makterna tar till allt märkligare metoder för att behålla sin ställning. Fast även om Kullberg som journalist bejakar och självfallet försvarar det fria ordets expansion är han inte blind för vissa negativa konsekvenser. Han skriver följande i sin betraktelse med titeln ”Studier på fåfängans marknad”:

”Men ungefär lika många vägar, som föra till Rom, finnes det också för dem, som vill göra sig känd, att beträda. De, som enklast och värdigast leda till målet, äro förunderligt nog, de minst besökta. Däremot vimlar det av vandrare på en mängd bivägar av tvetydligt rykte; där tigger man, som om en allmosa, om uppmärksamhet, och gör de konstigaste krumbukter, för att, om möjligt, skilja sig från hopen.”

Betraktelsen tar vidare upp flera olika tveksamma metoder att göra sig känd och Kullberg återknyter till dem både i romanen ”En sommar i Småland” och kanske än mer i ”En reseskildring från Europa 1842”. I denna typ av betraktelser finns hos Kullberg alltid stråk av underfundig humor men utan att förlora själva problematiken ur sikte. Han skriver följande om ett av de vanligaste sätten att göra sig känd:

”Ett mycket sedvanligt sätt att göra sig känd är att leva över sina tillgångar. Man låter champagnekorkarna springa, och springer slutligen själv. Man finner det alltid bättre att vara bankruttör, än att vara ingenting. Man betraktas, gungande i sin eleganta vagn, avundsamt av nedstänkta fotgängare, och har själv skäl att avundas tiggaren, som, utan att ha bedragit någon, bär sina trasor utan vanära. För att några år få räknas bland matadorerna, förefaller man hela sin återstående livstid ohyggligt tillhacka. (…) Men man får trösta sig med minnet av att ha varit en stjärna, som glänste – till dess den föll.”

I samma anda skriver Kullberg om talare som håller ordrika tal om ingenting och skribenter som arbetar efter samma metod. Men likväl var det fria ordet ett av de viktigaste verktygen i det annalkande industrisamhällets utveckling. På liknande sätt som idag, i det digitala samhällets gryning, när det fria ordet har kompletterats med att alla äger minst en mediekanal via en blogg eller sociala mediekonton eller liknande. Den kraft digitala verktyg kan ha får läsaren inte minst stifta bekantskap med i novellsamlingen ”Gränsfarare”, framförallt i novellen ”Gamarna” och likaså när man träffar på Zoes färdigheter och umbäranden i novellen ”Skärvan”. Båda novellerna visar olika digitala metoder att bryta ner gamla mossbeklädda murar och vilka konsekvenser det kan få.

Kullberg om författarskapets vedermödor på vift i Europa

Den debuterande författaren träffar sin litteraturälskande vän som starkt ifrågasätter den förstnämndes val av sysselsättning, den senare förklarar: ”Min bror!” yttrade han med mycken värdighet, ”betänk väl, att det är en törnbeströdd bana, du står beredd att beträda. Skalden skänker den ädlaste delen av sitt väsen åt sin samtid och eftervärld, och behåller för sig själv endast uppoffringarna och lidandet.” Detta är upptakten till novellen ”En debuterande författare och han vittre vän” av Karl Kullberg som publicerades i tidskriften Bore 1850. Och fortsättningen utvecklas till en tvekamp där den vittre ”vännen” som också är litteraturkritiker lovar att hugga den debuterande författarens vidare produktion i stycken. ”Man skall tro mig vara allmänna opinionen,” framhäver han. Kullberg var då sedan länge en firad författare, men flera av hans verk hade han gett ut anonymt eller under pseudonym.

I dessa rader finner vi även flera andra intressanta aspekter från Karl Kullbergs bakgrund. Det är i hög grad en reflektion av livsval, där han från början av 1840-talet valde bort sin framgångsrika karriär inom juridiken med juridiko-filosofisk kandidatexamen 1832 och hovrättsexamen 1838 i bagaget och diverse tjänster som erfarenhet. Och istället valde han att bli författare och att arbeta på flera tidningsredaktioner. Det var orättvisorna han ville komma åt och i en tid där det fria ordet fick alltmer inflytande så blev valet slutligen tämligen enkelt. Inte minst med den omvittnade författartalang Kullberg besatt.

I samma anda återkom han ofta till det meningslösa med litteraturkritiker (liksom teaterkritiker), och skriver i novellen ovan: ”Den vittre vännen är vanligen någon så kallad ”känd signatur”, som åt sig lyckats upp bygga ett litet hönshus på litteraturens utmarker, varifrån han gal förfärligt och gör anspråk på den bildade allmänhetens uppmärksamhet.” Detta är en utan tvivel en tidlös beskrivning av en av avarterna i samhällslivet.

Längs sin väg genom Europa i ”En reseskildring från Europa 1842” träffar Kullberg flera talangfulla offer för detta ”tuppvälde”. De som försöker driva den allmänna opinionens tycke och smak, och förväntar sig att bli upphöjda av författare och teaterfolk till kungligheter för varje litet förfluget ord i positiv anda som de förmedlar. Bland annat på resan genom Alperna kommer han i samspråk med en aktris som flytt sin gamla scen och tvingas söka lyckan i Paris och läsaren får en ingående beskrivning av umbärandena. I Milano får så läsaren ett annat perspektiv på teaterlivets tillkortakommanden.

Öland genom författaren Karl Kullbergs ögon

”Näppeligen torde man inom Sverige finna någon ruin mer naturskön, mer ädel i sitt förfall, än Borgholms slott. Från en klippa, som störtar lodrätt i havet, speglar den sina, ännu i deras förstöring sköna, arkitektoniska former i Kalmar sunds djupblåa vatten. För seglaren är denna ruin redan i fjärran ett sjömärke och även för vallfärdaren på kalmarstranden skymtar, där ekskogen glesnar och sundet glänser fram, den gamla borgen, tronade på sin vördnadsbjudande höjd.”

Så börjar Karl Kullbergs essä om Borgholms slott och Ölands historia, precis som i hans roman ”En sommar i Småland” blir det en inträngande skildring där historiens intressantaste detaljer och perspektiv framställs. Kärleken till denna landsända som Kullberg låter skina igenom precis som i smålandsromanen tar många riktningar. Umbärandena för ölänningarna när pålaga läggs på pålaga och hur de idogt överkommer hindren, hur hans ord ger landskapsvyerna liv och de historiska tillbakablickarna berättas utifrån lokalbefolkningens perspektiv. Som ögonvittne är Kullberg likväl allra intressantast, han skriver följande:

”Den 2 juli 1845 besökte jag senast Borgholm. Den gamla borgen erbjöd då, för första gången kanske på årtionden, en livlig, glad och leende anblick. Ett par hundra ynglingar, alla i vita mössor, alla glada och upprymda, rörde sig i muntra flockar kring borggården eller låg, i brokiga grupper, på dess mjuka gräsmatta. (…) Talrika åskådare och åskådarinnor från staden och den närliggande bygden hade grupperat sig i slottsfönstren och såg därifrån ner på det livliga vimlet nedanom dem. (…) Det var Uppsala studenter, som, på deras sjötåg från Köpenhamn, gjort holmgång vid Borgholm. Det var hoppet, som gästade minnets salar.”

Denna bildrika beskrivning skulle likaväl kunna vara hämtad från nutid, då den gamla ruinen på det öländska Alvaret är skådeplats för mängder av konserter under sommartid. Likväl alla hade inte samma entusiasm för denna öppenhet, exempelvis Arvid Ahnfelt, redaktören till boken som essän om Borgholms slott finns med i, skriver i en fotnot:

”Den karaktär av allmänning för både människor och boskap, som på Karl Kullbergs tid synes ha rått inom den minnesrika borgruinen, är numera dess bättre upphävd, efter det nämligen prins Oskar (senare kung Oskar II), vid ett besök i Borgholms slott drog försorg om slottsportarnas tillstängande samt annan tillsyn.”

Det ovan sagda är ett lysande exempel på de attityder och handlande som Karl Kullberg ägnade en stor del av sitt liv åt att bekämpa.

Kullbergs enastående talang omskriven av Aftonbladet

gransfarareserien3Den 30 juni 1857 tillkännagav Aftonbladet den ledsamma nyheten om en av sina medarbetare:

”Vi har idag den sorgliga plikten att meddela våra läsare, att döden åter bortryckt en av vårt lands utmärktare talanger på det litterära fältet, nämligen kammarjunkaren Karl Kullberg, som igår avled här i Stockholm vid endast 43 års ålder. Denna underrättelse skall utan tvivel bli ett sorgebud icke blott för en vidsträckt krets av enskilda vänner, utan för den stora allmänheten, som högt uppskattade hans värde såsom vitter författare och som älskade hans lätta, livliga, även i skämtets och satirens tjänst alltid behagliga och humana penna.”

Bakgrunden till sin alltför tidiga död identifierar Karl Kullberg själv långt tidigare, han skriver:

”Ifrån min barndom har jag varit plågad av plötsliga bloduppstigningar åt huvudet, som dock icke förorsakade mig något lidande, utan gingo och kommo utan svårare följder. Vintern 1843 bebodde jag ett särdeles illa bevarat rum utan innanfönster och med en enkel dörr ledande utåt en kall förstuga, och torde jag härifrån i betydligare mån kunna räkna upprinnelsen till mitt onda.”

Vintern 1843 hade Kullberg precis återvänt från sin första Europaresa som året efter utmynnade i en reseskildring som nu ges ut i nyutgåva i tryck och som ebok. Troligen rådde brist på boendealternativ och han tvingades bosätta sig i det ovan beskrivna rummet. Kanske var detta också en av orsakerna till att han flyttade ifrån Stockholm något år senare och kom att bosätta sig i Kalmar. Likväl hade han från och till bott i Småland under 1830-talet och med den innerlighet han skriver om landskapet och människorna i bland annat romanen ”En sommar i Småland”, nu i nyutgåva i tryck och ebok, var det med all sannolikhet kärlek till området som var den främsta orsaken till att han flyttade dit. Han blev kvar på den småländska myllan i över tio år, bland annat som medarbetare på dagstidningen Barometern.

Böcker i Gränsfarareserien

Böcker i Gränsfarareserien

Lars Johan Hierta Med egna ord

Lars Johan Hierta Med egna ord

Den 31 juli 1845 skrev Lars Johan Hierta följande till vännen K.A Adlersparre: »Jag har alltid funnit högfärden den mest löjliga och stötande av alla mänskliga svagheter.» För denna egenskap var den mörka dimridå som Hierta ständigt stötte på både i polemiken som publicist med Aftonbladet och som ledamot i styrande församlingar, liksom som entreprenör. Högfärden som främst hörde den gamla nationalistiska och ultrakonservativa överklassen till. De som alltmer desperat stred mot liberaliseringen av Sverige och där Lars Johan Hierta tillhörde deras främsta antagonister. Han som genom denna livsgärning kom att beskrivas som »den moderna humanitetens förnämste målsman i vårt land». Och som mer än andra »bidragit till en ökad mildhet i lagar och seder».

På onsdag den 15 februari släpps hans självbiografi i nyutgåva som i denna version kompletterats med ytterligare texter från Hiertas penna. Missa inte heller den samtida författaren Karl Kullbergs inlevelsefulla skildring av Lars Johan Hierta och hans Aftonblad och dess transformativa kraft för Sverige, som inleder boken.


Böcker i gränsfarareserien En reseskildring i Europa 1842En reseskildring från Europa 1842 av Karl Kullberg

År 1842 begav sig författaren och journalisten Karl Kullberg för första gången ner på den europeiska kontinenten. Han beskriver känslan på följande sätt: ”Det är med en egen känsla man för första gången sätter foten på främmande mark, som sådan vill jag inte räkna det natursköna Seeland och det gästvänliga Köpenhamn. Man finner sig så isolerad, mera till följd av inre kombinationer, än genom de omgivande föremålens mot hemmet kontrasterande natur.” Den mentala isolationen bryts dock snabbt och han börjar med sin skarpa känsliga blick undersöka de städer och platser han finner längs sin väg. Med goda kunskaper i tyska, franska och engelska, ta del av lokalbefolkningens kynnen och föreställningar. Läs mer på förlagets webbsida om boken och var man kan köpa den. Det finns också ett kostnadsfritt smakprov för nedladdning i epub-format.


Böcker i gränsfarareserien En sommar i Småland

En sommar i Småland av Karl Kullberg

Småland 1846, missväxten tär hårt särskilt på de svagaste i bondesamhället, medan andra skrupellöst försöker sko sig på olyckan. Missväxten består likväl inte bara i att skördarna slår fel och svältens obarmhärtighet breder ut sig. Utan även i att ett ålderdomligt samhällssystem med accelererande hastighet börjar vittra sönder. Samtidigt som endast vaga konturer av det som skall komma i dess ställe skymtar fram. En liknande epok som den vi idag befinner oss i. Läs mer om boken på förlagets webbsida  om boken och var man kan köpa den. Det finns också ett kostnadsfritt smakprov för nedladdning i epub-format.


Böcker i gränsfarareserien Novellsamlingen Gränsfarare

Gränsfarare – en novellsamling av LarsGöran Boström

I denna novellsamling får vi träffa Gränsfarare både från nutid och historisk tid. I en kamp för kvinnlig frigörelse, mot religiösa dogmer, och sökande efter rättskaffenhet. Detta är berättelser om uppror och frihet i ett välbekant samhälle men som ibland vandrar över gränsen till mytologin och andra tidsepoker. Novellerna rör sig således framåt på olika nivåer så som undertiteln förkunnar: Noveller som rör sig genom tid och rum. Läs mer på förlagets hemsida  om boken och var man kan köpa den. Det finns också ett kostnadsfritt smakprov för nedladdning i epub-format.