Polemik, det fria ordet och straffskalan för dess utövande

1840 hotades Lars Johan Hierta av landsförvisning i egenskap av bokförläggare. Han hade ända sedan 1829 med växande framgång arbetat med att omvandla bokmarknaden, vilket läsaren av den nyutkomna självbiografin kan läsa om i bland annat förordet av den samtida författaren Karl Kullberg. Denne författare som gav ut första utgåvan av sin reseskildring från Europa på Hiertas förlag (boken finns nu i nyutgåva med titeln ”En reseskildring från Europa 1842”). Vid sidan av ett flertal svenska författare som den nämnde Kullberg och Fredrika Bremer, så översatte och gav Hierta ut böcker från ett flera populära utländska författare som t ex Walter Scott och Edward Lytton Bulwer. Likväl, förlagsverksamheten ledde också till huvudbry för honom eftersom det blev ytterligare en källa för statsmakten att attackera hans företag och person. Där ett av de tryckfrihetsmål han var utsatt för hade kunnat leda till landsförvisning, han skriver:

»Den andra artikeln som föranledde tryckfrihetsåtal var den år 1840 på mitt förlag utgivna översättning av Strauss och Evangelierna i sammandrag. Det är bekant att denne författare i ett större arbete försökt bevisa att en mängd av de dogmer som tillhör den ortodoxa kyrkan, icke kunna förstås bokstavligen, utan måste uppfattas mytiskt. Det är lätt förklarligt att ett sådant arbete skulle uti vår kyrkostat som hållit så absolut på de symboliska böckernas bokstav. Att det skulle väcka bitterhet med möjlighet att bestraffa med landsförvisning, i samma mån som det var svårt att vederlägga Strauss med logiska argument.»

Med mycken ansträngning lyckades dock Lars Johan Hierta undvika landsförvisning, om detta och övriga tryckfrihetsåtal mot honom skriver han ingående om i den nyutkomna självbiografin. Själv hotades han likväl aldrig av dödsstraff för något han skrivit eller yttrat, andra hade inte samma lycka, vilket han beskriver i boken. Denna rättsröta och inhumanitet gav också ytterligare bränsle för honom att påbörja och fortsätta sin verksamhet mot ett mer jämställt och humant Sverige, av motståndet följde segrarna i denna riktning.

Nu finns självbiografin Lars Johan Hierta – Med egna ord även ute hos alla välsorterade bokhandlare i tryckt version …

Förebilden för demokrati och frihet i industrisamhällets barndom– Ögonvittnen berättar

Författares sökande efter frihet och förebilder för mänsklig utveckling är tidlös. I mitten av 1800-talet under industrisamhällets pionjärår var Schweiz en sådan plats som författare och andra resande vallfärdade till. En av dem var Karl Kullberg vars resa genom Schweiz började vid den franska gränsen och avslutades med en längre vistelse i Lausanne. Allt finns beskrivet i boken ”En reseskildring från Europa 1842”. Fjorton år senare besökte Fredrika Bremer landet och hon inleder sin betraktelse på följande sätt:

”Det är ett litet land, beläget — så där i hjärtat av Europa; dess omkrets är ringa, och ringa är dess folkmängd i förhållande till de mäktiga staters som omge det, Frankrike, Tyskland, Italien; men dess berg är högst av alla Europas, och väldiga floder ha där sitt ursprung. Dess folk, ett herdefolk, har gått främst i kampen för folkens högsta skatter: politisk frihet och samvetsfrihet. Genom berg och dalar, genom olikhet i folkstammar, tungomål och religionsbekännelser åtskilt i flera folkfamiljer och stater, är detta folk av många folkslag dock ett i kärlek för friheten och för det gemensamma fosterlandet — det lilla Schweiz. Och över de i seder, språk och kyrka skilda staterna råder, med magiskt förenande, förbindande makt, ett ord, ett namn, lika gällande för dem alla; — de kalla sig Edsförbundna. När stridande element söndra dem för en tid, återförenas de uti detta. ”Sönderbunden” upplösas av de eviga — förbunden.

Jag befann mig i det lilla landet i början av sommaren 1856. — Liksom drömmande om våren, låg Djurgårdens sköna ekparker vid Stockholms fjärd, när jag lämnade dem, i slutet av maj. En grågrön slöja låg över den nordiska jorden. Två dagar senare, i Tyskland, fann jag sommar och hö på slag; men mycket regn och oändliga järnvägar tröttade mig så, att jag mer än en gång måste fråga mig: ”Månne jag icke är för gammal att företaga en längre resa? Vid en viss ålder torde man dock göra bäst i att bli stilla hemmavid!

Vid Neckars strand återsåg jag chevalier Bunsen; det var för mig en solstråle. Jag hade sett honom för få år sedan, såsom preussisk minister i London, och då nedtryckt av de politiska förvecklingar som inträtt, det blodiga, stora krig som han såg komma — det orientaliska, — lidande även till hälsan, så att jag med oro tänkte: ”han lever visst icke länge!” Bland vingårdarna vid Heidelberg återfann jag honom nu, men frisk, glad, ungdomlig, full av liv och arbetslust. Han syntes mig ha blivit tjugo år yngre. Han hade övergivit den diplomatiska banan och med full energi inträtt på den vetenskapliga litteraturens såsom kämpe för tankens och samvetets frihet i kyrka och stat. Han hade begynt stora och viktiga arbeten. Måtte han få tid och kraft att fullborda dem! — Allt hos honom, anlete, sinnesstämning, omgivning, ja, själva hans arbetsrum hade ett uttryck, och detta var — ljust.”

Historiska ögonvittnesskildringar som Karl Kullbergs och Fredrika Bremers med flera, i synnerhet med deras skarpa författarögon och överlägsna förmåga att berätta, är den ädlaste och intressantaste sättet för att dyka ner i historien. För historien handlar inte bara om händelser, årtal och dokument, den handlar atmosfär, samhällsmiljöer, känslor och människor. Det är just det som utgör det främsta medvärdet i dessa reseskildringar vid sidan av berättarkraften.

 

Ett stort hjärta i ett hjärtlöst samhällssystem

Lars Johan Hierta skriver i sin självbiografi »Till det livliga intresse som den nyfödda pressen väckte, bidrog också synnerligen några ryktbara rättegångsmål. Dessa spelade vid denna tid en stor roll i det offentliga livet.»

Det s.k. Wermdömålet räknas enligt Hierta till det som fick mest uppmärksamhet och det handlade om att en kronobetjänt genom övertalning och misshandel hade försökt tvinga en fattig torpare och hans fru att erkänna ett mord som de var oskyldiga till. Historien slutade likväl inte med att torparparet frikändes och att kronobetjänten efter flera turer tvingades inställa sig i rätten. Hierta kom senare själv i sin tjänsteutövning hos justiekanslern Bergenschöld 1824 att träffa på den fattige torparen på ett besök i ett fängelse. Han hade åter omhändertagits och det skulle visa sig, av ingen orsak alls. Det var statsmaktens hämnd för att man inte lyckats göra den oskyldige skyldig och den uppmärksamhet man fått utstå i pressen på grund av detta.

Hierta fick likväl ut den fattige torparen ur häktet, men repressalierna kom nu att riktas mot Hierta själv, hela historiens turer tar läsaren del av i ”Lars Johan Hierta – Med egna ord – Självbiografi & utvalda texter”, liksom flera andra liknande mål där ”brottet” som ofta var helt ovidkommande, inte alls stod i proportion till straffet. Och alla var inte lika lyckligt lottade som den fattige torparen som mer av slump räddades två gånger från orättvisan. Med tanke på att pressen vid denna tid ändå var kraftigt kringskuren, så kan man undra hur många regelrätta justitiemord som gjordes mot människor i det fattiga torparparets situation?

Denna typ av skenrättegångar och justitiemord på 1820- och 30-talen var likväl bara en av de metoder som den svenska statsmakten försökte skydda sig själv mot den allmänna samhällsutvecklingen. En anda som det finns paralleller till i vår egen tid. Vi kommer att återkomma till detta på gränsfararebloggen.

En betraktelse av en av dåtidens mest lästa författare

”Ovanför en vacker insjö av de många, vilka i Småland omgärdas av
vackra skogsdungar, vänligt grönskande kullar och frodiga ängar, där
änderna muntert plaska i vassen och fisken, skimrande, vänder sig vid vattenytan,
låg på en sakta sluttande höjd det gamla herresätet Segerstad. Förr i
tiden hade Segerstad, en stolt riddarborg, varit beläget alldeles invid sjön och
speglat sina skinande koppartäckta torn i dess lugna vatten. Men nu skymtade
endast några mossiga ruiner fram mellan ekskogens yppiga grönska och
skänkte genom avbrottet en förhöjd glans åt det lantligt vackra landskapet.
Korparna hade efterträtt feodalherrarna i de taklösa salarna.”

Så inleder Karl Kullberg sin roman ”En sommar i Småland” vars handling äger rum under det svältfyllda missväxtåret 1846. Som ögonvittne till misären och samhällslivet i övrigt skildrar Kullberg även det fortgående uppbrottet från det gamla feodala bondesamhällets inrutade liv mot det gnisslande ånglok som bar industrisamhällets namn. Om hur olika samhällsskikt påverkades och hur man försökte ta sig vidare. Denna tid har skildrats ingående av flera författare, inte minst med utgångspunkt från Småland, där det mest kända litterära verket är Vilhelm Mobergs ”Utvandrarna”. Likväl, Karl Kullberg bodde själv i Småland under tiden för handlingen i boken och beskriver med insiktsfull skärpa inte bara misären, utan även grymheten, inskränktheten som blandas med medmänsklighet och tvåsamhetens traditionsbundna begränsningar och möjligheter. Liksom en iver att finna lösningar som hör det småländska kynnet till.

Sällan har någon fångat inte bara händelseutvecklingen utan också själva känslan i samhällsandan i en omvälvande tid som Karl Kullberg. Då hade precis övergången från bondesamhällets inrutade värld till industrisamhällets rovdrift påbörjats. Boken sammanför det bästa en historisk roman kan erbjuda, det är en insiktsfull ögonvittnesskildring som beskriver händelseutvecklingen ur olika perspektiv och olika sinnesstämningar. Där människorna i boken med all sannolikhet hade verkliga förebilder som levde i Småland vid denna tid. Inte minst har en av personligheterna starka drag av författaren själv. Och som alla stora verk finns det även många tidlösa betraktelser som ger inspiration för vår egen omvälvande tid.



Boken finns ute hos alla välsorterade bokhandlare, klicka på omslagen för mer information om boken och var man kan köpa den. Förbered Er på en stor läsupplevelse!

Europeisk gemenskap nu och då: Humanism och hot

Igår firade Europeiska Unionen 60-årsjubileum med marscher för europeisk gemenskap, fred, utveckling och det öppna samhället över hela kontinenten. På Lars Johan Hiertas och Karl Kullbergs tid var även då Europa relativt fredligt och präglat av utveckling och framtidstro. Ett statsförbund, en förlaga till EU, fungerade som medlare mellan nationerna, och frihandel eller åtminstone kraftigt minskade tullar förhandlades mellan europeiska nationer. På liknande sätt som idag EU förhandlar fram frihandelsavtal med nationer runt om i världen, senast var det Kanada, inom kort med all sannolikhet Mexiko, Japan och Australien med flera. Samtidigt var hotbilden mot de fria europeiska nationerna liknande som i vår tid, Lars Johan Hierta skriver i sin självbiografi:

”…att göra motarbetandet av Rysslands erövringspolitik till sitt förnämsta ögnamärke och högsta politiska uppgift, emedan vara eller icke vara därmed är sammanbunden.” Och han menar att Sverige ska använda sin röst och inflytande i det europeiska statsförbundet, och ”oavlåtligt arbeta på ett anti-ryskt system i Europa.”

Det europeiska statsförbundet bröt senare istället samman och nationalismen började slå slag på slag med sin splittrande blodiga hand och förde Europa in i förödelsen av krig på krig. I Karl Kullbergs reseskildring från Europa 1842 (som i sin första upplaga kom ut på Hiertas förlag) beskrivs detta ingående utifrån ett europeiskt perspektiv, både genom det författaren finner längs sin väg, men också genom ingående politiska och ekonomiska analyser av de platser han besöker och ledande personligheter och händelser.

Exempelvis skriver han med stor beundran om den parisiska teaterscenens främsta aktriser, Rachel, som var uppväxt på gatan och hade fått klara sig från unga år. När Kullberg besöker Paris är hon Frankrikes mest lysande och bäst betalda stjärna, han skriver: ”Hon hade trätt in som drottning för att berömmas som aktris. Hon var alltför van vid allmänhetens entusiasm för att därav bringas ur sin roll. Hon avbröt själv bifallsropen i det hon började dialogen.” Detta är även en bild av hur humanisten Karl Kullberg träder fram, människorna är alltid drivkraften i hans framställning, det är där källan till utveckling ligger, på gott och ibland på ont, för inspirationens och lärdomens skull.

500 år med Luther – Om novellen Nattfjärilen

En nattfjärils ljudlösa vingslag lämnar skymningen kvar i sinnattfjaril
dvala. Dess rörelser bryter på intet sätt rytmen. Den är
ett med omgivningen.
En vindpust för den in genom det öppna fönstret. Mannen
vid skrivbordet följer den med blicken utan att ta verklig notis.
När den planlöst cirklar fram sökandes ljuskällan i rummets mitt.
I sanning är nattfjärilen ett underligt väsen. Den jagar det
förintande ljusskenet och bedrar med detta sin ljusskygga natur.
Den grove mannen känner själv denna dubbelhet. Han valde
munklivets inrutade mörker men söker ständigt estradernas
stjärnglans. Där han till råga på allt är förste eldvakt åt en
sprakande revolution.

Så inleds novellen Nattfjärilen vars upprinnelse tar sin början för exakt femhundra år sedan. När den nytillträdde påven Leo X skickade Johann Tetzel, en munk av dominikanorden, till Tyskland för att genom försäljning av avlatsbrev finansiera uppbyggnaden av Peterskyrkan i Rom. Många motsatte sig denna handel då man ansåg att man inte kunde köpa frälsning för pengar. Två av de främsta och mest högljudda kritikerna var Martin Luther och Erasmus av Rotterdam (som bl a har givit namn åt EU:s utbytesstudentprogram). Deras väldokumenterade korrespondens var till en början en dialog som utvecklade sig till en debatt och slutligen till en avgrundsdjup konflikt. Detta utfall kom dels av deras olikheter i personlighet och åskådning, humanisten Erasmus och den bokstavstrogne teologen Luther. Men den främsta drivkraften kom ändå från händelseutvecklingen efter publiceringen Luthers 95 teser som han själv menade var tänkt som ett diskussionsunderlag om försäljningen av avlatsbreven, fast blev gnistan som satte Europa i brand.

Berättelsen leder sedan vidare i kampen mellan dessa två åskådningar, den humanistiska och konservativt teologiska. En kamp som vid denna tid pågick mestadels i intellektuella kretsar medan bondebefolkningen fortfarande hellre satte sin tilltro till siare och mytologi. Detta kom att ändras under de kommande femhundra åren och när berättelsen så når nutid för Luthers religiösa inriktning en vissnande tillvaro medan Erasmus anda har blommat upp igen. Det är ett intressant sammanträffande att EU:s studentutbytesprogram som bär Erasmus namn, lanserades 1987, för det var ungefär vid denna tid som samhällsomvandlingen som vi nu är mitt inne i började ta fart.

gransfarare-original2Bloggat av
LarsGöran Boström

Författare till novellsamlingen Gränsfarare i vilken novellen Nattfjärilen finns med

Ett smakprov i eboksformat (epub) finns på förlagets webbplats

 

Köp Gränsfarare som eBok: Bokus | Ord och Bok | Apple iTunes

Köp Gränsfarare som inbunden tryckt bok: Bokus | AdlibrisTanum | Ord och Bok | eLearningworld