500 år med Luther – Om novellen Nattfjärilen

En nattfjärils ljudlösa vingslag lämnar skymningen kvar i sinnattfjaril
dvala. Dess rörelser bryter på intet sätt rytmen. Den är
ett med omgivningen.
En vindpust för den in genom det öppna fönstret. Mannen
vid skrivbordet följer den med blicken utan att ta verklig notis.
När den planlöst cirklar fram sökandes ljuskällan i rummets mitt.
I sanning är nattfjärilen ett underligt väsen. Den jagar det
förintande ljusskenet och bedrar med detta sin ljusskygga natur.
Den grove mannen känner själv denna dubbelhet. Han valde
munklivets inrutade mörker men söker ständigt estradernas
stjärnglans. Där han till råga på allt är förste eldvakt åt en
sprakande revolution.

Så inleds novellen Nattfjärilen vars upprinnelse tar sin början för exakt femhundra år sedan. När den nytillträdde påven Leo X skickade Johann Tetzel, en munk av dominikanorden, till Tyskland för att genom försäljning av avlatsbrev finansiera uppbyggnaden av Peterskyrkan i Rom. Många motsatte sig denna handel då man ansåg att man inte kunde köpa frälsning för pengar. Två av de främsta och mest högljudda kritikerna var Martin Luther och Erasmus av Rotterdam (som bl a har givit namn åt EU:s utbytesstudentprogram). Deras väldokumenterade korrespondens var till en början en dialog som utvecklade sig till en debatt och slutligen till en avgrundsdjup konflikt. Detta utfall kom dels av deras olikheter i personlighet och åskådning, humanisten Erasmus och den bokstavstrogne teologen Luther. Men den främsta drivkraften kom ändå från händelseutvecklingen efter publiceringen Luthers 95 teser som han själv menade var tänkt som ett diskussionsunderlag om försäljningen av avlatsbreven, fast blev gnistan som satte Europa i brand.

Berättelsen leder sedan vidare i kampen mellan dessa två åskådningar, den humanistiska och konservativt teologiska. En kamp som vid denna tid pågick mestadels i intellektuella kretsar medan bondebefolkningen fortfarande hellre satte sin tilltro till siare och mytologi. Detta kom att ändras under de kommande femhundra åren och när berättelsen så når nutid för Luthers religiösa inriktning en vissnande tillvaro medan Erasmus anda har blommat upp igen. Det är ett intressant sammanträffande att EU:s studentutbytesprogram som bär Erasmus namn, lanserades 1987, för det var ungefär vid denna tid som samhällsomvandlingen som vi nu är mitt inne i började ta fart.

 

Återkomsten för de lärdas republik – Från Erasmus tills nu

365px-holbeinerasmushands

Studier av Erasmus händer av Hans Holbein den yngre (1497/1498–1543)

Under renässansen vandrade akademiker och studenter mellan det växande antalet universitet. Detta kringströvande akademiska liv förekom ännu till viss del på 1800-talet, vilket Karl Kullberg vittnar om i boken ”En reseskildring från Europa 1842”. Där han träffar på bland annat några engelska vagabonder längs sin väg som söker efter kunskap och engagerande miljöer efter eget val. Allteftersom seklerna passerade övergavs likväl successivt detta mål och perspektiv. Från lärande som en personlig bildningsresa för att övergå till utbildning utifrån nationernas krav. Särskilt från andra halvan av 1800-talet och framåt var målet att bygga upp national statens herravälde utifrån en kollektiv kunskapsbas. Denna enhet som under 1900-talet utvecklades till krigsmaskiner, både mot andra national stater och mot den egna befolkningen. Senare blev de också på vissa håll välfärdsproducenter, vilket byggde en alldeles egen ideologi.  I denna anda har utbildningens ekvation under de senaste 150-åren varit att national staten har identifierat olika behov och sedan lokaliserat sina utbildningsresurser för att möta dessa behov. Nu lever vi i en tid då pendeln svänger tillbaka och 2000-talets ekvation består i en återkomst till renässansens gränslösa mobilitet, och en bildningsresa för den personliga- och den samhälliga utvecklingens skull. Detta visar bland annat en studie från British Council. Men den gränslösa mobiliteten innehåller idag ytterligare en dimension, nämligen lärande och kompetensutveckling i den digitala världen.

Fyra huvudtrender

Studien “The shape of things to come: higher education global trends and emerging opportunities to 2020” från British Council identifierar fyra huvudtrender i utvecklingen av högre utbildning fram till 2020. 1. Ökande studentmobilitet över nationsgränserna 2. Förekomsten av nya modeller för globala samarbeten i högre utbildning 3. Mönster i forskningsresultat och dess växande internationalisering 4. Kommersiella forskningsaktiviteter.

Resultatet visar en snabb tillväxt av internationellt mobila studenter med en ökning från 800 000 i mitten av 1970-talet till över 3.5 miljoner år 2009. Denna trend förväntas att förstärkas ytterligare under de närmaste åren. Därutöver ingår i denna trend att Nobelpriset har oftare vunnits av forskare som arbetar i ett annat land än det de föddes i. Exempelvis mer än 60 procent av vinnarna år 2010 and 2011 hade studerat och/eller bedrivit forskning utanför landet de hade fötts i. Det är uppenbart att nya miljöer ger nya perspektiv och idéer för att uppnå de främsta innovationerna till förmån för mänskligheten. Detta är också en av grundpelarna som Alfred Nobel ansåg att priset skulle stödja. Och i denna anda tar nu också den nya versionen av de lärdas republik successivt form.

Erasmus återkomst

I den nyutkomna novellsamlingen “Gränsfarare” är en av novellerna betitlad ”Nattfjärilen”. Här får läsaren möta Erasmus av Rotterdam, renässansmannen, och hans korrespondens med Martin Luther, den desillusionerade revolutionären. Och den följande utveckling som slutliga fick Renässansens på fall och att Europa åter hamnade i skuggan av demagogers maktanspråk. Idag, ja även novellen övergår i nutid, så har Erasmus anda återvänt och denne man lånar sitt namn till ett av Europeiska Unionens studentutbytesprogram som etablerades 1987. Det var ungefär då grunden för den nya gränslösa lärdas republik började byggas.

Renässansens humanism och akademiska vagabonder är för övrigt en av de främsta inspirationskällorna till att Gränsfarareserien föddes. Fler synnerligen intressanta böcker, både från då och nu, kommer att berika denna serie under de närmaste månaderna.

 

I maktens slutna rum – Hiertas iakttagelser och dagens verklighet

Maktutövning är ett fascinerande ämne som engagerat och förfärat i alla tider. Machiavellis råd i ”Fursten” och Erasmus som i ”Dårskapens lov” ger råd till hur en kristen prins bör uppfostras med fokus på bildning i humanistisk inriktning är bara två av en ständig ström av exempel. I novellen ”Nattfjärilen” i novellsamlingen ”Gränsfarare” får vi följa Erasmus i slutet av hans levnad när renässansens humanistiska ideal eroderade till förmån för religiösa dogmer och en misstolkad munk. Erasmus såg hur renässansens ljus höll på att förbytas i mörker in i en ny tid.

I samma anda, fast i omvänd riktning och utgångspunkt, inträdde Lars Johan Hierta maktens salar på 1820-talet. Feodala gamla maktstrukturer låg som en missfärgad matta över det gryende industrisamhället, samtidigt som ett alternativt system var under framväxt som var bättre anpassat till den nya tiden. Hierta skriver i sin självbiografi, som nu finns tillgänglig i nyutgåva, om sin tid som Riddarhuskanslist i unga år. Om hur besluten fattades av ett lyckligt fåtal under slutna middagar på kvällstid på statens bekostnad i sann feodal anda för att nästa dag hålla en politisk teaterföreställning i Riddarhuset. Denna beskrivning utgör även en påminnelse om hur de politiska partierna fungerar än idag. Där de feodala herrarna och damerna i toppen, vilken politisk nivå det än handlar om, har betydligt närmare över partigränserna än till de egna vanliga partimedlemmarna.

Lars Johan Hierta var en av de som gick i spetsen för att driva fram den evolution där det politiska systemet och dess sammanslutningar anpassades till den ekonomiska evolution som industrialiseringen innebar. Idag ser vi samma sak hända igen i Frankrike med Emmanuel Macrons framtidsinriktade och hoppingivande politiska rörelse och program som främsta förebild, men det finns fler. Graden av öppenhet, medbestämmande och framtidsvision är tre av de ingredienser som kommer skilja mellan de politiska partier som överlever och får framgång, för den digitala tidsåldern kräver det.