Ur Hiertas självbiografi – Om falska nyheter på 1800-talet

Ur Hiertas självbiografi - Om falska nyheter på 1800-talet

Första numret av Aftonbladet 1830

Falska nyheter var även ett problem vid det fria ordets födelse i Sverige. Här följer en beskrivning ur Lars Johan Hiertas självbiografi, mannen som mer än andra bidrog till det fria ordets förverkligande, liksom från den biografi som senare utgavs som författades av Harald Wieselgren.

Genom idogt arbete och publicistisk glöd och med väl avvägda inlägg i riksdagen började Lars Johan Hiertas självpåtagna mission att ge avtryck i det svenska samhället. Både inrikes på vägen mot folklig representation i styrande församlingar, liksom ekonomisk liberalisering i form av ökad näringsfrihet och frihandel eller åtminstone lägre tullar. De ärkekonservativas reaktion lät inte vänta på sig och deras främsta hatobjekt var Aftonbladet men även Hierta som person. Försöken till indragningar av Aftonbladet under framförallt 1830-talet, som bland annat kan läsa om i Lars Johan Hiertas självbiografi som nu finns i nyutgåva, skapade huvudbry för grundaren, men stoppade aldrig dess utgivning. Senare när denna fortsatt betydande ansamling av försvarare av det gamla insåg att deras krumbukter inte fick avsedd verkan, började man istället använda sig av det fria ordet som vapen ofta med hotbilder och smädelser mot motståndaren liksom rena falska nyheter.

I Harald Wieselgrens biografi om Lars Johan Hierta ges följande beskrivning av angreppen, där övertonerna och desperationen och osakligheten påminner starkt om det obskyra politiska parti som äntrade Sveriges riksdag för åtta år sedan. Temat för de ärkekonservativa som Wieselgren citerade var framtiden och liberaliseringen av samhället, idag har vi facit på vad som verkligen hände i kontrast till deras vision.

»…i åtta tavlor visas Sveriges framtid, ”sådan radikalismen, ohejdad, skulle densamma bereda”. Första tavlan företer en ministär Anckarsvärd, Sprengtporten, Petré, Hans Johansson, Frölich med flera (Hierta hör till ”med flera”). ”Prästerna anbefallas att övertyga nationen om dess lycksalighet genom aftonbladsartiklar, som skall uppläsas från predikstolarna i stället för evangelium . . . Karolinska institutet förklaras för medicinsk fakultet”(!!)”och Barnängen blir rikets tredje högskola” (!) . . . . Påbud utfärdas, att Aftonbladet och Läsebibilioteket skall hållas i varje folkskola och i varje politisk klubb, av vilka en skall upprättas i varje by. Aftonbladet får därigenom 300 000 prenumeranter . . . . 1845 års tavla visar oss finansminister Lars Johan Hierta inför en ”folkvald” riksdag av sämsta beskaffenhet. De radikalas (läs liberalas) regering har gjort nöden i landet förfärlig. För att lindra den föreslår Hierta upprättande av offentliga spelhus och försäljning till England av Gotland, Karlskrona, Göteborg, Marstrand, Dannemora och Persbergs gruvor. Fastän med motvilja, så antager riksdagen förslaget . . . . 1846 är äktenskapet upplöst, kvinnor talar i riksförsamlingen . . . 1847, 48 härskar en fullkomlig skräckregering – Hierta lever nu med sina rikedomar i London . . . 1849 kommer ryssen. Hierta skickar en not på £50 till understöd för försvaret, men det hjälper inte . . . 1850 allmän restauration, sedan utländskt biträde hjälpt Sverige på egna ben igen och det gräsligt sargade landet grundligt lärt sig avsky rabulismen (revolutionära läror eller upproriska läror).»

De ärkekonservativas desperata förhoppning om en utländsk invasion som lösning på samhällsutvecklingens, enligt deras synsätt, illdåd, ekar än idag mellan raderna. Liksom, att samma gamla skåpmat även gäller för deras hat mot fria medier, jämställdhet och personer som står upp för ett öppnare samhälle. Denna ansamling försvarare av historiens inhumanism drivs nu som då av vanföreställningar i dubbel bemärkelse, alltså både utifrån vanans maktfullkomlighet och dess sjukliga viljelöshet till utveckling. Detta var vad Lars Johan Hierta kämpade emot, med sitt Aftonblad, övriga företagsverksamhet och i sitt riksdagsarbete. Läs hans självbiografi i nyutgåva om dessa hektiska år, och hur de genljuder in i vår tid.

Lars Johan Hierta Med egna ord – SjälvbiografiLars Johan Hierta Med egna ord – Självbiografi

Grundaren till Sveriges moderna journalistik

Riddarhuset 1885

De flesta känner Lars Johan Hierta som Aftonbladets grundare. Med stolthet framhäver fortfarande både Aftonbladet och Liljeholmens Stearinljusfabrik som han också grundade sitt ursprung, och de har all anledning till att vara stolta. Färre känner likväl till Hiertas gärning vid sidan av att ha grundat två idag marknadsledande företag. För det finns mer allomfattande orsaker till hans ständiga aktualitet trots att det nu är 145 år sedan han avled.

Lars Johan Hierta var nämligen den främsta drivkraften för att göra yttrande- och tryckfrihetslag-stiftningen från 1809 till allmängods, och han bidrog även på ett betydande sätt till den allmänna moderniseringen av Sverige i den gryende industrialismens fotspår. Sanning är att de sakområden han drev frågor inom, skulle fungera väl även i dagens riksdag. Såsom social rättvisa, rättstrygghet, näringsfrihet, frihandel och jämställdhet. Liksom utrikes, med hotet från Ryssland lika aktuellt nu som då, och hans övertygelse att det gryende europeiska statsförbundet som under 1800-talet växte fram var lösningen för både handel och fred. Men vi vet nu att slutet av 1800-talet och större delen av 1900-talet istället kom att helt kontrolleras av hegemoniska nationalstater. Krigen följde i dess fotspår som en osalig ande och förtryck av hela folk var ej ovanlighet.

Den politiska scenen under Hiertas tid var minst sagt dynamisk och ofta vandrande den i gränslandet till våldsam. De ständigt hätska debatterna i Riddarhuset kunde urarta när som helst. Ett exempel på detta var under kampen för avskaffandet av ståndsrepre

Lars Johan Hierta Med egna ord – Självbiografi

sentationen. En spetsig artikel i Aftonbladet dagarna före debatten hade trissat upp stämningen ytterligare bland präster och adeln som verkade för att bevara sina

privilegier och därmed också den traditionella representationen. Plenumet fortgick utan avbrott i tolv timmar där 28 talare uppträdde mot avskaffandet av ståndsrepresentationen och uttryckte avsky, hotelser och anklagelser om att förslaget gränsade till landsförräderi.

Så blev det Lars Johan Hiertas tur att få ordet och han började med att recensera tonläget i debatten med att säga: ”Består icke vår tids ridderlighet till stor del i humanitet och tolerans? Några har försökt uppvärma majoritetens känslor medelst antydningar på hotelser, som skulle ha skett utanför detta hus.” Harald Wieselgren som skrev en biografi om Hierta efter hans död skriver vidare: ”Som åska rullade stampningarna och vreda ljud över riddarhussalen vid dessa ord ur Hiertas mun. Häftiga skrik. ’Ut med honom!’ ropades från flera håll. Hierta stod upprätt i sin grevebänk, medLars Johan Hierta Med egna ord – Självbiografi orubbat lugn, under det att bullret pågick.” Därefter tog han åter till orda och började tala om framåtskridande och tidsanda, fenomen som egentligen inte fanns i hans antagonisters sinnevärld, nu när deras egen lilla maktbas stod under belägring och hotades att svepas bort.

Hiertas röst har tystnat, men mycket inspiration kan hittas i nyutgåvan av hans självbiografi, där också exempel på hans journalistiska och satiriska skrivande finns inbakat. Detta från mannen som grundlade inte bara det som ovan nämnts, utan också Sveriges moderna journalistik.

 

Vandrande längs gränsen till en frihetstid

Vandrande längs gränsen till en frihetstidUnder unga år rörde sig Karl Kullberg ledigt i stockholmssocietetens allra översta skikt. Han sågs som en enastående författartalang, prisbelönt av Svenska Akademin redan vid 17 års ålder, samtidigt som han hade påbörjat en bana som hade kunnat bli en lysande karriär inom juridiken och kanhända politiken. Arvid Ahnfeldt som skrev en kort biografi om Kullberg beskriver honom som ung på följande sätt:

»Ung, behaglig, med ett överlägset huvud, upptagen i de förnämsta kretsar och gärna sedd inom la haute volées salonger, ännu nästan ett barn uppmuntrad med ovanliga bifall såsom författare, stolt över sin framgång och kanhända på denna tid något förnäm i sin hållning mot huvudstadens liberala tidningsskrivare – vad var naturligare än att många avundsmän, många fiender skulle uppresa sig mot hans gryende lycka.»

Trots denna goda grund till en framgångsrik livsbana ville Karl Kullberg något annat i denna liberaliseringens uppbrottstid, han ville skärskåda den början till en ny frihetstid som han levde i. Han bytte på början av 1840-talet miljö, bort från de ultrakonservativa nationalistiska kretsarna som ville bevara det gamla till varje pris, och han flydde Stockholm och begav sig ut i Europa som läsas om i hans bok ”En reseskildring från Europa 1842”. När han sedan återvände spenderade han ytterligare en mycket kylslagen vinter i Stockholm för att sedan bosätta sig i Kalmar.

Det närmaste man kommer en ren självbiografi av Karl Kullberg om hans unga år finner man i hans novell ”Kontanter och romaner” och hans alter ego ”Ferdinand”:

»Ferdinand var en av dessa unga män, som man ej sällan anträffar, en karl med gott huvud och icke alldeles elakt hjärta, lättsinnig, beräknande förstånd; en icke olycklig partigängare emellan ont och gott, en insiktsfull medlare emellan dygd och last; älskare av nöjet, så länge det icke var alltför kostsamt eller alltför mycket stötte för huvudet vissa inom honom rotfästade begrepp om heder och konvenans; mera eldig i sin konversation, än i sina känslor, intressant, angenäm för en dags samvaro, men måhända något enformig för en veckas; begåvad med en fantasi, som flög mera högt än stadigt, med en livlighet, som var mera skådespelarens, än själens, någon gång, om han ville, lysande, men – i det hela – föga duglig, en person som var något i sammanhang med den oberoende förmögenhet, varöver han fann sig herre, men som, utan den, skulle ha varit nära nog intet.»

I denna skepnad, på vägen mot en personlig förändring, tog sig Karl Kullberg sig an liberala skribenter i synnerhet Lars Johan Hierta – Med egna ord – Självbiografi och utvalda texterde på Aftonbladet som under 1830-talet i kamp mot hela etablissemanget relativt snabbt blev Sveriges största tidning. För att sedan under 1840-talet och framåt, stå sida vid sida med Aftonbladet i dess kamp för yttrande- och tryckfrihet, kvinnors rättigheter och för de svagaste i samhället. Genom detta tveeggade förhållande till Aftonbladet (som Kullberg i slutet av 1840-talet också skulle bli medarbetare på) och Lars Johan Hierta. Så introduceras läsare inlevelsefullt till gränsfarareseriens fjärde bok ”Lars Johan Hierta – Med egna ord – Självbiografi och utvalda texter” med en text av Karl Kullberg.

Freja en litterär kraftkälla i skuggan av Aftonbladet

August Strindberg var sin generations litterära gigant som med en sylvass pennspets avslöjade orättvisor och andra misshagligheter. Vilhelm Moberg kom efter honom med likartat skrivuppdrag och med samma unika glans. Men fanns det någon i generationen före som kan nämnas i samma andetag dessa kritiska samhällsskildrare? Upptäckten av Karl Kullbergs författarskap och gärning kan ge svaret. Man får här betänka att under 1830- och 40-talen när Kullberg påbörjade sin författargärning kunde en pennspets riktad mot de maktägande medföra brutala straff. Därför skrev Kullberg liksom hans vän och författarkollega August Blanche (och andra) ofta under pseudonym eller publicerade osignerat.

Strax efter sin debutroman 1835-36 hade publicerats som var en trilogi med titeln ”En ung mans memoirer. Skildringar ur Stockholmslifvet” och gavs ut under pseudonym startade Karl Kullberg den litterära tidskriften Freja. Trilogin kom snabbt att bli en framgång där exempelvis Aftonbladet skrev följande om den då 22 årige författarens verk:

”författaren visade tecken till verklig talang och människokännedom. Hans skildringar är tecknade med humor, sanning, och ganska konsterfaren hand.”

En synnerligen välformulerad beskrivning av en debut som kom att växa till ett stort författarskap.

Freja innehöll inledningsvis noveller av litterär natur i samma anda som trilogin. Likväl, kom hans rättspatos efter några år att bli en viktig ingrediens i tidningens innehåll, följande ord från Kullbergs hand 1840 kan ses som en programförklaring för denna strävan.

”Nöden spelar i människosläktets hävder en stor, en mäktigt ingripande roll. Knappt finnes det någon vrå i världen, dit han icke sträcker sin segrande inflytelse och ej sällan förefaller det motstånd, varigenom man, med ytliga statsekonomiska teorier tillrättesnöre eller en ofta nog obetänkt välgörenhet till vägledare, här och var söker bjuda hans framgångar spetsen (…) Nöden har för mycket tagit överhand inom mänskligheten, för att detta giftämne någonsin skulle kunna fullt avsöndras ur dess ådror.”

Med sin juridikexamen från Uppsala och sin vassa penna riktad mot sociala orättvisor kom Kullberg skriva en rad skarpsinniga betraktelser i Frejas kommande nummer. Något som också kom att locka flera av tidens andra stora författare till tidskriften, exempelvis August Blanche och G.H Mellin, och Freja kom på så sätt att bli kraftfull röst i 1840-talets turbulenta tidningsliv i Stockholm. I samma samhällskildrande anda utkom också bland annat Kullbergs roman ”En sommar i Småland”, som nu finns i nyutgåva. Del II av detta inlägg följer inom kort och fokuserar på Freja och övriga Stockholms tidningar, liksom Kullbergs aktualitet i vår tid.

Yttrandefrihetens seger signerat med ett Hierta

Mellan åren 1835 till 1838 indrogs Aftonbladet av statsmakten 17 gånger. Uppfinningsrikedomen att finna skäl till indragningarna kan med en byråkratis mått mätt ses som infallsrikt. Där allt skedde under överinseende av hovkansler August von Hartsmansdorff, som vid 1840 års riksdag, efter att ha tvingats lämna sitt ämbete, förklarade vilken den verkliga intentionen hade varit med de många indragningarna och också varför de 1838 tvingades avsluta sin kampanj. Likväl, under de tre åren, när tryckfrihetslagens praktiska utövning befann sig i skottlinjen, stod en entreprenör i ordets rätta bemärkelse i spetsen för dess försvar. Genom att ständigt finna nya vägar att ge ut sin tidning och med outtröttlig kamplust fortsatte Aftonbladet att komma ut till statsmaktens förtret.

Lars Johan Hiertas egen betraktelse av den envetna kamp går att läsa i hans självbiografi “Lars Johan Hierta – Med egna ord” som nu finns i nyutgåva. Men inte bara statsmakten hade en negativ inställning till Aftonbladet och dess ständigt ökande läsekrets, Hierta skriver: ”Såsom då biskop Tegnér en gång uti ett offentligt tal i Växjö domkyrka klagade däröver, “att Aftonbladet numera vore det svenska folkets bibel”. Det var alltså den berömde skalden Esaias Tegnér som Hierta åsyftade.

Den 14 augusti 1838 gavs det första numret med Per Jakob Rönqvist som ansvarig utgivare ut. Den fd sergeanten vid Upplands regemente kom sedan att bli kvar som utgivare fram till sin död 1847 utan vidare trakasserier från statsmakterna. Ytterligare fyra år senare sålde Lars Johan Hierta sitt älskade Aftonblad, hans konservativa motståndare deltog nu själva i debatten i tidningarna, och grunden till tryck- och yttrandefrihetens praktiska utövning var nu säkrad. De 20 år av kamp sedan Aftonbladets grundande 1831 är inte bara berättelsen om ett unikt entreprenörskap och ett viktigt steg för demokratins utveckling i Sverige, utan också två decennier av omvälvning som lade grunden till ett modernt industrisamhälle.

 

Kullbergs enastående talang omskriven av Aftonbladet

gransfarareserien3Den 30 juni 1857 tillkännagav Aftonbladet den ledsamma nyheten om en av sina medarbetare:

”Vi har idag den sorgliga plikten att meddela våra läsare, att döden åter bortryckt en av vårt lands utmärktare talanger på det litterära fältet, nämligen kammarjunkaren Karl Kullberg, som igår avled här i Stockholm vid endast 43 års ålder. Denna underrättelse skall utan tvivel bli ett sorgebud icke blott för en vidsträckt krets av enskilda vänner, utan för den stora allmänheten, som högt uppskattade hans värde såsom vitter författare och som älskade hans lätta, livliga, även i skämtets och satirens tjänst alltid behagliga och humana penna.”

Bakgrunden till sin alltför tidiga död identifierar Karl Kullberg själv långt tidigare, han skriver:

”Ifrån min barndom har jag varit plågad av plötsliga bloduppstigningar åt huvudet, som dock icke förorsakade mig något lidande, utan gingo och kommo utan svårare följder. Vintern 1843 bebodde jag ett särdeles illa bevarat rum utan innanfönster och med en enkel dörr ledande utåt en kall förstuga, och torde jag härifrån i betydligare mån kunna räkna upprinnelsen till mitt onda.”

Vintern 1843 hade Kullberg precis återvänt från sin första Europaresa som året efter utmynnade i en reseskildring som nu ges ut i nyutgåva i tryck och som ebok. Troligen rådde brist på boendealternativ och han tvingades bosätta sig i det ovan beskrivna rummet. Kanske var detta också en av orsakerna till att han flyttade ifrån Stockholm något år senare och kom att bosätta sig i Kalmar. Likväl hade han från och till bott i Småland under 1830-talet och med den innerlighet han skriver om landskapet och människorna i bland annat romanen ”En sommar i Småland”, nu i nyutgåva i tryck och ebok, var det med all sannolikhet kärlek till området som var den främsta orsaken till att han flyttade dit. Han blev kvar på den småländska myllan i över tio år, bland annat som medarbetare på dagstidningen Barometern.

Om författarna

Om författarna - Lars Johan Hierta

 

Lars Johan Hierta

Aftonbladets och Liljeholmens Stearinljusfabriks grundare, men framförallt yttrande- och tryckfrihetens främste apostel i Sverige.

Läs mer här om Lars Johan Hiertas självbiografi som nu kommer i nyutgåva med ytterligare texter av Hierta inkluderade.

 


Om författarna - Karl Kullberg

Karl Kullberg

Karl Kullberg

Sedan Karl Kullberg vid 18-års ålder fick pris av Svenska Akademin. Fram till sin alltför tidiga död, bara 43 år gammal, skildrade han med skarp penna och blick sin samtid. Där hans genomträngande människoskildringar och deras sociala samspel i olika miljöer utgör själva kärnan i författarskapet. Likheterna med efterföljarna Strindberg och Moberg är betydande. Men tillskillnad från dem föll dock Karl Kullberg in i glömskans dolda rum efter sin bortgång.

Nu 160 år efter hans död är hans böcker aktuellare än på mycket länge. För utifrån ett stort socialt engagemang och stort rättvisepatos beskrev han mycket ingående de första stapplande stegen i övergången från det gamla bondesamhället till industrisamhället. Kullberg bejakade denna utveckling samtidigt som han med snillrik elegans gav sig på dess avarter. Fast oftast ännu kraftfullare brukade han beskriva de som krampaktigt försökte hålla kvar vid det gamla till priset av ett fortsatt grymt mänskligt lidande.

Likheterna med den tidsepok vi nu befinner oss i ger Kullbergs författarskap en alldeles egen tyngd vid sidan av hans ingående skildringar som historisk dokumentation. Vi har kort sagt mycket att lära av Karl Kullberg, vid sidan av att njuta av hans vackra och engagerande skrivkonst, för det är verkligen en tankeväckande njutning.

Karl Kullbergs ”En reseskildring från Europa 1842” och romanen ”En sommar i Småland” är nu utgivna som eböcker, och inom kort kommer de i tryckta versioner. Mer information om böckerna och Karl Kullberg och hans samtid kommer att publiceras kontinuerligt här på Gränsfararebloggen och förlagets hemsida. Redan nu kan böckerna köpas från Bokus och från eBokstorget.


Om författarna - LarsGöran Boström

LarsGöran Boström

LarsGöran Boström

Författaren till novellsamlingen Gränsfarare är smålänning, född i Växjö, uppväxt i Kalmar län, men bor idag på andra sidan blekingegränsen. Detta är hans andra bok. Den första var en populärvetenskaplig handbok om eLearning som kom ut 2011 med titeln Lärande för alla sinnen. Läs mer om honom och hans skrivande här på Gränsfararebloggen och www.elearningworld.eu, följ på Twitter och Facebook och Google+ . Han ser fram emot kommentarer från er läsare.

 

 

 

Fler böcker i gränsfarareserien planeras för lansering under år 2017.