Yttrandefrihetens seger signerat med ett Hierta

Mellan åren 1835 till 1838 indrogs Aftonbladet av statsmakten 17 gånger. Uppfinningsrikedomen att finna skäl till indragningarna kan med en byråkratis mått mätt ses som infallsrikt. Där allt skedde under överinseende av hovkansler August von Hartsmansdorff, som vid 1840 års riksdag, efter att ha tvingats lämna sitt ämbete, förklarade vilken den verkliga intentionen hade varit med de många indragningarna och också varför de 1838 tvingades avsluta sin kampanj. Likväl, under de tre åren, när tryckfrihetslagens praktiska utövning befann sig i skottlinjen, stod en entreprenör i ordets rätta bemärkelse i spetsen för dess försvar. Genom att ständigt finna nya vägar att ge ut sin tidning och med outtröttlig kamplust fortsatte Aftonbladet att komma ut till statsmaktens förtret.

Lars Johan Hiertas egen betraktelse av den envetna kamp går att läsa i hans självbiografi “Lars Johan Hierta – Med egna ord” som nu finns i nyutgåva. Men inte bara statsmakten hade en negativ inställning till Aftonbladet och dess ständigt ökande läsekrets, Hierta skriver: ”Såsom då biskop Tegnér en gång uti ett offentligt tal i Växjö domkyrka klagade däröver, “att Aftonbladet numera vore det svenska folkets bibel”. Det var alltså den berömde skalden Esaias Tegnér som Hierta åsyftade.

Den 14 augusti 1838 gavs det första numret med Per Jakob Rönqvist som ansvarig utgivare ut. Den fd sergeanten vid Upplands regemente kom sedan att bli kvar som utgivare fram till sin död 1847 utan vidare trakasserier från statsmakterna. Ytterligare fyra år senare sålde Lars Johan Hierta sitt älskade Aftonblad, hans konservativa motståndare deltog nu själva i debatten i tidningarna, och grunden till tryck- och yttrandefrihetens praktiska utövning var nu säkrad. De 20 år av kamp sedan Aftonbladets grundande 1831 är inte bara berättelsen om ett unikt entreprenörskap och ett viktigt steg för demokratins utveckling i Sverige, utan också två decennier av omvälvning som lade grunden till ett modernt industrisamhälle.

 

Berättelser från verkligheten – Om #metoo

När verkligheten blir till fablernas land i bokstavlig mening. När kränkning blir en subkultur under en välpolerad fasad. Där rovdjursnaturer får fritt spelrum och hyenor väntar på sin tur i näringskedjan. Allt efter en falsk förebild att så här har det alltid varit. Därtill i fablernas land är djungeltelegrafen alena rådande. Den är oredigerad och, den avskyr och flyr all faktakontroll. Pöbeln är den kollektiva chefredaktören, kamaraderi och taggtrådsbeklädda murar dess ideologi, hot om förvisning och andra repressalier göder en tystnadskultur. Sett ur detta perspektiv (och flera andra) är #MeToo-kampanjen en befrielse, en kraft som kan medföra verkliga framsteg. Detta var även en förhoppning som uttrycktes i novellsamlingen Gränsfarare som kom ut förra året. Där tre av novellerna tar läsaren in i ”fablernas” verklighet. I grunden bygger dessa noveller på autentiska berättelser från olika kvinnor där framförallt slutet sedan övergår i fiction och inspiration.

Där får läsaren i novellen ”Andetag” träffa Emmy som i unga år drabbades av en grov oförrätt och de normer som då rådde tvingade henne till lidande tystnad. Så en dag kommer hon tillbaks till där allt en gång började. Eller Zoe i novellen ”Skärvan” som trots unikt hög kompetens helt i enlighet med välfärdsstatens normer placeras att städa golv på deltid på grund av sitt ursprung, men bryter sig ur denna fångenskap. Men hennes nya livsplan kantas av grånande män som gör allt för att upprätthålla sina privilegier i sin vanföreställda värld, om hur de fortsätter att slåss under blodstänk som Don Quijote mot väderkvarn efter väderkvarn. Ett perspektiv som återkommer i novellen ”Gamarna”, men här ligger pennspetsen mer riktad mot de som kastar en tystnadens slöja över kränkningar och andra oförrätter, och sedan göder djungeltelegrafen med näring.

Fortsättningen på flera av novellerna i ”Gränsfarare” kommer nu att fortsätta att publiceras på Wattpad under titeln ”Gränsfarare Episoder” https://www.wattpad.com/user/bostrom där den första episoden beräknas publiceras i mitten av november.

Se och lyssna gärna även på Al Jazeeras Newsbroke med Francesca Fiorentina om ”male fragility” https://www.youtube.com/watch?v=3Nzk_EZOfs0 , som handlar om några av dessa Don Quijotes utifrån ett amerikanskt perspektiv.

Rapport från en rysk enklav i Sverige

I Sverige finns en rysk enklav, styrd av en ålderstigen sekt, men vi talar ej då i huvudsak om år utan om sinnelag. Deras högsta önskan är att återvända till ett förrädiskt nittonhundratal med målet att få kalla sig neutral. Neutral, i alla moraliska konflikter, till trots det Dante skrev redan under renässansen om denna typen av konflikt. Idag har denna enklav likväl tagit ställning med rubeltecken för ögonen, att öppna upp sin hamn för fiendeland.

Om denna ryska enklav i Sverige kan man också läsa i novellsamlingen Gränsfarare. I novellen Skärvan går ögonvittnet i nutid på djupet av hur den faktiskt styrs (novellen rör sig i två vitt skilda tidsepoker och geografi). Berättelsen i nutid är fiktiv men handlingarna till stor del upplevda. Läsaren får stifta bekantskap med enklavens ryskinspirerande styrelsemetod som ges i uttryck av vänskapskorruption, stöldbenägenhet, girighet och en illvillig uteslutningsmetod. Ett slutet socialistiskt parti som allsmäktigt styr med en eller flera vasaller som har växlat genom decenniernas gång, för att hålla illusionen levande, utgör själva kärnan i styrelseskicket. En annan ingrediens i denna illaluktande soppa är att fly ansvar från dess bittra eftersmak.

Nästa bok i gränsfarareserien som kommer att utges om 2-3 veckor skriver författaren om ryska medlöpare och Sveriges säkerhetspolitiska situation bland mycket annat. Han skriver i sitt älskade Aftonblad 1854:

»…att göra motarbetandet av Rysslands erövringspolitik till sitt förnämsta ögnamärke och högsta politiska uppgift, emedan frågan om vara eller icke vara därmed är sammanbunden. Vi förstå detta icke så, att en svensk konung skall göra sig eller nationen till enfant perdu (soldat positionerad på farlig plats) för en omogen hänförelse, men väl, så vitt dess röst och dess inflytelse kunna gälla i det europeiska statsförbundet, oavlåtligt arbeta på ett anti-ryskt system i Europa. Med ett ord, för allt, som med de övriga makternas medverkan kan förmå att använda och framtiden lämna verklig trygghet emot den hotande faran.»

Lars Johan Hierta från sin självbiografi och andra publicerade texter som ges ut under titeln Lars Johan Hierta – Med egna ord inom kort, där vi får följa hans kamp för liberaliseringen av Sverige, genom Aftonbladet och sitt riksdagsarbete och som entreprenör. Få människor om någon har gjort så mycket för att grundlagen om tryckfrihet- och yttrandefrihet skulle omsättas i praktiken, liksom att med en envishet som kan liknas vid besatthet slåss för jämlikhetsfrågor och de första fröna till demokrati bland mycket annat.

Efter den ålderstigna sektens beslut som nämndes inledningsvis känner vi som bor i enklaven oss som ”enfant perdu” alltså som soldater positionerade på farlig plats för att använda Hiertas ord. Med rubeltecknen i ögonen och en igenkännande attityd till det ryska styrelsesättet, så bryr sig dock de styrande föga. Hoppet står till att EU Kommissionen stoppar hela projektet med den ryska gasledningen. Läs mer här om turerna kring detta rättshaveri

Innanför gallret till ett mentalt fängelse – insikter nu och då

Under julhelgen läste jag Ingmar Karlssons mycket välskrivna och insiktsfulla bok om mellanösternkonflikten med titeln »Roten till det onda». Där 1900-talets koloniala välden med oljestinna inkomster för ögonen skapade artificiella nationer med penna och linjal. De var konstgjorda både vad det gäller inre upplevd gemenskap och yttre, med endast teoretisk handlingsfrihet, då den förstnämnda i mellanöstern ligger på ett annat plan och den andra inskränks av söndrande nationell gränsdragning och naturresurser vars avkastning inte kommer lokalbefolkningen till del. Den samhällsanda som följer av detta kan ta sig flera olika uttryck där motsatsen är inre och yttre öppenhet.

Samma mentala galler som Ingmar Karlsson beskriver i »Roten till det onda» finner även Karl Kullberg i synnerhet i en av de städer han besöker på sin resa genom Europa. Han skildrar hur människorna som lever under ockupation vänder sig inåt och söker tröst i religionen med följande illustrerande ord: »Biktstolarna är nästan alltid besatta, kapellen, helst om aftonen sedan de blivit upplysta, omgivna av knäfallande som där förrätta sin andakt. Få passerar här en helgonbild utan att med ett uttryck av vördnad som är intressant att studera, inte med vanans nästan omedvetna åtbörd, utan andaktsfullt lyfter på hatten. Man behöver inte ha rest många timmar i Böhmen för att göra den ständigt påtvungna anmärkningen, att den fattiga klassen ofta har sina plagg lappade på knäna. En omständighet som utan tvivel de täta knäfallen är orsak till.» (En reseskildring från Europa 1842 s63)

Detta mentala fängelse kan likväl också ta sig motsatta uttryck, nämligen upprorets. Det finner läsaren bland annat i novellen »Krigare» i novellsamlingen Gränsfarare. Där parallellerna mellan det småländska Dackeupprorets orsaker och Greklands frihetskamp mot det Osmanska rikets välde berörs. I båda fallen handlar det om bondeuppror mot främmande makters soldater (för man skall ej förglömma att Gustaf Vasas armé bestod i huvudsak av tyska- och danska legoknektar). Poeten Rigas Feraios ord som citeras i novellen och som var en av de som tände gnistan till det grekiska upproret beskriver på följande sätt upprorets psykologi: »En timmes tid att leva fri, är bättre än fyrtio år i fängsel och slaveri.»

Vi finner även detta i det gamla småländska bondesamhället, men från ett annat perspektiv och uttryck. Där tillsynes ytligt likartade förhållanden för torparna på angränsande gods visar sig på djupet gömma förnöjsamhetens rymder och i bjärt kontrast, hopplöshet. Karl Kullberg beskriver det bland annat på följande sätt: »Här ser du den andra sidan av medaljen. Vi är på general Stormsvärds ägor. Den sjungande är en av hans torpare. Denne med löjet kring och sången på läpparna lovprisar sitt öde. Den andre vid balklasset med förtvivlan i hjärtat och blicken förbannar sitt.» (En sommar i Småland s124)

Detta mentala fängelseperspektiv förekommer således som en av grundpelarna i samtliga av gränsfarareseriens böcker, vilket även gäller för den fjärde boken i serien som utkommer om cirka en månad. I vilken författaren bokstavligen och på flera olika sätt verkat till att få gamla genomrostade fängelsegaller att rämna genom sin egen i de flesta fall framgångsrika kamp för öppenhet och humanism.

Kullbergs enastående talang omskriven av Aftonbladet

gransfarareserien3Den 30 juni 1857 tillkännagav Aftonbladet den ledsamma nyheten om en av sina medarbetare:

”Vi har idag den sorgliga plikten att meddela våra läsare, att döden åter bortryckt en av vårt lands utmärktare talanger på det litterära fältet, nämligen kammarjunkaren Karl Kullberg, som igår avled här i Stockholm vid endast 43 års ålder. Denna underrättelse skall utan tvivel bli ett sorgebud icke blott för en vidsträckt krets av enskilda vänner, utan för den stora allmänheten, som högt uppskattade hans värde såsom vitter författare och som älskade hans lätta, livliga, även i skämtets och satirens tjänst alltid behagliga och humana penna.”

Bakgrunden till sin alltför tidiga död identifierar Karl Kullberg själv långt tidigare, han skriver:

”Ifrån min barndom har jag varit plågad av plötsliga bloduppstigningar åt huvudet, som dock icke förorsakade mig något lidande, utan gingo och kommo utan svårare följder. Vintern 1843 bebodde jag ett särdeles illa bevarat rum utan innanfönster och med en enkel dörr ledande utåt en kall förstuga, och torde jag härifrån i betydligare mån kunna räkna upprinnelsen till mitt onda.”

Vintern 1843 hade Kullberg precis återvänt från sin första Europaresa som året efter utmynnade i en reseskildring som nu ges ut i nyutgåva i tryck och som ebok. Troligen rådde brist på boendealternativ och han tvingades bosätta sig i det ovan beskrivna rummet. Kanske var detta också en av orsakerna till att han flyttade ifrån Stockholm något år senare och kom att bosätta sig i Kalmar. Likväl hade han från och till bott i Småland under 1830-talet och med den innerlighet han skriver om landskapet och människorna i bland annat romanen ”En sommar i Småland”, nu i nyutgåva i tryck och ebok, var det med all sannolikhet kärlek till området som var den främsta orsaken till att han flyttade dit. Han blev kvar på den småländska myllan i över tio år, bland annat som medarbetare på dagstidningen Barometern.

Ouzo, färsk bläckfisk och Greklands inspirerande kraft

20160518_114618Nu är jag återigen tillbaka där skrivandet av novellsamlingen tog fart på allvar och som samtidigt är platsen där berättelserna i flera av novellerna delvis eller helt äger rum. Nu är ett nytt projekt på gång och om några månader kommer resultatet, just nu säger jag inget mer om detta, mer än att det kommer att vara värt att vänta på.

Novellen Vägvisaren

Åter till Gränsfarare, och den miljö novellsamlingen tog form, här alldeles vid foten av berget Olympos, som är Greklands högsta, men det är ändå inte den främsta orsaken till bergets berömmelse, för det är här enligt grekisk mytologi som de tolv högsta gudarna har sin boning. Det är en plats med skimrande nyanser där det blickar ner mot Egeiska havet vars hela atmosfär skänker ren magi. Detta i samklang med den grekiska gästfriheten och ett kök som få andra kommer i närheten av. Allt detta och mycket annat stänger målaren i novellen Vägvisaren ute, i sitt högmod och paralyserade blindhet. Han är fast i en historia, utan nutid och framtid, fången i sin egen kreativitet. Känns detta psykotiska tillstånd igen? Det kan appliceras på mängder av situationer och miljöer, inte bara målarens mycket speciella atmosfär och strävan.

En bottenlös källa att väcka berättelser till liv

Med sin mytologi, historia och som moder till den europeiska civilisationen skänker Grekland en till synes bottenlös källa till att väcka berättelser till liv. Och att dessa sedan får vingar och beger sig ut över Europa, precis som civilisationen också gjorde, är bara en naturlig energi. Efter färsk bläckfisk och äkta sallad på grekiskt vis och nu en liten flaska Ouzo och ett aromatiskt grekiskt vin (man får ju passa på då grekiska viner inte finns i det ordinarie sortimentet på Systembolaget) tar nu ett nytt projekt form.

gransfarare-original2

Bloggat av
LarsGöran Boström

Författare till novellsamlingen Gränsfarare i vilken novellen Vägvisaren finns med

Ett smakprov i eboksformat (epub) finns på förlagets webbplats

Köp Gränsfarare som eBok: Bokus | Ord och Bok | Apple iTunes

Köp Gränsfarare som inbunden tryckt bok: Bokus | AdlibrisTanum | Ord och Bok | eLearningworld

Gränsfarare är Per Schlingmann och Kjell A. Nordströms Urban Express i fiktiv form

gransfarare-original2Under tiden för tryckningen av min novellsamling Gränsfarare läste jag den synnerligen intressanta och banbrytande trendspaningsboken Urban Express av Per Schlingmann och Kjell A. Nordström. Boken tar på ett djuplodat men samtidigt lättillgängligt sätt upp betydande förändringar den allmänna samhällsomvandlingen för med sig, nu när vi lämnar det gamla industrisamhället bakom oss. Författarna beskriver det som en tyst revolution där kvinnorna och städerna är revoltörer, och kunskap och digitaliseringen är de främsta drivkrafterna. Det är denna tysta revolution som jag försöker fånga in i fiktiv form i novellsamlingen Gränsfarare. Fast här ligger mer fokus på kampen mellan de som krampaktigt försöker hålla sig kvar vid de sista kornen av sand i det gamla timglaset trots att båda kamrarna ekar ihåligt tomma. Det nya timglaset är en smartwatch med helt andra drivkrafter och utvecklingsmöjligheter. Novellerna rör sig huvudsakligen i nutid, men hämtar också kraft från liknande skeenden i historien. Lärdomen är att trots att incitamenten är goda kan utvecklingen vända helt om som exempelvis i renässansens Europa där humanisternas sekler långa kamp förbyttes i maktpolitik och religiösa dogmer. Novellerna rör sig på så sätt precis som undertiteln förkunnar genom tid och rum.

Idag är det för att använda Schlingmann och Nordströms språkbruk, urbanistorna som visar vägen där Lalehs nya låt ”Bara få va mig själv”  fungerar som ett utmärkt ledmotiv. Ett nyckelord är kreativitet i kontrast till industrisamhällets automatiska inrättning i leden. Men som författarna till Urban Express skriver:

”Det nya är ofta smärtsamt. Det vet varje entreprenör. Den österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter myntade redan på 1930-talet begreppet kreativ förstörelse – Creative Destruction. Det nya förstör det gamla. Allt skapande har en ond siamesisk tvilling. Förstörelsen. Fråga vilken finländare som helst om Iphone.”

Men som sagt det gamla ger inte upp utan kamp, men den tysta revolutionen vinner snabbt mark, med gränsfarare som anförare och till förmån för ett humanare samhälle. Det finns hopp!

Bloggat av
LarsGöran Boström

Författare till novellsamlingen Gränsfarare

Ett smakprov i eboksformat (epub) finns på förlagets webbplats

Köp Gränsfarare som eBok: Bokus | Ord och Bok | Apple iTunes

Köp Gränsfarare som inbunden tryckt bok: Adlibris | Bokus | Tanum | Ord och Bok | eLearningworld