Lars Johan Hierta – Ett liv i rörelse för att få Sverige i rörelse

Lars Johan Hierta – Om att få Sverige i rörelse
Lars Johan Hierta – Ett liv i rörelse för att få Sverige i rörelse

Den samtida författaren August Blanche som arbetade för Aftonbladet och som även arbetade med Lars Johan Hierta i riksdagen beskriver honom på följande sätt:

»Vill man se en fullt levande bild av verksamhet, betrakta då Hierta, antingen han går, står eller sitter. Han går, som bure han på sin rygg hela världen – hans gång är ett avbrutet fallande – men inga fötter löpa snabbare än hans; även däruti är det svårt att följa honom.»

Ett liv i rörelse

Denna ständiga rörelse som publicist, som riksdagsman, som entreprenör var delar av en grundläggande personlig mission. En mission att göra Sveriges grundlag från 1809 till verklig sanning både till sin bokstav och anda. I smakprovet från hans självbiografi som kostnadsfritt finns att ladda ner som ebok (i epub-format) kan man läsa om hur de maktägande från det gamla bondesamhället kringgick grundlagen och även med diverse dödsdomar m.m. försökte skrämma människor till tystnad. Hela eboken finns tillgänglig i alla välsorterade eboksbutiker oxh förlagets egen webbutik BiQStore liksom den tryckta versionen av boken och i BiQStore.

Få Sverige i rörelse

Det var som sagts först under 1830-talet som grundlagen från 1809 sakta kom att börja omsättas i praktiken. Dess främsta ledsagare var Lars Johan Hierta och hans Aftonblad. Han utbildade i lättillgänglig form folket att folkstyre, yttrandefrihet och näringsfrihet faktiskt var möjlig.

Statens trakasserier mot Aftonbladet och Lars Johan Hierta

Men den snabbt ökande läsekretsen och populariteten till trots fortsatte de maktägandes trakasserier. Bland annat genom den s.k. indragningsmakten och vid några tillfällen fanns även reella underliggande dödshot mot Hiertas person m.m. Författaren Karl Kullberg beskriver detta år 1844 på följande sätt. Citatet är hämtat från förordet till nyutgåvan av Hiertas självbiografi:

»Tidningens nu ägande namn, det tjugoförsta Aftonbladet, utvisar tillräckligt hur många åskstrålar av vederbörandes missnöje och vrede bladet haft att uthärda innan det hunnit till höjden av sin nuvarande, utomordentliga popularitet.»

Om detta och mycket annat kan man läsa i nyutgåvan hans självbiografi: Lars Johan Hierta -Med egna ord – Självbiografi och utvalda texter.

I författaren Kullbergs fotspår i Europa och Småland

I författaren Kullbergs fotspår i Europa och SmålandJag träffade på Karl Kullbergs mycket mångsidiga författarskap när jag arbetade med ett annat av våra projekt. Hänfört följde jag hans skarpa inträngande granskning av missväxtens år 1846 i Småland där han vägleder läsaren i den småländska myllans olika miljöer. Från armodets hoplappade kojor till gamla herrgårdar till tidlösa köpmannapalats, och vidare till fängelseborgens unkenhet och så intill köpingens tvetydighet. Allt vad samhällsliv kan erbjuda i det gamla bondesamhället som sakta bryter samman finns där att finna. Att sedan följa med Kullberg genom 1842 års Europa, där tryckfrihetens utbredning skakar alltfler länder och de gamla makterna tar till allt märkligare metoder för att behålla sin ställning. Fast även om Kullberg som journalist bejakar och självfallet försvarar det fria ordets expansion är han inte blind för vissa negativa konsekvenser. Han skriver följande i sin betraktelse med titeln ”Studier på fåfängans marknad”:

”Men ungefär lika många vägar, som föra till Rom, finnes det också för dem, som vill göra sig känd, att beträda. De, som enklast och värdigast leda till målet, äro förunderligt nog, de minst besökta. Däremot vimlar det av vandrare på en mängd bivägar av tvetydligt rykte; där tigger man, som om en allmosa, om uppmärksamhet, och gör de konstigaste krumbukter, för att, om möjligt, skilja sig från hopen.”

Betraktelsen tar vidare upp flera olika tveksamma metoder att göra sig känd och Kullberg återknyter till dem både i romanen ”En sommar i Småland” och kanske än mer i ”En reseskildring från Europa 1842”. I denna typ av betraktelser finns hos Kullberg alltid stråk av underfundig humor. Men utan att förlora själva problematiken ur sikte. Han skriver följande om ett av de vanligaste sätten att göra sig känd:

”Ett mycket sedvanligt sätt att göra sig känd är att leva över sina tillgångar. Man låter champagnekorkarna springa, och springer slutligen själv. Man finner det alltid bättre att vara bankruttör, än att vara ingenting. Man betraktas, gungande i sin eleganta vagn, avundsamt av nedstänkta fotgängare, och har själv skäl att avundas tiggaren, som, utan att ha bedragit någon, bär sina trasor utan vanära. För att några år få räknas bland matadorerna, förefaller man hela sin återstående livstid ohyggligt tillhacka. (…) Men man får trösta sig med minnet av att ha varit en stjärna, som glänste – till dess den föll.”

I samma anda skriver Kullberg om talare som håller ordrika tal om ingenting och skribenter som arbetar efter samma metod. Men likväl var det fria ordet ett av de viktigaste verktygen i det annalkande industrisamhällets utveckling. På liknande sätt som idag, i det digitala samhällets gryning, när det fria ordet har kompletterats med att alla äger minst en mediekanal via en blogg eller sociala mediekonton eller liknande. Den kraft digitala verktyg kan ha får läsaren inte minst stifta bekantskap med i novellsamlingen ”Gränsfarare”, framförallt i novellen ”Gamarna” och likaså när man träffar på Zoes färdigheter och umbäranden i novellen ”Skärvan”. Båda novellerna visar olika digitala metoder att bryta ner gamla mossbeklädda murar och vilka konsekvenser det kan få.

Leonardo Da Vincis femtusen sidor

In English Leonardo Da Vinci’s five thousand sides and pages

In English

Leonardo Da Vinci är allra mest känd för sin gärning som konstnär och det så kallade centralperspektivet i denna visuella konstart. Därtill är hans vetenskapliga experimenterande med för framtiden spännande upptäckter och beskrivningar likaledes vida känt. Vid sidan av detta var han en framstående musiker, vilket var ett område där han hämtade mycket inspiration, inte minst för att ge sitt skrivande en ny dimension. Sammanlagt finns femtusen skrivna sidor bevarade från hans hand. Det är femtusen sidor av visioner om framförallt konsten, vetenskapen och livet i allmänhet. Det är femtusen sidor som bekräftar Leonardos geniala och superkreativa sinnelag.

I boken Learning Design in Practice for Everybody har detta kokats ner till sexton designkoder för utveckling av utbildning och lärande. Men designkoderna fungerar som en utmärkt grund för alla former av projekt där kreativitet är drivkraften. Denna grund fungerar även som drivkraft för 6iModel som är en flexibel modern projekthanteringsmodell där syfte, utveckling och resultat utgör motorn, till skillnad från traditionella modeller som allt som oftast brukar utmynna i administration på bekostnad av kreativitet och innovation. Leonardos sexton designkoder utgör inte bara grunden för modellen utan de fungerar även som vägledning för läsaren eftersom design idag kan appliceras på snart sagt alla områden som berör livet, alltså i grunden konsten att designa sin egen verklighet.

Slutligen, då ett av många budskap i boken är att Learning Design är en fortgående process, så återfinns en femte del av boken, vilken består av en ny sektion på eLearningworld.eu om Learning Design. Här kommer interaktivt innehåll, stories och analyser som berör ämnesområdet fortgående att publiceras  för mer information klicka här.


Länk till var du kan köpa boken

Länk till var du kan köpa eboken

Polemik, det fria ordet och straffskalan för dess utövande

1840 hotades Lars Johan Hierta av landsförvisning i egenskap av bokförläggare. Han hade ända sedan 1829 med växande framgång arbetat med att omvandla bokmarknaden, vilket läsaren av den nyutkomna självbiografin kan läsa om i bland annat förordet av den samtida författaren Karl Kullberg. Denne författare som gav ut första utgåvan av sin reseskildring från Europa på Hiertas förlag (boken finns nu i nyutgåva med titeln ”En reseskildring från Europa 1842”). Vid sidan av ett flertal svenska författare som den nämnde Kullberg och Fredrika Bremer, så översatte och gav Hierta ut böcker från ett flera populära utländska författare som t ex Walter Scott och Edward Lytton Bulwer. Likväl, förlagsverksamheten ledde också till huvudbry för honom eftersom det blev ytterligare en källa för statsmakten att attackera hans företag och person. Där ett av de tryckfrihetsmål han var utsatt för hade kunnat leda till landsförvisning, han skriver:

»Den andra artikeln som föranledde tryckfrihetsåtal var den år 1840 på mitt förlag utgivna översättning av Strauss och Evangelierna i sammandrag. Det är bekant att denne författare i ett större arbete försökt bevisa att en mängd av de dogmer som tillhör den ortodoxa kyrkan, icke kunna förstås bokstavligen, utan måste uppfattas mytiskt. Det är lätt förklarligt att ett sådant arbete skulle uti vår kyrkostat som hållit så absolut på de symboliska böckernas bokstav. Att det skulle väcka bitterhet med möjlighet att bestraffa med landsförvisning, i samma mån som det var svårt att vederlägga Strauss med logiska argument.»

Med mycken ansträngning lyckades dock Lars Johan Hierta undvika landsförvisning, om detta och övriga tryckfrihetsåtal mot honom skriver han ingående om i den nyutkomna självbiografin. Själv hotades han likväl aldrig av dödsstraff för något han skrivit eller yttrat, andra hade inte samma lycka, vilket han beskriver i boken. Denna rättsröta och inhumanitet gav också ytterligare bränsle för honom att påbörja och fortsätta sin verksamhet mot ett mer jämställt och humant Sverige, av motståndet följde segrarna i denna riktning.

Nu finns självbiografin Lars Johan Hierta – Med egna ord även ute hos alla välsorterade bokhandlare i tryckt version …

Återkomsten för de lärdas republik – Från Erasmus tills nu

365px-holbeinerasmushands

Studier av Erasmus händer av Hans Holbein den yngre (1497/1498–1543)

Under renässansen vandrade akademiker och studenter mellan det växande antalet universitet. Detta kringströvande akademiska liv förekom ännu till viss del på 1800-talet, vilket Karl Kullberg vittnar om i boken ”En reseskildring från Europa 1842”. Där han träffar på bland annat några engelska vagabonder längs sin väg som söker efter kunskap och engagerande miljöer efter eget val. Allteftersom seklerna passerade övergavs likväl successivt detta mål och perspektiv. Från lärande som en personlig bildningsresa för att övergå till utbildning utifrån nationernas krav. Särskilt från andra halvan av 1800-talet och framåt var målet att bygga upp national statens herravälde utifrån en kollektiv kunskapsbas. Denna enhet som under 1900-talet utvecklades till krigsmaskiner, både mot andra national stater och mot den egna befolkningen. Senare blev de också på vissa håll välfärdsproducenter, vilket byggde en alldeles egen ideologi.  I denna anda har utbildningens ekvation under de senaste 150-åren varit att national staten har identifierat olika behov och sedan lokaliserat sina utbildningsresurser för att möta dessa behov. Nu lever vi i en tid då pendeln svänger tillbaka och 2000-talets ekvation består i en återkomst till renässansens gränslösa mobilitet, och en bildningsresa för den personliga- och den samhälliga utvecklingens skull. Detta visar bland annat en studie från British Council. Men den gränslösa mobiliteten innehåller idag ytterligare en dimension, nämligen lärande och kompetensutveckling i den digitala världen.

Fyra huvudtrender

Studien “The shape of things to come: higher education global trends and emerging opportunities to 2020” från British Council identifierar fyra huvudtrender i utvecklingen av högre utbildning fram till 2020. 1. Ökande studentmobilitet över nationsgränserna 2. Förekomsten av nya modeller för globala samarbeten i högre utbildning 3. Mönster i forskningsresultat och dess växande internationalisering 4. Kommersiella forskningsaktiviteter.

Resultatet visar en snabb tillväxt av internationellt mobila studenter med en ökning från 800 000 i mitten av 1970-talet till över 3.5 miljoner år 2009. Denna trend förväntas att förstärkas ytterligare under de närmaste åren. Därutöver ingår i denna trend att Nobelpriset har oftare vunnits av forskare som arbetar i ett annat land än det de föddes i. Exempelvis mer än 60 procent av vinnarna år 2010 and 2011 hade studerat och/eller bedrivit forskning utanför landet de hade fötts i. Det är uppenbart att nya miljöer ger nya perspektiv och idéer för att uppnå de främsta innovationerna till förmån för mänskligheten. Detta är också en av grundpelarna som Alfred Nobel ansåg att priset skulle stödja. Och i denna anda tar nu också den nya versionen av de lärdas republik successivt form.

Erasmus återkomst

I den nyutkomna novellsamlingen “Gränsfarare” är en av novellerna betitlad ”Nattfjärilen”. Här får läsaren möta Erasmus av Rotterdam, renässansmannen, och hans korrespondens med Martin Luther, den desillusionerade revolutionären. Och den följande utveckling som slutliga fick Renässansens på fall och att Europa åter hamnade i skuggan av demagogers maktanspråk. Idag, ja även novellen övergår i nutid, så har Erasmus anda återvänt och denne man lånar sitt namn till ett av Europeiska Unionens studentutbytesprogram som etablerades 1987. Det var ungefär då grunden för den nya gränslösa lärdas republik började byggas.

Renässansens humanism och akademiska vagabonder är för övrigt en av de främsta inspirationskällorna till att Gränsfarareserien föddes. Fler synnerligen intressanta böcker, både från då och nu, kommer att berika denna serie under de närmaste månaderna.

 

Samhällsnära berättande med spets och kraft

Litteraturens kraft är besynnerlig. För den kan verka på så många olika nivåer där själva budskapet förstärks av estetik både i form av bilder och skrivkonst, filosofi och engagerande berättelser. Minst lika viktigt är att den ger läsaren tid för reflektion i kontrast till de korta ofta rubrikbaserade budskapen i massmediernas och politikens värld. I gränsfarareserien inom vilken hittills fyra böcker har utgivits har vi tagit fasta på detta under mottot samhällsnära berättande. (Ytterligare en titel väntas komma ut under hösten, samt översättningen till engelska av novellsamlingen Gränsfarare under titeln Bordertraveller.) Böckerna i gränsfarareserien är ett utmärkt exempel på när författaren fungerar som vägledare och öppnar fältet för läsaren för egen eftertanke och reflektion. Nedan följer fem citat från Lars Johan Hierta, Karl Kullberg, Vilhelm Moberg och Per Ahlmark som manar till reflektion inför valet om samhället i stort.


”Den allmänna jäsningsanda, som i detta ögonblick genomgår Europa, skaffar sig allt mera och mera luft, ty det ligger i sakens natur, att en hel tidsandas strävande framåt icke skall kunna motarbetas varken av dem, som står i portgången och ropa över tidens murkenhet, eller av ett ”tiers parti”, dessa amfbier, som vilja allt och kunna intet.”
Karl Kullberg, i förordet till En reseskildring i Europa 1842


”Om vi icke kunna förneka, att en och annan icke oväsentlig förändring är önskvärd i den grundlag, enligt vilken vi är hitkomna , så är dock en stor sak redan vunnen däri, att ingen numera utövar riksdagsmannakallet på grund av börd eller särskilda privilegier, utan alla i följd av medborgarnas förtroende till insikter, förstånd och nit för det allmänna bästa.”
Lars Johan Hiertas ord efter att slutligen efter decennier av kamp lyckats avskaffa ståndsriksdagen till förmån för en representativ dito. Läs gärna självbiografin Lars Johan Hierta – Med egna ord.


”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.”
Vilhelm Moberg


”En enkel sanning är att allt nytt blir gammalt.”
Vilhelm Moberg, Sänkt sedebetyg


”Den som vägrar lära sig hur mycket som kommunism, fascism och nazism har slitit sönder står i regel rådvill inför konfrontationer i vår tid. Han tar stora steg tillbaka från de insikter som 1900-talet borde ha tvingat på oss alla.”
Per Ahlmark, Det öppna såret

Gränsfarare och den allmänna meningen

Dess namn är den allmänna meningen. Den upprätthålls med vördnad. Den upplöser alla problem. Vissa anser att det är guds röst som talar, skriver Mark Twain med sin spetsiga penna. I denna samling noveller undersöker jag vilka uttryck dessa tidlösa ord kan ge. Så förbered Er på en svindlande resa genom tid och rum för att kasta ljus på en kamp som alltid är fast förankrad kring sitt eget nav. Den snurrar runt runt som en gigantisk karusell men kommer ingenstans någonsin. Det är således inte den allmänna meningen som här är ljuset, alltså det fyrtorn som vägleder och driver historierna vidare. Istället är det rebeller eller gränsfarare om man så vill, och deras envisa ofta bittra kamp för upprättelse och utveckling i frihetens namn. Detta är en ädel konstart för den inger hopp. Ett flertal kända historiska röster liksom okända människor påminner i dessa noveller om denna kraft och att historien ofta återkommer i nutid ges här slående bevis. Alla begränsande gränser finns till för att passeras. Det är gränsfararnas devis.

Detta är förordet till novellsamlingen Gränsfarare – noveller som rör sig genom tid och rum. Där dessa ord inte bara förkunnar upptakten till novellsamlingen utan också början på gränsfarareserien. I vilken det genomgripande temat berör människor som stått upp mot gamla ingrodda förtryckande samhällsstrukturer och kulturer, där deras kamp alltför ofta har medfört att de fått betala ett högt pris. Inte minst flera av de gränsfarande människor som läsaren får möta i novellsamlingen där psykiskt våld och ibland fysiskt våld är vardag från de som genomlever sina liv i nostalgi och avund mot utvecklingens otyg.

Till vänster ser vi två gränsfararedeviser författade av Karl Kullberg och Lars Johan Hierta, motton som förkunnar delar av gränsfararnas mentalitet, under hösten kommer vi att fylla på med fler.

Frigörelse, om Emmy i novellen Andetag

Ytligt sett kan det tyckas vara ett drama som spelats upp i många berättelser, inget nytt under solen. Men det är just i de sprickor dit solens strålar inte når, där kölden och mörkret driver en människa allt närmare bristningsgränsen, som läsaren hittar Emmys trauma i novellen Andetag. Emmy är en snabbklättrare i karriären med ett fördelaktigt yttre och därtill med en allmänt omvittnad hög kompetens- och bildning, således en provkarta på egenskaper som väcker avunden till liv hos gränsfararnas antagonister. Här följer ett utdrag från novellen där läsaren får lära känna Emmy:

Kravbilden för uppdraget som marknadschef är som dess väsen antyder minst en dubbel tjänst. Så när den vanliga tjänstemannen går hem för dagen påbörjar Emmy andra halvlek. Ett ok som ständigt blir allt tyngre borde med denna bakgrund vila på hennes axlar. Likväl är Emmy inte skapt på detta sätt ju hårdare storm av krav desto lugnare och effektivare blir hon. Om uppgiften bara kan passas in inom dygnets tjugofyra timmar så är hon på. En psykolog skulle säkert diagnostisera arbetsnarkomani och ordinera en vilseledande kur av lugn och sysslolöshet.
En gammal pojkvän ställde en gång en annan diagnos. Han undrade efter en uppslitande kamp vad hon egentligen flydde ifrån. Enligt hans förmenande borde hon faktiskt befinna sig i hans famn åtminstone någon timme om dagen och gärna också stå för köksbestyr. Det var hans definition av en bra relation. Hon avfärdade honom med lätt avsmak. Arbetet ger frihet på alla sätt och vis, hävdade hon. Sedan gick hon ut genom dörren för att aldrig komma tillbaks. Emmy hade jublat inombords väl ute på boulevarden då hon förblev trogen ett av de heligaste löftena till sig själv. Ingen kommer någonsin att kunna tygla mig.

Novellen Andetag är en av nio noveller i novellsamling Gränsfarare, klicka här för mer information om boken på förlagets webbplats som finns ute i bokhandeln både som inbunden tryckt bok och ebok.

 

Svenskar på europeiska kontinenten och andra betraktelser

Många betraktelser Karl Kullberg gör på sin resa genom Europa använder han samhällslivet i Sverige som jämförelse. Läsaren av reseskildringen får ta del av tidsenliga funderingar men minst lika många är tidlösa, som denna nedan från Prag, en stad som lever under ockupation och där resenären bland mycket annat finner spår av sina landsmäns framfart under trettioårigakriget. Men Kullberg gör också mer lättsamma upptäcker som han beskriver med följande vinglande ord:

”En man, antagligen från arbetsklassen, trängde sig, tämligen rusig och tämligen knapphändigt, fram på gatan som dock ingalunda kunde anses smal för någon annan än honom. Men han tycktes ha föresatt sig att utgöra en medlande princip emellan de båda husraderna, och girade ständigt och behändigt över från den ena till den andra, utan att egentligen kunna få stöd från någondera. Jag var för mycket patriot för att kunna undertrycka en känsla av glädje då jag mötte honom. Det var den första rusiga person jag såg på utländsk mark. Han påminde mig om mitt fädernesland. Leve Sverige!”

På så sätt blandar författaren lättsamheter från det lokala samhällslivet med konsten och dess utövare, med europeisk politik, och alla orättvisor och upplyftande slutsatser han finner av detta. Det är ett Europa där det fria ordet ockuperar alltfler länder, där ekonomin skakas i sina grundvalar och kontrasterna mellan de som utvecklas och frigör människors potential med de som gör allt för att behålla det gamla bondesamhällets strukturella orättvisor blir alltmer märkbar. Ett fenomen som är minst lika identifierbart i vår tid när vi nu lämnar detta gamla industrisamhälle bakom oss. Välkommen till en unik betraktelse av Europa och dess umbäranden, tidlös och tidsenlig på samma gång.

Klicka för mer information om boken

 

I maktens slutna rum – Hiertas iakttagelser och dagens verklighet

Maktutövning är ett fascinerande ämne som engagerat och förfärat i alla tider. Machiavellis råd i ”Fursten” och Erasmus som i ”Dårskapens lov” ger råd till hur en kristen prins bör uppfostras med fokus på bildning i humanistisk inriktning är bara två av en ständig ström av exempel. I novellen ”Nattfjärilen” i novellsamlingen ”Gränsfarare” får vi följa Erasmus i slutet av hans levnad när renässansens humanistiska ideal eroderade till förmån för religiösa dogmer och en misstolkad munk. Erasmus såg hur renässansens ljus höll på att förbytas i mörker in i en ny tid.

I samma anda, fast i omvänd riktning och utgångspunkt, inträdde Lars Johan Hierta maktens salar på 1820-talet. Feodala gamla maktstrukturer låg som en missfärgad matta över det gryende industrisamhället, samtidigt som ett alternativt system var under framväxt som var bättre anpassat till den nya tiden. Hierta skriver i sin självbiografi, som nu finns tillgänglig i nyutgåva, om sin tid som Riddarhuskanslist i unga år. Om hur besluten fattades av ett lyckligt fåtal under slutna middagar på kvällstid på statens bekostnad i sann feodal anda för att nästa dag hålla en politisk teaterföreställning i Riddarhuset. Denna beskrivning utgör även en påminnelse om hur de politiska partierna fungerar än idag. Där de feodala herrarna och damerna i toppen, vilken politisk nivå det än handlar om, har betydligt närmare över partigränserna än till de egna vanliga partimedlemmarna.

Lars Johan Hierta var en av de som gick i spetsen för att driva fram den evolution där det politiska systemet och dess sammanslutningar anpassades till den ekonomiska evolution som industrialiseringen innebar. Idag ser vi samma sak hända igen i Frankrike med Emmanuel Macrons framtidsinriktade och hoppingivande politiska rörelse och program som främsta förebild, men det finns fler. Graden av öppenhet, medbestämmande och framtidsvision är tre av de ingredienser som kommer skilja mellan de politiska partier som överlever och får framgång, för den digitala tidsåldern kräver det.