Den röda tråden i de samhällsnära berättelserna i Gränsfarare

En berättelse, den första, inleds i lugnet på stranden, men stegen leder mot ett mysterium. Händelseutvecklingen kan därefter ses som korta inblickar i ett samhälle i sönderfall och den tar fart i de följande berättelserna för detta är omvandlingens tid. Bekanta fenomen, som vi tidigare har tagits för självklarheter, ses här i nytt ljus, och samhällsstrukturer försöker upprätthållas av de maktägande och av nostalgi, men den nya tidens ”vapen” är både skarpeggade och effektiva, konturerna av ett nytt samhälle tar form. Se videon om bakgrunden till novellsamlingen Gränsfarare av LarsGöran Boström, en perfekt julklapp till den samhällsintresserade.

Det öppna samhällets förkämpar och dess antagonister

Få har bidragit till den svenska samhällsutvecklingen som Lars Johan Hierta. Från sin unika position som ledamot i rikets högsta församling, som framgångsrik entreprenör och inte minst grundare till Aftonbladet kom han att bli yttrandefrihetens och liberaliseringens främsta motorer. Det finns betydande likheter mellan Hiertas gärning och George Soros som räknas som den person utanför det politiska fältet som bidrog mest till kommunismens fall och liberaliseringen av östra delen av Europa.

Från slutet av 1970-talet skänkte denne framgångsrike finansman och filantrop varannan dollar han tjänade till kampen för människorna i den östra delen av Europa. Detta skedde bland annat genom hans Open Society Foundations som snabbt bröt igenom kommunistregimernas informationsmonopol, ungefär som Hierta bröt igenom den svenska statsmaktens dito under första halvan av 1800-talet. Dessa av Soros upprättade stiftelserna hade utbildning, social verksamhet och demokrati i allmänhet på programmet. Waldemar A. Nielsen, en expert på amerikansk filantropi ger följande omdöme om Soros gärning: “Soros has undertaken … nothing less than to open up the once-closed communist societies of Eastern Europe to a free flow of ideas and scientific knowledge from the outside world.”

Idag har kampen mellan humanism och nationalism åter tilltagit i Europa bland annat genom statsfinansierade kampanjer som i förlängningen är riktade mot öppenhet och därmed landets medborgare. Ett exempel är Soros födelseland Ungern där detta är ett av regimens främsta vapen. Där bland annat det Sorosfinansierade Central European University som länge har stått under konstant eldgivning från centralmakten. Fredagen den 30 november 2018 stängdes det slutligen. Det är första gången sedan nazisterna stängde Oslo Universitet 1943 som ett universitet stängs i Europa.

Här finner vi även själva sinnebilden för skillnaden mellan de båda sidorna. Där den ena kör gigantiska kampanjer i TV och på anslagstavlor (medier från det gamla eländiga 1900-talssamhället) för att stärka sin egen maktposition. Och den andra som genom utbildning öppnar upp samhället och stärker människors rättigheter och möjligheter till individuella livsval. Det är ett vägval mellan auktoritär och solitär 1900-talsnostalgi eller en gemensam framtid.

___________________________

JULKLAPPSTIPS! 

 

 

Mannen som gjorde yttrande- och tryckfriheten till verklighet i Sverige!

Köp direkt från förlaget i BiQStore!

500 år med Luther – Om novellen Nattfjärilen

En nattfjärils ljudlösa vingslag lämnar skymningen kvar i sinnattfjaril
dvala. Dess rörelser bryter på intet sätt rytmen. Den är
ett med omgivningen.
En vindpust för den in genom det öppna fönstret. Mannen
vid skrivbordet följer den med blicken utan att ta verklig notis.
När den planlöst cirklar fram sökandes ljuskällan i rummets mitt.
I sanning är nattfjärilen ett underligt väsen. Den jagar det
förintande ljusskenet och bedrar med detta sin ljusskygga natur.
Den grove mannen känner själv denna dubbelhet. Han valde
munklivets inrutade mörker men söker ständigt estradernas
stjärnglans. Där han till råga på allt är förste eldvakt åt en
sprakande revolution.

Så inleds novellen Nattfjärilen vars upprinnelse tar sin början för exakt femhundra år sedan. När den nytillträdde påven Leo X skickade Johann Tetzel, en munk av dominikanorden, till Tyskland för att genom försäljning av avlatsbrev finansiera uppbyggnaden av Peterskyrkan i Rom. Många motsatte sig denna handel då man ansåg att man inte kunde köpa frälsning för pengar. Två av de främsta och mest högljudda kritikerna var Martin Luther och Erasmus av Rotterdam (som bl a har givit namn åt EU:s utbytesstudentprogram). Deras väldokumenterade korrespondens var till en början en dialog som utvecklade sig till en debatt och slutligen till en avgrundsdjup konflikt. Detta utfall kom dels av deras olikheter i personlighet och åskådning, humanisten Erasmus och den bokstavstrogne teologen Luther. Men den främsta drivkraften kom ändå från händelseutvecklingen efter publiceringen Luthers 95 teser som han själv menade var tänkt som ett diskussionsunderlag om försäljningen av avlatsbreven, fast blev gnistan som satte Europa i brand.

Berättelsen leder sedan vidare i kampen mellan dessa två åskådningar, den humanistiska och konservativt teologiska. En kamp som vid denna tid pågick mestadels i intellektuella kretsar medan bondebefolkningen fortfarande hellre satte sin tilltro till siare och mytologi. Detta kom att ändras under de kommande femhundra åren och när berättelsen så når nutid för Luthers religiösa inriktning en vissnande tillvaro medan Erasmus anda har blommat upp igen. Det är ett intressant sammanträffande att EU:s studentutbytesprogram som bär Erasmus namn, lanserades 1987, för det var ungefär vid denna tid som samhällsomvandlingen som vi nu är mitt inne i började ta fart.

 

Europeisk gemenskap nu och då: Humanism och hot

Förra året firade Europeiska Unionen 60-årsjubileum, nästa år är det 30 år sedan Berlinmuren föll. Stödet för den Europeiska Unionen ökar bland européerna, vilket i hög grad beror på at den till stor del har infriat sina löften om fred, utveckling och försvar av det öppna samhället över hela kontinenten. Samtidigt som vissa europeiska regeringar sätter sina egna maktanspråk före samtliga ovan nämnda tre delar som utgör grunden för demokratin.

På Lars Johan Hiertas och Karl Kullbergs tid var även då Europa relativt fredligt och präglat av utveckling och framtidstro. Ett statsförbund, en förlaga till EU, fungerade som medlare mellan nationerna, och frihandel eller åtminstone kraftigt minskade tullar förhandlades mellan europeiska nationer. På liknande sätt som idag EU förhandlar fram frihandelsavtal med nationer runt om i världen. Samtidigt var hotbilden mot de fria europeiska nationerna liknande som i vår tid, Lars Johan Hierta skriver i sin självbiografi:

”…att göra motarbetandet av Rysslands erövringspolitik till sitt förnämsta ögnamärke och högsta politiska uppgift, emedan vara eller icke vara därmed är sammanbunden.” Och han menar att Sverige ska använda sin röst och inflytande i det europeiska statsförbundet, och ”oavlåtligt arbeta på ett anti-ryskt system i Europa.” Det europeiska statsförbundet bröt senare istället samman och nationalismen började slå slag på slag med sin splittrande blodiga hand och förde Europa in i förödelsen av krig på krig.

I Karl Kullbergs reseskildring från Europa 1842 (som i sin första upplaga kom ut på Hiertas förlag) beskrivs detta ingående utifrån ett europeiskt perspektiv, både genom det författaren finner längs sin väg, men också genom ingående politiska och ekonomiska analyser av de platser han besöker och ledande personligheter och händelser.

Exempelvis skriver han med stor beundran om den parisiska teaterscenens främsta aktriser, Rachel, som var uppväxt på gatan och hade fått klara sig själv från unga år. När Kullberg besöker Paris är hon Frankrikes mest lysande och bäst betalda stjärna, han skriver: ”Hon hade trätt in som drottning för att berömmas som aktris. Hon var alltför van vid allmänhetens entusiasm för att därav bringas ur sin roll. Hon avbröt själv bifallsropen i det hon började dialogen.” Detta är även en bild av hur humanisten Karl Kullberg träder fram, människorna är alltid drivkraften i hans framställning, det är där källan till utveckling ligger, på gott och ibland på ont, för inspirationens och lärdomens skull.

Ur Hiertas självbiografi – Om falska nyheter på 1800-talet

Ur Hiertas självbiografi - Om falska nyheter på 1800-talet

Första numret av Aftonbladet 1830

Falska nyheter var även ett problem vid det fria ordets födelse i Sverige. Här följer en beskrivning ur Lars Johan Hiertas självbiografi, mannen som mer än andra bidrog till det fria ordets förverkligande, liksom från den biografi som senare utgavs som författades av Harald Wieselgren.

Genom idogt arbete och publicistisk glöd och med väl avvägda inlägg i riksdagen började Lars Johan Hiertas självpåtagna mission att ge avtryck i det svenska samhället. Både inrikes på vägen mot folklig representation i styrande församlingar, liksom ekonomisk liberalisering i form av ökad näringsfrihet och frihandel eller åtminstone lägre tullar. De ärkekonservativas reaktion lät inte vänta på sig och deras främsta hatobjekt var Aftonbladet men även Hierta som person. Försöken till indragningar av Aftonbladet under framförallt 1830-talet, som bland annat kan läsa om i Lars Johan Hiertas självbiografi som nu finns i nyutgåva, skapade huvudbry för grundaren, men stoppade aldrig dess utgivning. Senare när denna fortsatt betydande ansamling av försvarare av det gamla insåg att deras krumbukter inte fick avsedd verkan, började man istället använda sig av det fria ordet som vapen ofta med hotbilder och smädelser mot motståndaren liksom rena falska nyheter.

I Harald Wieselgrens biografi om Lars Johan Hierta ges följande beskrivning av angreppen, där övertonerna och desperationen och osakligheten påminner starkt om det obskyra politiska parti som äntrade Sveriges riksdag för åtta år sedan. Temat för de ärkekonservativa som Wieselgren citerade var framtiden och liberaliseringen av samhället, idag har vi facit på vad som verkligen hände i kontrast till deras vision.

»…i åtta tavlor visas Sveriges framtid, ”sådan radikalismen, ohejdad, skulle densamma bereda”. Första tavlan företer en ministär Anckarsvärd, Sprengtporten, Petré, Hans Johansson, Frölich med flera (Hierta hör till ”med flera”). ”Prästerna anbefallas att övertyga nationen om dess lycksalighet genom aftonbladsartiklar, som skall uppläsas från predikstolarna i stället för evangelium . . . Karolinska institutet förklaras för medicinsk fakultet”(!!)”och Barnängen blir rikets tredje högskola” (!) . . . . Påbud utfärdas, att Aftonbladet och Läsebibilioteket skall hållas i varje folkskola och i varje politisk klubb, av vilka en skall upprättas i varje by. Aftonbladet får därigenom 300 000 prenumeranter . . . . 1845 års tavla visar oss finansminister Lars Johan Hierta inför en ”folkvald” riksdag av sämsta beskaffenhet. De radikalas (läs liberalas) regering har gjort nöden i landet förfärlig. För att lindra den föreslår Hierta upprättande av offentliga spelhus och försäljning till England av Gotland, Karlskrona, Göteborg, Marstrand, Dannemora och Persbergs gruvor. Fastän med motvilja, så antager riksdagen förslaget . . . . 1846 är äktenskapet upplöst, kvinnor talar i riksförsamlingen . . . 1847, 48 härskar en fullkomlig skräckregering – Hierta lever nu med sina rikedomar i London . . . 1849 kommer ryssen. Hierta skickar en not på £50 till understöd för försvaret, men det hjälper inte . . . 1850 allmän restauration, sedan utländskt biträde hjälpt Sverige på egna ben igen och det gräsligt sargade landet grundligt lärt sig avsky rabulismen (revolutionära läror eller upproriska läror).»

De ärkekonservativas desperata förhoppning om en utländsk invasion som lösning på samhällsutvecklingens, enligt deras synsätt, illdåd, ekar än idag mellan raderna. Liksom, att samma gamla skåpmat även gäller för deras hat mot fria medier, jämställdhet och personer som står upp för ett öppnare samhälle. Denna ansamling försvarare av historiens inhumanism drivs nu som då av vanföreställningar i dubbel bemärkelse, alltså både utifrån vanans maktfullkomlighet och dess sjukliga viljelöshet till utveckling. Detta var vad Lars Johan Hierta kämpade emot, med sitt Aftonblad, övriga företagsverksamhet och i sitt riksdagsarbete. Läs hans självbiografi i nyutgåva om dessa hektiska år, och hur de genljuder in i vår tid.

Lars Johan Hierta Med egna ord – SjälvbiografiLars Johan Hierta Med egna ord – Självbiografi

Kvinnligt entreprenörskap och dess omvandlingskraft i Paris

Kvinnligt entreprenörskap och dess omvandlingskraft i ParisArtonhundratalet var en upprorisk omvandlingstid i Europa, som förutom Napoleons expansionslusta under dess inledning, till stor del var förskonade från krig. Tidigare seklers omvandling hade till stor del bestått i att flytta gränser fram och tillbaka genom krigskonst, så var artonhundratalets omvandling social, politisk, ekonomisk och demografisk. Detta gör reseskildringar från denna tid extra intressanta där de gamla imperierna fortfarande kämpar för att behålla sin position och på vars ruiner den moderna national staten föddes. När författaren Karl Kullberg reste genom Europa 1842 var denna utveckling fortfarande ojämnt fördelad och han beskriver ingående kontrasterna. Exempelvis i det av Österrike-Ungerska imperiet annekterade Prag lever människor i ofrihet och armod, till ett Schweiz med en gryende demokrati i antågande och sedan det fattiga Berlin där Kullberg förutspår stordåd. Det var dock i Paris som han stannade längst tid på sin resa. En stad där författaren identifierar kvinnorna som den främsta drivkraften och entreprenörerna bakom utvecklingen och omvandlingen. Karl Kullberg gör bland annat följande iakttagelse i sin bok ”En reseskildring från Europa 1842” som nu finns i nyutgåva.

”Snillet är ingen ovanlig arvedel för parisiskan. Denna frukt på gott och ont har hos henne någon gång lutat åt det senare hållet. Man måste dock medge att inom de parisiska hushållen av medelståndet är kvinnan ordningens och välståndets genius. Det är hon som för köpmannens böcker och säljer hantverkarens varor. I Paris har kvinnan inkräktat både pulpeten och butiken. Hon tänker för hushållet och först när det gäller handling sätts maskinen, mannen, i rörelse. På de flesta hotell, hos en mängd restauranger är det till och med endast hustrun som syns, som leder och styr. Mannens bana ligger blygsamt förblandad med jargongernas och betjäningens. Önskar man på ett värdshus någon rättelse, någon upplysning, är det alltid på kvinnosidan den står att finna. Kvinnan uppehåller flertalet av välstånd inom den parisiska så kallade petite propriete.”

Artonhundratalets Europa var också ett labb för nya styrelseformer av samhället och lite senare i boken efter ytterligare ha upphöjt kvinnans förmåga och kompetens så föreslår författaren kvinnan som statsöverhuvud. En kontroversiell åsikt vid denna tid då hennes rättigheter var kraftigt kringskurna och ibland icke existerande. Då Kullberg alltid var framåtblickande i sitt skrivande kan man undra om han någonsin funderade över hur lång tid det skulle kunna ta innan detta blev verklighet i Sverige. Att det nu är 174 år sedan hans bok först publicerades och det fortfarande inte har skett är ett faktum som gömmer en betydande tragik. Men kanske är det dags nu.

Kullberg om berömmelse – hela essän i en interaktiv bok

Om de olika sätten att göra sig berömd – Studier på fåfängans marknadFörfattaren Karl Kullberg tillhörde på sin tid de litterära giganterna. Inte minst var han grundaren till det litterära magasinet Freja som på 1840-talet även kom att få en stark social- och politisk dimension. Innehållet i Freja bestod av noveller och senare då av essäer. Ofta förekommande i Freja vid denna tid var författare som GH Mellin och Auguste Blanche, men det var likväl Karl Kullberg som oftast hade den spetsigaste penna. Han hade en unik förmåga att skildra mänskliga- och samhälleliga tillkortakommanden på ett inträngande men samtidigt humoristiskt sätt. Precis som Strindberg och Moberg hade Kullberg förmågan att tränga igenom lagren av oegentligheter för att finna och beskriva kärnan i problematiken och dramatiken. Hans insiktsfulla inblickar i den omvälvande tid 1840-talet var, då det gamla bondesamhället gav vika för industrisamhället, ger goda insikter och inspiration till vår egen omvälvande tid. Nedan följer Karl Kullbergs essä: ”Om de olika sätten att göra sig berömd – Studier på fåfängans marknad” i sin helhet. Essän är illustrerad och språket är moderniserat, håll till godo …


En betraktelse av en av dåtidens mest lästa författare

En betraktelse av en av dåtidens mest lästa författare - Småland författare

”Ovanför en vacker insjö av de många, vilka i Småland omgärdas av
vackra skogsdungar, vänligt grönskande kullar och frodiga ängar, där
änderna muntert plaska i vassen och fisken, skimrande, vänder sig vid vattenytan,
låg på en sakta sluttande höjd det gamla herresätet Segerstad. Förr i
tiden hade Segerstad, en stolt riddarborg, varit beläget alldeles invid sjön och
speglat sina skinande koppartäckta torn i dess lugna vatten. Men nu skymtade
endast några mossiga ruiner fram mellan ekskogens yppiga grönska och
skänkte genom avbrottet en förhöjd glans åt det lantligt vackra landskapet.
Korparna hade efterträtt feodalherrarna i de taklösa salarna.”

Så inleder Karl Kullberg sin roman ”En sommar i Småland” vars handling äger rum under det svältfyllda missväxtåret 1846. Som ögonvittne till misären och samhällslivet i övrigt skildrar Kullberg även det fortgående uppbrottet från det gamla feodala bondesamhällets inrutade liv mot det gnisslande ånglok som bar industrisamhällets namn. Om hur olika samhällsskikt påverkades och hur man försökte ta sig vidare. Denna tid har skildrats ingående av flera författare, inte minst med utgångspunkt från Småland, där det mest kända litterära verket är Vilhelm Mobergs ”Utvandrarna”. Likväl, Karl Kullberg bodde själv i Småland under tiden för handlingen i boken och beskriver med insiktsfull skärpa inte bara misären, utan även grymheten, inskränktheten som blandas med medmänsklighet och tvåsamhetens traditionsbundna begränsningar och möjligheter. Liksom en iver att finna lösningar som hör det småländska kynnet till.

Sällan har någon fångat inte bara händelseutvecklingen utan också själva känslan i samhällsandan i en omvälvande tid som Karl Kullberg. Då hade precis övergången från bondesamhällets inrutade värld till industrisamhällets rovdrift påbörjats. Boken sammanför det bästa en historisk roman kan erbjuda, det är en insiktsfull ögonvittnesskildring som beskriver händelseutvecklingen ur olika perspektiv och olika sinnesstämningar. Där människorna i boken med all sannolikhet hade verkliga förebilder som levde i Småland vid denna tid. Inte minst har en av personligheterna starka drag av författaren själv. Och som alla stora verk finns det även många tidlösa betraktelser som ger inspiration för vår egen omvälvande tid.



Boken finns ute hos alla välsorterade bokhandlare, klicka på omslagen för mer information om boken och var man kan köpa den. Förbered Er på en stor läsupplevelse!

Grundaren till Sveriges moderna journalistik

Riddarhuset 1885

De flesta känner Lars Johan Hierta som Aftonbladets grundare. Med stolthet framhäver fortfarande både Aftonbladet och Liljeholmens Stearinljusfabrik som han också grundade sitt ursprung, och de har all anledning till att vara stolta. Färre känner likväl till Hiertas gärning vid sidan av att ha grundat två idag marknadsledande företag. För det finns mer allomfattande orsaker till hans ständiga aktualitet trots att det nu är 145 år sedan han avled.

Lars Johan Hierta var nämligen den främsta drivkraften för att göra yttrande- och tryckfrihetslag-stiftningen från 1809 till allmängods, och han bidrog även på ett betydande sätt till den allmänna moderniseringen av Sverige i den gryende industrialismens fotspår. Sanning är att de sakområden han drev frågor inom, skulle fungera väl även i dagens riksdag. Såsom social rättvisa, rättstrygghet, näringsfrihet, frihandel och jämställdhet. Liksom utrikes, med hotet från Ryssland lika aktuellt nu som då, och hans övertygelse att det gryende europeiska statsförbundet som under 1800-talet växte fram var lösningen för både handel och fred. Men vi vet nu att slutet av 1800-talet och större delen av 1900-talet istället kom att helt kontrolleras av hegemoniska nationalstater. Krigen följde i dess fotspår som en osalig ande och förtryck av hela folk var ej ovanlighet.

Den politiska scenen under Hiertas tid var minst sagt dynamisk och ofta vandrande den i gränslandet till våldsam. De ständigt hätska debatterna i Riddarhuset kunde urarta när som helst. Ett exempel på detta var under kampen för avskaffandet av ståndsrepre

Lars Johan Hierta Med egna ord – Självbiografi

sentationen. En spetsig artikel i Aftonbladet dagarna före debatten hade trissat upp stämningen ytterligare bland präster och adeln som verkade för att bevara sina

privilegier och därmed också den traditionella representationen. Plenumet fortgick utan avbrott i tolv timmar där 28 talare uppträdde mot avskaffandet av ståndsrepresentationen och uttryckte avsky, hotelser och anklagelser om att förslaget gränsade till landsförräderi.

Så blev det Lars Johan Hiertas tur att få ordet och han började med att recensera tonläget i debatten med att säga: ”Består icke vår tids ridderlighet till stor del i humanitet och tolerans? Några har försökt uppvärma majoritetens känslor medelst antydningar på hotelser, som skulle ha skett utanför detta hus.” Harald Wieselgren som skrev en biografi om Hierta efter hans död skriver vidare: ”Som åska rullade stampningarna och vreda ljud över riddarhussalen vid dessa ord ur Hiertas mun. Häftiga skrik. ’Ut med honom!’ ropades från flera håll. Hierta stod upprätt i sin grevebänk, medLars Johan Hierta Med egna ord – Självbiografi orubbat lugn, under det att bullret pågick.” Därefter tog han åter till orda och började tala om framåtskridande och tidsanda, fenomen som egentligen inte fanns i hans antagonisters sinnevärld, nu när deras egen lilla maktbas stod under belägring och hotades att svepas bort.

Hiertas röst har tystnat, men mycket inspiration kan hittas i nyutgåvan av hans självbiografi, där också exempel på hans journalistiska och satiriska skrivande finns inbakat. Detta från mannen som grundlade inte bara det som ovan nämnts, utan också Sveriges moderna journalistik.

 

Vandrande längs gränsen till en frihetstid

Vandrande längs gränsen till en frihetstidUnder unga år rörde sig Karl Kullberg ledigt i stockholmssocietetens allra översta skikt. Han sågs som en enastående författartalang, prisbelönt av Svenska Akademin redan vid 17 års ålder, samtidigt som han hade påbörjat en bana som hade kunnat bli en lysande karriär inom juridiken och kanhända politiken. Arvid Ahnfeldt som skrev en kort biografi om Kullberg beskriver honom som ung på följande sätt:

»Ung, behaglig, med ett överlägset huvud, upptagen i de förnämsta kretsar och gärna sedd inom la haute volées salonger, ännu nästan ett barn uppmuntrad med ovanliga bifall såsom författare, stolt över sin framgång och kanhända på denna tid något förnäm i sin hållning mot huvudstadens liberala tidningsskrivare – vad var naturligare än att många avundsmän, många fiender skulle uppresa sig mot hans gryende lycka.»

Trots denna goda grund till en framgångsrik livsbana ville Karl Kullberg något annat i denna liberaliseringens uppbrottstid, han ville skärskåda den början till en ny frihetstid som han levde i. Han bytte på början av 1840-talet miljö, bort från de ultrakonservativa nationalistiska kretsarna som ville bevara det gamla till varje pris, och han flydde Stockholm och begav sig ut i Europa som läsas om i hans bok ”En reseskildring från Europa 1842”. När han sedan återvände spenderade han ytterligare en mycket kylslagen vinter i Stockholm för att sedan bosätta sig i Kalmar.

Det närmaste man kommer en ren självbiografi av Karl Kullberg om hans unga år finner man i hans novell ”Kontanter och romaner” och hans alter ego ”Ferdinand”:

»Ferdinand var en av dessa unga män, som man ej sällan anträffar, en karl med gott huvud och icke alldeles elakt hjärta, lättsinnig, beräknande förstånd; en icke olycklig partigängare emellan ont och gott, en insiktsfull medlare emellan dygd och last; älskare av nöjet, så länge det icke var alltför kostsamt eller alltför mycket stötte för huvudet vissa inom honom rotfästade begrepp om heder och konvenans; mera eldig i sin konversation, än i sina känslor, intressant, angenäm för en dags samvaro, men måhända något enformig för en veckas; begåvad med en fantasi, som flög mera högt än stadigt, med en livlighet, som var mera skådespelarens, än själens, någon gång, om han ville, lysande, men – i det hela – föga duglig, en person som var något i sammanhang med den oberoende förmögenhet, varöver han fann sig herre, men som, utan den, skulle ha varit nära nog intet.»

I denna skepnad, på vägen mot en personlig förändring, tog sig Karl Kullberg sig an liberala skribenter i synnerhet Lars Johan Hierta – Med egna ord – Självbiografi och utvalda texterde på Aftonbladet som under 1830-talet i kamp mot hela etablissemanget relativt snabbt blev Sveriges största tidning. För att sedan under 1840-talet och framåt, stå sida vid sida med Aftonbladet i dess kamp för yttrande- och tryckfrihet, kvinnors rättigheter och för de svagaste i samhället. Genom detta tveeggade förhållande till Aftonbladet (som Kullberg i slutet av 1840-talet också skulle bli medarbetare på) och Lars Johan Hierta. Så introduceras läsare inlevelsefullt till gränsfarareseriens fjärde bok ”Lars Johan Hierta – Med egna ord – Självbiografi och utvalda texter” med en text av Karl Kullberg.