Grundaren till Sveriges moderna journalistik

Riddarhuset 1885

De flesta känner Lars Johan Hierta som Aftonbladets grundare. Med stolthet framhäver fortfarande både Aftonbladet och Liljeholmens Stearinljusfabrik som han också grundade sitt ursprung, och de har all anledning till att vara stolta. Färre känner likväl till Hiertas gärning vid sidan av att ha grundat två idag marknadsledande företag. För det finns mer allomfattande orsaker till hans ständiga aktualitet trots att det nu är 145 år sedan han avled.

Lars Johan Hierta var nämligen den främsta drivkraften för att göra yttrande- och tryckfrihetslag-stiftningen från 1809 till allmängods, och han bidrog även på ett betydande sätt till den allmänna moderniseringen av Sverige i den gryende industrialismens fotspår. Sanning är att de sakområden han drev frågor inom, skulle fungera väl även i dagens riksdag. Såsom social rättvisa, rättstrygghet, näringsfrihet, frihandel och jämställdhet. Liksom utrikes, med hotet från Ryssland lika aktuellt nu som då, och hans övertygelse att det gryende europeiska statsförbundet som under 1800-talet växte fram var lösningen för både handel och fred. Men vi vet nu att slutet av 1800-talet och större delen av 1900-talet istället kom att helt kontrolleras av hegemoniska nationalstater. Krigen följde i dess fotspår som en osalig ande och förtryck av hela folk var ej ovanlighet.

Den politiska scenen under Hiertas tid var minst sagt dynamisk och ofta vandrande den i gränslandet till våldsam. De ständigt hätska debatterna i Riddarhuset kunde urarta när som helst. Ett exempel på detta var under kampen för avskaffandet av ståndsrepre

Lars Johan Hierta Med egna ord – Självbiografi

sentationen. En spetsig artikel i Aftonbladet dagarna före debatten hade trissat upp stämningen ytterligare bland präster och adeln som verkade för att bevara sina

privilegier och därmed också den traditionella representationen. Plenumet fortgick utan avbrott i tolv timmar där 28 talare uppträdde mot avskaffandet av ståndsrepresentationen och uttryckte avsky, hotelser och anklagelser om att förslaget gränsade till landsförräderi.

Så blev det Lars Johan Hiertas tur att få ordet och han började med att recensera tonläget i debatten med att säga: ”Består icke vår tids ridderlighet till stor del i humanitet och tolerans? Några har försökt uppvärma majoritetens känslor medelst antydningar på hotelser, som skulle ha skett utanför detta hus.” Harald Wieselgren som skrev en biografi om Hierta efter hans död skriver vidare: ”Som åska rullade stampningarna och vreda ljud över riddarhussalen vid dessa ord ur Hiertas mun. Häftiga skrik. ’Ut med honom!’ ropades från flera håll. Hierta stod upprätt i sin grevebänk, medLars Johan Hierta Med egna ord – Självbiografi orubbat lugn, under det att bullret pågick.” Därefter tog han åter till orda och började tala om framåtskridande och tidsanda, fenomen som egentligen inte fanns i hans antagonisters sinnevärld, nu när deras egen lilla maktbas stod under belägring och hotades att svepas bort.

Hiertas röst har tystnat, men mycket inspiration kan hittas i nyutgåvan av hans självbiografi, där också exempel på hans journalistiska och satiriska skrivande finns inbakat. Detta från mannen som grundlade inte bara det som ovan nämnts, utan också Sveriges moderna journalistik.

 

Vandrande längs gränsen till en frihetstid

Vandrande längs gränsen till en frihetstidUnder unga år rörde sig Karl Kullberg ledigt i stockholmssocietetens allra översta skikt. Han sågs som en enastående författartalang, prisbelönt av Svenska Akademin redan vid 17 års ålder, samtidigt som han hade påbörjat en bana som hade kunnat bli en lysande karriär inom juridiken och kanhända politiken. Arvid Ahnfeldt som skrev en kort biografi om Kullberg beskriver honom som ung på följande sätt:

»Ung, behaglig, med ett överlägset huvud, upptagen i de förnämsta kretsar och gärna sedd inom la haute volées salonger, ännu nästan ett barn uppmuntrad med ovanliga bifall såsom författare, stolt över sin framgång och kanhända på denna tid något förnäm i sin hållning mot huvudstadens liberala tidningsskrivare – vad var naturligare än att många avundsmän, många fiender skulle uppresa sig mot hans gryende lycka.»

Trots denna goda grund till en framgångsrik livsbana ville Karl Kullberg något annat i denna liberaliseringens uppbrottstid, han ville skärskåda den början till en ny frihetstid som han levde i. Han bytte på början av 1840-talet miljö, bort från de ultrakonservativa nationalistiska kretsarna som ville bevara det gamla till varje pris, och han flydde Stockholm och begav sig ut i Europa som läsas om i hans bok ”En reseskildring från Europa 1842”. När han sedan återvände spenderade han ytterligare en mycket kylslagen vinter i Stockholm för att sedan bosätta sig i Kalmar.

Det närmaste man kommer en ren självbiografi av Karl Kullberg om hans unga år finner man i hans novell ”Kontanter och romaner” och hans alter ego ”Ferdinand”:

»Ferdinand var en av dessa unga män, som man ej sällan anträffar, en karl med gott huvud och icke alldeles elakt hjärta, lättsinnig, beräknande förstånd; en icke olycklig partigängare emellan ont och gott, en insiktsfull medlare emellan dygd och last; älskare av nöjet, så länge det icke var alltför kostsamt eller alltför mycket stötte för huvudet vissa inom honom rotfästade begrepp om heder och konvenans; mera eldig i sin konversation, än i sina känslor, intressant, angenäm för en dags samvaro, men måhända något enformig för en veckas; begåvad med en fantasi, som flög mera högt än stadigt, med en livlighet, som var mera skådespelarens, än själens, någon gång, om han ville, lysande, men – i det hela – föga duglig, en person som var något i sammanhang med den oberoende förmögenhet, varöver han fann sig herre, men som, utan den, skulle ha varit nära nog intet.»

I denna skepnad, på vägen mot en personlig förändring, tog sig Karl Kullberg sig an liberala skribenter i synnerhet Lars Johan Hierta – Med egna ord – Självbiografi och utvalda texterde på Aftonbladet som under 1830-talet i kamp mot hela etablissemanget relativt snabbt blev Sveriges största tidning. För att sedan under 1840-talet och framåt, stå sida vid sida med Aftonbladet i dess kamp för yttrande- och tryckfrihet, kvinnors rättigheter och för de svagaste i samhället. Genom detta tveeggade förhållande till Aftonbladet (som Kullberg i slutet av 1840-talet också skulle bli medarbetare på) och Lars Johan Hierta. Så introduceras läsare inlevelsefullt till gränsfarareseriens fjärde bok ”Lars Johan Hierta – Med egna ord – Självbiografi och utvalda texter” med en text av Karl Kullberg.

En sedelärande betraktare och skälmaktig skämtare

kullbergplakatMönsterås, strax norr om Kalmar, blev i augusti 1841, skådeplats för ett spektakel. Det hade vid denna tid precis börjat bli modernt att ”gå på vattenskidor” och Karl Kullberg, väl i takt med alla nymodigheter och nyfiken på människors reaktion på desamma, lät utföra ett experiment. Husknutarna i Mönsterås bekläddes med plakat om en kommande föreställning. (Arvid Ahnfeldt, Karl Kullbergs levnadstecknare, fann ett exemplar av plakatet i samband med skrivandet av hans biografi och fick historien berättad för sig.) Plakatet hade följande ordagranna lydelse:

”Undertecknad har härigenom äran för Mönsterås vördade publik tillkännagifva, att han, som i flera Europas hufvudstäder, med bifall visat sig, äfven vid de respektive hofven, i morgon söndag den 8 augusti kommer att på viken vid Kuggås gifva en representation i den nyligen uppfunna vattenskidlöpnings-konsten, dervid särskildt följande svårare öfningar torde böra nämnas:

1:o går Eisfelt i kapp med en af sex personer rodd båt, och komma så väl Eisfelt, som roddare, att på det högsta anstränga sig till vinnande af den respektive publikens bevågenhet.

2:o kommer Eisfelt att med skidorna stupa kullebytta i vattnet.

3:o af- och påkläder sig Eisfelt stående på skidorna, utan att dock åskådarnes blygsamhet härigenom kommer att på något sätt såras. Stöfvel-aftagningen är icke förr än af Eisfelt inom Sverige verkstäld m.m.

Afgiften, som beror på åskådarnes egen godhet och välvilja, upptages i bleckdosor, hvilka mitt namn finnes åtecknadt.

Representationen börjas klockan precis Fem e. m. då jag direkte inträffar vid Kuggås.

Kalmar den 7 augusti 1841

I.Eisfelt från Thürigen

Annonsen kom att locka mängder av människor, så väl från herrskap som från bondebefolkningen, medan Kullberg med road nyfiken blick promenerade omkring i folkskockningen. Till en början var han höjd över all misstanke såsom tillförordnad domare på orten. Likväl efter ett par timmar och inget hade hänt började man ana vem skämtaren var, och Kullberg lämnade hastigt den annars fredliga köpingen.

Denna humoristiska skälmaktighet återkommer ständigt i Karl Kullbergs författarskap, och såsom socialt experiment fick han med all sannolikhet flera uppslag till sitt skrivande. Dessa återkommer bland annat i romanen ”En sommar i Småland” där allvar blandas med humor och satir i en mästerlig mix.

Kanske ville Kullberg även fästa vikt vid nödvändigheten av käll- och innehållsanalys, eller ville han bara väcka ortsbefolkningen lite i allmänhet. Något som är minst lika aktuellt nu som då. För det är också här vi finner en av de avgrundsdjupa skillnaderna mellan gränsfarare och dess motståndare. När de förra med kreativa metoder försöker visa vägen och få människor att tänka själva, så använder de senare skrikhalsens högljuddhet och våld för att spela ut människor mot varandra.

Arvid Ahnfeldt skriver som kommentar till händelsen som beskrivits ovan: ”Med denna obetvingliga skälmaktighet i lynnet förenade Karl Kullberg dess bättre även en om Frankrikes goda författares påminnande spiritualitet, som omsider ingav honom lust att med ett oskyldigt skämt dupera hela svenska allmänheten.” Om detta skämt, detta nya sociala experiment återkommer vi till här på Gränsfararebloggen.

Lars Johan Hierta – Ett liv i rörelse för att få Sverige i rörelse

Lars Johan Hierta – Om att få Sverige i rörelse
Lars Johan Hierta – Ett liv i rörelse för att få Sverige i rörelseDen samtida författaren August Blanche som arbetade för Aftonbladet och som även arbetade med Lars Johan Hierta i riksdagen beskriver honom på följande sätt: »Vill man se en fullt levande bild av verksamhet, betrakta då Hierta, antingen han går, står eller sitter. Han går, som bure han på sin rygg hela världen – hans gång är ett avbrutet fallande – men inga fötter löpa snabbare än hans; även däruti är det svårt att följa honom.» Denna ständiga rörelse som publicist, som riksdagsman, som entreprenör var delar av en grundläggande personlig mission, en mission att göra Sveriges grundlag från 1809 till verklig sanning både till sin bokstav och anda. I smakprovet från hans självbiografi som kostnadsfritt finns att ladda ner som ebok (i epub-format) kan man läsa om hur de maktägande från det gamla bondesamhället kringgick grundlagen och även med diverse dödsdomar m.m. försökte skrämma människor till tystnad. Hela eboken finns tillgänglig i alla välsorterade eboksbutiker liksom den tryckta versionen av boken.

Det var som sagts först under 1830-talet som grundlagen från 1809 sakta kom att börja omsättas i praktiken, och då med Lars Johan Hierta och hans Aftonblad som främsta ledsagare. Han utbildade i lättillgänglig form folket att folkstyre, yttrandefrihet och näringsfrihet faktiskt var möjlig.

Men den snabbt ökande läsekretsen och populariteten till trots fortsatte de maktägandes trakasserier. Bland annat genom den s.k. indragningsmakten och vid några tillfällen fanns även reella underliggande dödshot mot Hiertas person m.m. Författaren Karl Kullberg beskriver detta år 1844 på följande sätt. Citatet är hämtat från förordet till nyutgåvan av Hiertas självbiografi: »Tidningens nu ägande namn, det tjugoförsta Aftonbladet, utvisar tillräckligt hur många åskstrålar av vederbörandes missnöje och vrede bladet haft att uthärda innan det hunnit till höjden av sin nuvarande, utomordentliga popularitet.»

Om detta och mycket annat kan man läsa i nyutgåvan hans självbiografi: Lars Johan Hierta -Med egna ord – Självbiografi och utvalda texter. Fler inlägg om Hierta och hans samtid och i gränsfarareperspektiv kommer att publiceras fortlöpande här på bloggen.

I författaren Kullbergs fotspår i Europa och Småland

motion-1303885_640Jag träffade på Karl Kullbergs mycket mångsidiga författarskap när jag arbetade med ett annat av våra projekt. Hänfört följde jag hans skarpa inträngande granskning av missväxtens år 1846 i Småland där han vägleder läsaren i den småländska myllans olika miljöer, från armodets hoplappade kojor till gamla herrgårdar till tidlösa köpmannapalats, och vidare till fängelseborgens unkenhet och så intill köpingens tvetydighet. Allt vad samhällsliv kan erbjuda i det gamla bondesamhället som sakta bryter samman finns där att finna. Att sedan följa med Kullberg genom 1842 års Europa, där tryckfrihetens utbredning skakar alltfler länder och de gamla makterna tar till allt märkligare metoder för att behålla sin ställning. Fast även om Kullberg som journalist bejakar och självfallet försvarar det fria ordets expansion är han inte blind för vissa negativa konsekvenser. Han skriver följande i sin betraktelse med titeln ”Studier på fåfängans marknad”:

”Men ungefär lika många vägar, som föra till Rom, finnes det också för dem, som vill göra sig känd, att beträda. De, som enklast och värdigast leda till målet, äro förunderligt nog, de minst besökta. Däremot vimlar det av vandrare på en mängd bivägar av tvetydligt rykte; där tigger man, som om en allmosa, om uppmärksamhet, och gör de konstigaste krumbukter, för att, om möjligt, skilja sig från hopen.”

Betraktelsen tar vidare upp flera olika tveksamma metoder att göra sig känd och Kullberg återknyter till dem både i romanen ”En sommar i Småland” och kanske än mer i ”En reseskildring från Europa 1842”. I denna typ av betraktelser finns hos Kullberg alltid stråk av underfundig humor men utan att förlora själva problematiken ur sikte. Han skriver följande om ett av de vanligaste sätten att göra sig känd:

”Ett mycket sedvanligt sätt att göra sig känd är att leva över sina tillgångar. Man låter champagnekorkarna springa, och springer slutligen själv. Man finner det alltid bättre att vara bankruttör, än att vara ingenting. Man betraktas, gungande i sin eleganta vagn, avundsamt av nedstänkta fotgängare, och har själv skäl att avundas tiggaren, som, utan att ha bedragit någon, bär sina trasor utan vanära. För att några år få räknas bland matadorerna, förefaller man hela sin återstående livstid ohyggligt tillhacka. (…) Men man får trösta sig med minnet av att ha varit en stjärna, som glänste – till dess den föll.”

I samma anda skriver Kullberg om talare som håller ordrika tal om ingenting och skribenter som arbetar efter samma metod. Men likväl var det fria ordet ett av de viktigaste verktygen i det annalkande industrisamhällets utveckling. På liknande sätt som idag, i det digitala samhällets gryning, när det fria ordet har kompletterats med att alla äger minst en mediekanal via en blogg eller sociala mediekonton eller liknande. Den kraft digitala verktyg kan ha får läsaren inte minst stifta bekantskap med i novellsamlingen ”Gränsfarare”, framförallt i novellen ”Gamarna” och likaså när man träffar på Zoes färdigheter och umbäranden i novellen ”Skärvan”. Båda novellerna visar olika digitala metoder att bryta ner gamla mossbeklädda murar och vilka konsekvenser det kan få.

Polemik, det fria ordet och straffskalan för dess utövande

1840 hotades Lars Johan Hierta av landsförvisning i egenskap av bokförläggare. Han hade ända sedan 1829 med växande framgång arbetat med att omvandla bokmarknaden, vilket läsaren av den nyutkomna självbiografin kan läsa om i bland annat förordet av den samtida författaren Karl Kullberg. Denne författare som gav ut första utgåvan av sin reseskildring från Europa på Hiertas förlag (boken finns nu i nyutgåva med titeln ”En reseskildring från Europa 1842”). Vid sidan av ett flertal svenska författare som den nämnde Kullberg och Fredrika Bremer, så översatte och gav Hierta ut böcker från ett flera populära utländska författare som t ex Walter Scott och Edward Lytton Bulwer. Likväl, förlagsverksamheten ledde också till huvudbry för honom eftersom det blev ytterligare en källa för statsmakten att attackera hans företag och person. Där ett av de tryckfrihetsmål han var utsatt för hade kunnat leda till landsförvisning, han skriver:

»Den andra artikeln som föranledde tryckfrihetsåtal var den år 1840 på mitt förlag utgivna översättning av Strauss och Evangelierna i sammandrag. Det är bekant att denne författare i ett större arbete försökt bevisa att en mängd av de dogmer som tillhör den ortodoxa kyrkan, icke kunna förstås bokstavligen, utan måste uppfattas mytiskt. Det är lätt förklarligt att ett sådant arbete skulle uti vår kyrkostat som hållit så absolut på de symboliska böckernas bokstav. Att det skulle väcka bitterhet med möjlighet att bestraffa med landsförvisning, i samma mån som det var svårt att vederlägga Strauss med logiska argument.»

Med mycken ansträngning lyckades dock Lars Johan Hierta undvika landsförvisning, om detta och övriga tryckfrihetsåtal mot honom skriver han ingående om i den nyutkomna självbiografin. Själv hotades han likväl aldrig av dödsstraff för något han skrivit eller yttrat, andra hade inte samma lycka, vilket han beskriver i boken. Denna rättsröta och inhumanitet gav också ytterligare bränsle för honom att påbörja och fortsätta sin verksamhet mot ett mer jämställt och humant Sverige, av motståndet följde segrarna i denna riktning.

Nu finns självbiografin Lars Johan Hierta – Med egna ord även ute hos alla välsorterade bokhandlare i tryckt version …

Europa innan nationalismens elände

När författaren Karl Kullberg 1842 reste genom ett tämligen fredligt Europa såg kartan betydligt annorlunda ut än idag. Tyskland hade exempelvis cirka trettio år kvar till sitt slutliga enande och Italien cirka tjugo år. Både före och efter omvälvningarna vid mitten av 1800-talet har Europas inre gränser varit i ständig rörelse, och nästan uteslutande på grund av segrar och förluster på slagfältet. Ett faktum som fick EU Kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, att utnämna nationella gränser till den sämsta uppfinningen som någonsin har skapats av politiker. I synnerhet då inte bara på det sätt de oftast har kommit till, utan också att de födde en ideologi som har skapat och skapar så mycket elände i Europa, nämligen nationalismen. Denna ism som därutöver både nazism/fascism och kommunism grundas på i sitt praktiska genomförande.

En framstående filosof, Ernest Renan, beskrev 1882, alltså 40 år efter Kullbergs resa, nationen som en daglig folkomröstning, och skriver vidare i sin berömda essä ”Vad är en nation?”: “A province means to us its inhabitants; (…) The people’s wish is after all the only justifiable criterion, to which we must always come back.” Detta var nu i en tid när nationalismens murar byggdes allt högre inom vilka den moderna national staten föddes och samlade olika provinser till en enhet. De många brutala och allomfattande krigen under 1900-talet avslöjar dess brister. Dessa brister höll den forne franske presidenten Francois Mitterrand ett glödande tal emot i Europaparlamentet 1995, se gärna det här, talet är på franska och textat till engelska, och borde vara en naturlig del i skolans historieundervisning. Mitterrand själv var en av dem som överlevde de nazistiska koncentrationslägren, och han avslutar talet med orden; ”nationalism är krig”. Hans egen bevisföring i talet och 1900-talets hela historia ger handfasta bevis på att han talade sanning.

Likväl, 1842 ligger den europeiska kontinenten öppen för Karl Kullbergs insiktsfulla blick och talangfulla skrivande. Färden går genom den tyska gemenskapens stater, som exempelvis Sachsen, Preussen och Bayern, och vidare till Schweiz. En del av hans insikter överensstämmer väl med dagens forskning och föreställningar, medan andra går på tvärs mot desamma. En av orsakerna till detta är att Kullberg upplevde skeendet på plats och genom den tidens nyhetsförmedling, medan nutidens forskare och författare gör tolkningar på avstånd. En annan skillnad är att dagens historiker ofta medvetet eller omedvetet skriver utifrån ett nationellt perspektiv, så fanns inte detta perspektiv på Kullbergs tid, i synnerhet inte för honom, vars humanism lyser igenom i hela hans författargärning.

Återkomsten för de lärdas republik – Från Erasmus tills nu

365px-holbeinerasmushands

Studier av Erasmus händer av Hans Holbein den yngre (1497/1498–1543)

Under renässansen vandrade akademiker och studenter mellan det växande antalet universitet. Detta kringströvande akademiska liv förekom ännu till viss del på 1800-talet, vilket Karl Kullberg vittnar om i boken ”En reseskildring från Europa 1842”. Där han träffar på bland annat några engelska vagabonder längs sin väg som söker efter kunskap och engagerande miljöer efter eget val. Allteftersom seklerna passerade övergavs likväl successivt detta mål och perspektiv. Från lärande som en personlig bildningsresa för att övergå till utbildning utifrån nationernas krav. Särskilt från andra halvan av 1800-talet och framåt var målet att bygga upp national statens herravälde utifrån en kollektiv kunskapsbas. Denna enhet som under 1900-talet utvecklades till krigsmaskiner, både mot andra national stater och mot den egna befolkningen. Senare blev de också på vissa håll välfärdsproducenter, vilket byggde en alldeles egen ideologi.  I denna anda har utbildningens ekvation under de senaste 150-åren varit att national staten har identifierat olika behov och sedan lokaliserat sina utbildningsresurser för att möta dessa behov. Nu lever vi i en tid då pendeln svänger tillbaka och 2000-talets ekvation består i en återkomst till renässansens gränslösa mobilitet, och en bildningsresa för den personliga- och den samhälliga utvecklingens skull. Detta visar bland annat en studie från British Council. Men den gränslösa mobiliteten innehåller idag ytterligare en dimension, nämligen lärande och kompetensutveckling i den digitala världen.

Fyra huvudtrender

Studien “The shape of things to come: higher education global trends and emerging opportunities to 2020” från British Council identifierar fyra huvudtrender i utvecklingen av högre utbildning fram till 2020. 1. Ökande studentmobilitet över nationsgränserna 2. Förekomsten av nya modeller för globala samarbeten i högre utbildning 3. Mönster i forskningsresultat och dess växande internationalisering 4. Kommersiella forskningsaktiviteter.

Resultatet visar en snabb tillväxt av internationellt mobila studenter med en ökning från 800 000 i mitten av 1970-talet till över 3.5 miljoner år 2009. Denna trend förväntas att förstärkas ytterligare under de närmaste åren. Därutöver ingår i denna trend att Nobelpriset har oftare vunnits av forskare som arbetar i ett annat land än det de föddes i. Exempelvis mer än 60 procent av vinnarna år 2010 and 2011 hade studerat och/eller bedrivit forskning utanför landet de hade fötts i. Det är uppenbart att nya miljöer ger nya perspektiv och idéer för att uppnå de främsta innovationerna till förmån för mänskligheten. Detta är också en av grundpelarna som Alfred Nobel ansåg att priset skulle stödja. Och i denna anda tar nu också den nya versionen av de lärdas republik successivt form.

Erasmus återkomst

I den nyutkomna novellsamlingen “Gränsfarare” är en av novellerna betitlad ”Nattfjärilen”. Här får läsaren möta Erasmus av Rotterdam, renässansmannen, och hans korrespondens med Martin Luther, den desillusionerade revolutionären. Och den följande utveckling som slutliga fick Renässansens på fall och att Europa åter hamnade i skuggan av demagogers maktanspråk. Idag, ja även novellen övergår i nutid, så har Erasmus anda återvänt och denne man lånar sitt namn till ett av Europeiska Unionens studentutbytesprogram som etablerades 1987. Det var ungefär då grunden för den nya gränslösa lärdas republik började byggas.

Renässansens humanism och akademiska vagabonder är för övrigt en av de främsta inspirationskällorna till att Gränsfarareserien föddes. Fler synnerligen intressanta böcker, både från då och nu, kommer att berika denna serie under de närmaste månaderna.

 

Gränsfarare och den allmänna meningen

Dess namn är den allmänna meningen. Den upprätthålls med vördnad. Den upplöser alla problem. Vissa anser att det är guds röst som talar, skriver Mark Twain med sin spetsiga penna. I denna samling noveller undersöker jag vilka uttryck dessa tidlösa ord kan ge. Så förbered Er på en svindlande resa genom tid och rum för att kasta ljus på en kamp som alltid är fast förankrad kring sitt eget nav. Den snurrar runt runt som en gigantisk karusell men kommer ingenstans någonsin. Det är således inte den allmänna meningen som här är ljuset, alltså det fyrtorn som vägleder och driver historierna vidare. Istället är det rebeller eller gränsfarare om man så vill, och deras envisa ofta bittra kamp för upprättelse och utveckling i frihetens namn. Detta är en ädel konstart för den inger hopp. Ett flertal kända historiska röster liksom okända människor påminner i dessa noveller om denna kraft och att historien ofta återkommer i nutid ges här slående bevis. Alla begränsande gränser finns till för att passeras. Det är gränsfararnas devis.

Detta är förordet till novellsamlingen Gränsfarare – noveller som rör sig genom tid och rum. Där dessa ord inte bara förkunnar upptakten till novellsamlingen utan också början på gränsfarareserien. I vilken det genomgripande temat berör människor som stått upp mot gamla ingrodda förtryckande samhällsstrukturer och kulturer, där deras kamp alltför ofta har medfört att de fått betala ett högt pris. Inte minst flera av de gränsfarande människor som läsaren får möta i novellsamlingen där psykiskt våld och ibland fysiskt våld är vardag från de som genomlever sina liv i nostalgi och avund mot utvecklingens otyg.

Till vänster ser vi två gränsfararedeviser författade av Karl Kullberg och Lars Johan Hierta, motton som förkunnar delar av gränsfararnas mentalitet, under hösten kommer vi att fylla på med fler.

Frigörelse, om Emmy i novellen Andetag

Ytligt sett kan det tyckas vara ett drama som spelats upp i många berättelser, inget nytt under solen. Men det är just i de sprickor dit solens strålar inte når, där kölden och mörkret driver en människa allt närmare bristningsgränsen, som läsaren hittar Emmys trauma i novellen Andetag. Emmy är en snabbklättrare i karriären med ett fördelaktigt yttre och därtill med en allmänt omvittnad hög kompetens- och bildning, således en provkarta på egenskaper som väcker avunden till liv hos gränsfararnas antagonister. Här följer ett utdrag från novellen där läsaren får lära känna Emmy:

Kravbilden för uppdraget som marknadschef är som dess väsen antyder minst en dubbel tjänst. Så när den vanliga tjänstemannen går hem för dagen påbörjar Emmy andra halvlek. Ett ok som ständigt blir allt tyngre borde med denna bakgrund vila på hennes axlar. Likväl är Emmy inte skapt på detta sätt ju hårdare storm av krav desto lugnare och effektivare blir hon. Om uppgiften bara kan passas in inom dygnets tjugofyra timmar så är hon på. En psykolog skulle säkert diagnostisera arbetsnarkomani och ordinera en vilseledande kur av lugn och sysslolöshet.
En gammal pojkvän ställde en gång en annan diagnos. Han undrade efter en uppslitande kamp vad hon egentligen flydde ifrån. Enligt hans förmenande borde hon faktiskt befinna sig i hans famn åtminstone någon timme om dagen och gärna också stå för köksbestyr. Det var hans definition av en bra relation. Hon avfärdade honom med lätt avsmak. Arbetet ger frihet på alla sätt och vis, hävdade hon. Sedan gick hon ut genom dörren för att aldrig komma tillbaks. Emmy hade jublat inombords väl ute på boulevarden då hon förblev trogen ett av de heligaste löftena till sig själv. Ingen kommer någonsin att kunna tygla mig.

Novellen Andetag är en av nio noveller i novellsamling Gränsfarare, klicka här för mer information om boken på förlagets webbplats som finns ute i bokhandeln både som inbunden tryckt bok och ebok.