Ord med vingar under den Franska Revolutionen och dagens Digitala REvolution

Ordens makt, både dess estetik, andemening och påverkanskraft är ofta omtalat. För att låna några ord från novellsamlingen Gränsfarare:

”Utanför arenan råder ett relativt lugn. Någon form av mässa pågår. Det är där de välformulerade fraserna får luft och kommer att resa genom decennier, sekler, och till och med millennier. Det vet inte de andäktiga åskådarna. De vet inte att denne mans visdom kommer att överleva inhumanitetens alla ansikten. Tidens tand biter ej på genialitet.”

I novellen behandlas tidlösa mänskliga fenomen, goda egenskaper såsom sådant av ondo, och orden ovan skulle kunna kopplas till många människor genom historien och hur de påverkade utvecklingen. Ny banbrytande tvärvetenskaplig forskning från Indiana University som fokuserar på att analysera manus från 40 000 tal under franska revolutionen ger i denna anda nya insikter om demokratins och den moderna statens uppkomst.

I projektet förenar sig expertis från historieforskningen, kognitiv- och informatik. Där man med hjälp av datainsamlingstekniker har gått igenom användning av ord och fraser i National Församlingen som styrde Frankrike under revolutionen och hittat underliggande mönster som kom att vägleda utvecklingen in i framtiden. Exempelvis såddes att de första fröna av olikheter i retoriken mellan höger och vänster, en åtskillnad som dock  idag alltmer förlorar sin betydelse. Rebecca Spang, medförfattare till studien och professor i historia vid IU Bloomington College of Arts and Sciences kommenterar på följande vis: “At the beginning of the revolution, there’s just a whole lot of newness going on. Eventually, some of it sticks, and people gravitate to it and keep working with it. And that’s what we call the revolution.”

En sådan utveckling kan även identifieras under pionjäråren av den digitala revolutionen i samband med webbens genombrott. Under webbens 1000 första dagar producerades 100 000 användare 450 000 webbplatser och 150 miljoner webbsidor som besöktes av 30 miljoner användare globalt. Detta var precis som under de första euforiska åren av den franska revolutionen ett öppet forum med en enorm idé- och skaparkraft för att sedan efter några år falla hårt. Fast båda rörelserna fortsatte att utvecklas med en underliggande kraft som successivt började bryta ner traditionella gränser när det gäller sociala strukturer, geografiska gränsdragningar, och ekonomiska- och politiska system. Författaren Karl Kullberg beskriver motståndarsidan som under en tid kan hålla tillbaka utvecklingen på följande sätt:

”Man berättade för mig, att på Riddarhuset lär finnas en mängd unga män, som blint ställt sig under befäl av konservatismens ledare, som följa dem i liv och död, som, tysta i debatten, högljutt uttrycka sin tanke vid votering, som rysa, då man talar om liberalism, och stoppa till öronen, då man talar om skäl och bevis.” Sedan ger Kullberg sitt eget omdöme om denna bakåtblickande skara män: ”För mig åtminstone faller det sig nästan omöjligt att tänka en ungdom, vars hjärtan icke slå högre vid det magiska ordet: frihet. Frihet är och skall alltid bli de ungas lösen.”

Nyutgivna böcker av Karl Kullberg

Moberg sa ”vänskapskorruption” i sanningens namn

Orättvisor och rättsskandaler är ett återkommande tema här på gränsfararebloggen. Fenomenet som följer i dess spår och som ofta är den bärande orsaken till att det kan fortgå fick sin egen beteckning i mitten av 1900-talet, nämligen vänskapskorruption. Där den som först myntade begreppet var Vilhelm Moberg. Efter att ha tagit sig an kommunism, socialism, nazism och fascism på 1930-40-talen, ägnade han på 1950-talet mycket tid åt rättsrötan i det svenska samhället till de maktägandes förtret. Flera välkända rättsfall med ”politiska” domslut togs upp och fick ett annat perspektiv under Mobergs vassa pennspets.

Från USA hade Moberg sett rättsskandal efter rättsskandal rullas upp i Sverige, medan han själv samlade material till utvandrarsviten. Och 1950 fattade han själv pennan för en artikel i Dagens Nyheter som enligt författaren Göran Elgemyr kan ses som en programförklaring till den flod av artiklar och föredrag som skulle följa under 1950-talet. Han skriver: ”Vi måste vara övertygade om att polisen icke tar hänsyn till person, utan behandlar oss alla lika, alla utan undantag…” (citerat från Göran Elgemyrs bok ”Vilhelm Moberg och Radion – Dramatikern och den obekväme sanningsägaren”). Dessa för en demokrati och dess rättsstat självklara rader skulle visa sig vara helt eller delvis åsidosatta när en maktfullkomlig statsapparat i form av kungahus, byråkrati och det maktägande politiska partiet var inblandade.

Likväl, tillskillnad från de rättsskandaler som rullades upp under Lars Johan Hiertas tid på mitten av 1800-talet, då straffen för liknande opposition mot de maktägande hade renderat i straffarbete, landsförvisning och dödsstraff. Så hade statsmakten hundra år senare en annan metod att bestraffa misshagliga element, man satte dem helt sonika på sinnessjukhus. Med allt vad det innebar under tiden som intagen och förlorat socialt anseende när personen i fråga väl kom ut. För att använda Mobergs egna ord från hans skrift ”Komplotterna”: ”Låt oss försöka tänka oss in i denna ohyggliga situation: Att gå omkring med den osynliga stämpeln SINNESSJUK på sin panna.”

Vilhelm Moberg själv som vid denna tid var en lika känd som omtyckt författare och skribent vågade man sig inte på med denna brutala metod. Istället fick han som sanningens fanbärare löpa gatlopp i debatten med tillmälen som bråkmakare och rättshaverist. Och ganska ofta stängdes han helt ute från det offentliga rummet när rättsrötan skulle diskuteras. Bland hans främsta antagonister tillhörde Dagens Nyheters legendariske chefredaktör Herbert Tingsten. Om allt detta kan ingående läsas i Göran Elgemyrs bok ”Vilhelm Moberg och Radion – Dramatikern och den obekväme sanningsägaren” där även de rättsfall som Moberg engagerade sig i ges nyans, bland annat Lundqvist-Unmanaffären som Moberg skildrar i romanen ”Det gamla riket” och Haijbyaffären.

Nästa gång vi berör detta tema här på gränsfararebloggen kommer vi att flytta ett halvsekel framåt i tiden.