Vägvisaren – en novell om en hund som vi träffade en gång

Olympos i bakgrunden höljt i dunkel, framför ligger staden Litochoro, och bilden är tagen från stranden vid Egeiska Havets djupgrönblå vatten.

Detta skrivs i mystiken vid foten av Olympos, Greklands högsta berg, och där de tolv högsta gudarna enligt grekisk mytologi har sin boning. Det är också här novellen Vägvisaren äger rum från novellsamlingen Gränsfarare. Hunden, den brunvita av obestämd ras, som blev förebild för hunden i novellen, kan tyckas alldaglig vid första anblick. Men tillskillnad från andra till synes herrelösa hundar man träffar på i Grekland gav denne gynnare bestående intryck. Både vad det gäller beteende, men också hans ögon som helt uppenbart bar på en eller snarare flera hemligheter, vid sidan av ett rörande blandning av hopp, tillgivenhet och uppgivenhet.

”Under de soldränkta mandarinträden tassar den brunvita hunden fram i sakta mak. Inga mål i sikte, inga uppdrag, det som bör vara en njutningsfull vandring lämnar inga fotspår.” (Från novellen Vägvisaren i novellsamlingen Gränsfarare)

Men detta blir ingen vanlig dag för hunden, även om den började som en sådan, för i fjärran beskådar den plötsligt hopp.

”Istället får den syn på två gestalter som närmar sig i fjärran. Den känner vibrationen. Något vaknar till liv. Sinnena skärps. Instinkten tar vid. Mungiporna dras upp till något som kan liknas vid ett leende, åtminstone på hundars vis. Och något som den inte känt på flera månader kanhända år gör sig plötsligt påmint. Alltmedan gestalterna kommer allt närmare.” (Från novellen Vägvisaren i novellsamlingen Gränsfarare)

Hunden får några timmars andrum, lite tid utan oro, men verkligheten ska snabbt hinna i kapp honom. Han är ej herrelös, ej heller hemlös, frågan är bara vem som herre och vem som är lös i den relation han lever i. Hunden som sitter inne med mystikens svar, eller hans fodervärd som har sin enkelriktade tro. Läs mer om novellsamlingen här.

Med ryggen mot det förflutna

De blev nio till antalet. Nio inträngande berättelser varav sju tar sig an tidlösa samhällsfenomen. Inom vilka orättvisan genom historien har varit så stark att när den väl slås ut antar ny skepnad och kommer tillbaka i all sin unkenhet. Därför framskrider dessa berättelser i de flesta fall ur minst två perspektiv för att avslöja farsotens inre väsen. Som i novellen Skärvan där fladdrande tungor så gärna talar om integration och humanism, men hänger sig åt inbilsk nationalism. Det är ett samhälle vars själva skepnad stänger ute de ”obehöriga” och sedan gärna skuldbelägger dessa individer för att de står utanför.

Eller som i novellen Gamarna som går på djupet i arbetslivets problematik, där rädslan för förändring, kan generera de mest märkliga förevändningar och aktiviteter för att cementera en uttjänt konfiguration. Detta är i synnerhet påtagligt i en tid som den vi nu lever i när digitalisering och globalisering med mera lägger grunden till en ny samhällsform bortom industrisamhällets sot.

Andra samhällsfenomen som göms i novellsamlingen Gränsfarare är gränslös kärlek och dess avarter. Eller hur man som Martin Luther kan påpeka oegentligheter och sedan bli sin egen berättelses fånge och vad detta får för konsekvenser i den samhällsomvandling som nu sker. Och så Grekland, den europeiska civilisationens vagga, vars mystik och skönhet, blev inspirationskällan till att skrivandet av novellsamlingen påbörjades.

Hela novellsamlingen inramas av en atmosfär av salt, då den börjar med Saltsmak en lugn dag på stranden och avslutas med ett skeppsbrott och Fyrtornet som leder tillbaka till land. Alla måste vi göra denna resa för det gamla industrisamhället utgör idag en förlorad värld.

Noveller i Gränsfarare 

Saltsmak
Skärvan
Gamarna
Nattfjärilen
Krigare
Hundarna i Ioannina
Vägvisaren
Andetag
Fyrtornet

(Översättning av Gränsfarare till engelska är på väg.)

Innanför gallret till ett mentalt fängelse – insikter nu och då

Under julhelgen läste jag Ingmar Karlssons mycket välskrivna och insiktsfulla bok om mellanösternkonflikten med titeln »Roten till det onda». Där 1900-talets koloniala välden med oljestinna inkomster för ögonen skapade artificiella nationer med penna och linjal. De var konstgjorda både vad det gäller inre upplevd gemenskap och yttre, med endast teoretisk handlingsfrihet, då den förstnämnda i mellanöstern ligger på ett annat plan och den andra inskränks av söndrande nationell gränsdragning och naturresurser vars avkastning inte kommer lokalbefolkningen till del. Den samhällsanda som följer av detta kan ta sig flera olika uttryck där motsatsen är inre och yttre öppenhet.

Samma mentala galler som Ingmar Karlsson beskriver i »Roten till det onda» finner även Karl Kullberg i synnerhet i en av de städer han besöker på sin resa genom Europa. Han skildrar hur människorna som lever under ockupation vänder sig inåt och söker tröst i religionen med följande illustrerande ord: »Biktstolarna är nästan alltid besatta, kapellen, helst om aftonen sedan de blivit upplysta, omgivna av knäfallande som där förrätta sin andakt. Få passerar här en helgonbild utan att med ett uttryck av vördnad som är intressant att studera, inte med vanans nästan omedvetna åtbörd, utan andaktsfullt lyfter på hatten. Man behöver inte ha rest många timmar i Böhmen för att göra den ständigt påtvungna anmärkningen, att den fattiga klassen ofta har sina plagg lappade på knäna. En omständighet som utan tvivel de täta knäfallen är orsak till.» (En reseskildring från Europa 1842 s63)

Detta mentala fängelse kan likväl också ta sig motsatta uttryck, nämligen upprorets. Det finner läsaren bland annat i novellen »Krigare» i novellsamlingen Gränsfarare. Där parallellerna mellan det småländska Dackeupprorets orsaker och Greklands frihetskamp mot det Osmanska rikets välde berörs. I båda fallen handlar det om bondeuppror mot främmande makters soldater (för man skall ej förglömma att Gustaf Vasas armé bestod i huvudsak av tyska- och danska legoknektar). Poeten Rigas Feraios ord som citeras i novellen och som var en av de som tände gnistan till det grekiska upproret beskriver på följande sätt upprorets psykologi: »En timmes tid att leva fri, är bättre än fyrtio år i fängsel och slaveri.»

Vi finner även detta i det gamla småländska bondesamhället, men från ett annat perspektiv och uttryck. Där tillsynes ytligt likartade förhållanden för torparna på angränsande gods visar sig på djupet gömma förnöjsamhetens rymder och i bjärt kontrast, hopplöshet. Karl Kullberg beskriver det bland annat på följande sätt: »Här ser du den andra sidan av medaljen. Vi är på general Stormsvärds ägor. Den sjungande är en av hans torpare. Denne med löjet kring och sången på läpparna lovprisar sitt öde. Den andre vid balklasset med förtvivlan i hjärtat och blicken förbannar sitt.» (En sommar i Småland s124)

Detta mentala fängelseperspektiv förekommer således som en av grundpelarna i samtliga av gränsfarareseriens böcker, vilket även gäller för den fjärde boken i serien som utkommer om cirka en månad. I vilken författaren bokstavligen och på flera olika sätt verkat till att få gamla genomrostade fängelsegaller att rämna genom sin egen i de flesta fall framgångsrika kamp för öppenhet och humanism.

Ouzo, färsk bläckfisk och Greklands inspirerande kraft

20160518_114618Nu är jag återigen tillbaka där skrivandet av novellsamlingen tog fart på allvar och som samtidigt är platsen där berättelserna i flera av novellerna delvis eller helt äger rum. Nu är ett nytt projekt på gång och om några månader kommer resultatet, just nu säger jag inget mer om detta, mer än att det kommer att vara värt att vänta på.

Novellen Vägvisaren

Åter till Gränsfarare, och den miljö novellsamlingen tog form, här alldeles vid foten av berget Olympos, som är Greklands högsta, men det är ändå inte den främsta orsaken till bergets berömmelse, för det är här enligt grekisk mytologi som de tolv högsta gudarna har sin boning. Det är en plats med skimrande nyanser där det blickar ner mot Egeiska havet vars hela atmosfär skänker ren magi. Detta i samklang med den grekiska gästfriheten och ett kök som få andra kommer i närheten av. Allt detta och mycket annat stänger målaren i novellen Vägvisaren ute, i sitt högmod och paralyserade blindhet. Han är fast i en historia, utan nutid och framtid, fången i sin egen kreativitet. Känns detta psykotiska tillstånd igen? Det kan appliceras på mängder av situationer och miljöer, inte bara målarens mycket speciella atmosfär och strävan.

En bottenlös källa att väcka berättelser till liv

Med sin mytologi, historia och som moder till den europeiska civilisationen skänker Grekland en till synes bottenlös källa till att väcka berättelser till liv. Och att dessa sedan får vingar och beger sig ut över Europa, precis som civilisationen också gjorde, är bara en naturlig energi. Efter färsk bläckfisk och äkta sallad på grekiskt vis och nu en liten flaska Ouzo och ett aromatiskt grekiskt vin (man får ju passa på då grekiska viner inte finns i det ordinarie sortimentet på Systembolaget) tar nu ett nytt projekt form.

gransfarare-original2

Bloggat av
LarsGöran Boström

Författare till novellsamlingen Gränsfarare i vilken novellen Vägvisaren finns med

Ett smakprov i eboksformat (epub) finns på förlagets webbplats

Köp Gränsfarare som eBok: Bokus | Ord och Bok | Apple iTunes

Köp Gränsfarare som inbunden tryckt bok: Bokus | AdlibrisTanum | Ord och Bok | eLearningworld