Amos Oz om konsten att skriva och en kur för fanatiker

Författaren Amos Oz beskriver sin barndom som i en atmosfär av Tolstojs filosofi och en daglig konflikt, och ur detta föddes hans skrivande. Staden han växte upp i var då en av de mest kosmopolitiska städerna i världen med tyska, armeniska och judiska kvarter, en grekisk och en amerikansk koloni, och så arabiska stadsdelar. Oz beskriver det som löst sammansatta grannskap under hans barndoms 1940-tal där spänningar förekom men inget våld. Staden där författaren växte upp var Jerusalem till vilken hans föräldrar under 1930-talet lyckats fly från det av nazism och andra judeförföljelser härjade Europa. I den ständigt aktuella boken ”Hur man botar en fanatiker och om att skriva”  levererar Amos Oz ett recept för att lyckas med titelns antydan.

Han skriver: ”Likriktning och konformism, längtan efter att höra hemma någonstans och lusten att få alla andra att också göra det, kan mycket väl vara den mest spridda om än inte den farligaste formen av fanatism.” Adderar man sedan personkult, totalitär ideologi, och/eller religiös fundamentalism till denna stinkande bruna soppa då har man några av fanatismens främsta ingredienser.

Oz har här som sagt en kur för att vaccinera mot fanatismen fast det är likväl en långsamt verkande medicin som består i att använda humor och fantasi. Eftersom det har egenskaper som öppnar upp gränser och sinnen, och verkar på flera nivåer i direkt kontrast till fanatismen. Litteraturen kan här vara en källa, även om den också i bjärt kontrast kan användas som propagandaskrift för nationalistiskt självförhärligande och annan extremism, Amos Oz skriver:

”Shakespeare kan vara till stor hjälp. Varje form av extremism och fanatism, varje kompromisslöst korståg slutar hos Shakespeare antingen i tragedi eller komedi. Fanatikern är aldrig lyckligare eller mer tillfredsställd i slutet, han är antingen död eller också har han blivit ett skämt. Det är en bra vaccination.”

I novellen ”Krigare” i novellsamlingen ”Gränsfarare” finner läsaren nya perspektiv på Amos Oz kur mot fanatismen. Den innehåller för att citera från novellen: ”Livets alla vackra nyanser ackompanjerat med krigets svarta natt.”

Bokutgivning som en källa till framgång Del 3 – Dagens utveckling

De två föregående delarna om bokutgivning hämtade mestadels inspiration från bokbranschens omvandling vid industrisamhällets födelse där en av förgrundsgestalterna var Lars Johan Hierta. En annan, men som idag är mindre känd var Karl Kullberg, som bland mycket annat förfasades över det nya massmedielandskapets snuttifiering och menade att litteraturen var den kraft som skulle fungera som motpol. Hans böcker under 1840-talet och hans eget litterära magasin Freja är hans bidrag i denna kamp. Idag i den digitala tidsåldern är det lätt att le lite åt hans kritik när man läser artiklar från denna tiden och jämför med dagens alster. Där idag alltför ofta vikten ligger på rubriken och innehållet är ett bihang i en aldrig sinande medieflod. Precis som på Kullbergs tid är bokens format en möjlig motpol i denna utveckling, men hur utvecklas detta i grunden uråldriga format i den digitala tidsåldern?

Den tryckta boken är på intet sätt död, men utvecklingen av boken idag sker i digitala format. Där den första generationen kan ses som bestående av ljudböcker och enklare interaktiva lärmaterial först på kassett senare på CD. Den andra generationen utvecklades i samband med webbens framväxt där distributionen av böcker förbättrades radikalt. Både ljudböcker och textbaserade eböcker var likväl till största delen fortfarande digitala kopior av dess mer fysiska föregångare. Detta trots att tekniken erbjöd så mycket mer möjligheter och kan vara betydligt mer aktiverande. Läsa och lyssna kan nämligen kompletteras med integrerade handfasta aktiviteter med möjlighet till avancerad feedback. Med andra ord, fungerar den nya tredje generationens digitala böcker inte bara som en källa för inspiration och kunskapsutveckling, utan innebär även möjlighet att handfast utveckla färdigheter och kreativitet.

Det var i denna anda vi började utveckla plattformen Storyteller On eLearningworld (SOE) för att producera interaQtive books. SOE innehåller bland annat möjligheten att inkludera mekanismer för gamification. Därutöver finns interaktiva moduler där direkt feedback som tidigare inte enbart kan appliceras på svar på flervalsfrågor utan även på löpande text bland mycket annat. Interaktiva videos, muntliga svar till muntliga frågor från boken med feedback, och bildcentrerade aktiviteter finns också tillgängliga bland mycket annat. Den nya generationens digitala böcker är med denna mycket korta introduktion ett format för att direkt utveckla olika kompetenser och kreativitet. Där dess interaktiva dialogiserande och diagnosticerande approach skapar ett betydande mervärde i jämförelse med tidigare generationer digitala böcker.

Relaterad bok i ämnet:

Bokutgivning som en källa till framgång Del 2

Författaren Karl Kullberg skrev 1844 följande om hur Lars Johan Hierta förändrade förlagsbranschen:

”Han (Hierta) är, i bredd härmed, Sveriges störste bokförläggare, och Svenska Litteraturen står i verklig tacksamhet till honom för den höjning han givit åt de förut ytterligt låga författararvodena. Nu betalas de bättre och mera omtyckta svenska originalförfattarnas arbeten med 100 franker för tryckt ark; Balzac t. ex. har, för de flesta av sina skrifter, fått nöja sig med denna summa fördubblad. Således, då folkmängden förhåller sig, som ett till tio, förhålla sig författararvodena, som ett till två – ett ganska hedrande resultat för den mindre, men mera läsande nationen.” Karl Kullberg (1844)

En annan innovation som Hierta genomförde vid sidan av de tekniska som beskrevs i första delen av detta blogginlägg var de framgångsrika satsningarna på att översätta utländsk litteratur och sedan bidra till att öka läsandet genom att sätta priset lågt. Detta i ett land där folkskolereformen var två år gammal när Karl Kullberg skrev ovanstående, och tidigare läsandet bland gemene man hade bestått av studier av bibeln inför de återkommande husförhören, och på grund av kyrkans i allmänhet starka ställning vid denna tid. Med denna bakgrund kan man säga att Lars Johan Hierta starkt bidrog till att sätta omvärldens perspektiv i händerna på kunskapstörstande medborgare, vars land vid början av Hiertas verksamhet tillhörde de fattigaste i Europa. Men som genom industrialismen kom att resa sig ur fattigdomen och bli en av de mest välmående och öppna nationer, och detta baserades på bejaka innovation för effektiv produktion, handelsutbyte och senare också invandring.

Hierta beskriver i sin självbiografi framgången med denna satsning på utländska författare med följande ord:

”De första arbeten som utskickades i världen var av Washington Irving, Walter Scott, Edvard Lytton Bulwer, och amerikanen Fenimore Cooper, och de första måste omtryckas och det hela gav god förtjänst i flera år.”

Likväl förlagsverksamheten skapade även mycket huvudbry och hot, vid flera tillfällen mot Hiertas person, i kampen mellan de bakåtblickande och de framåtsträvande. I sanning kunde hans verksamhet ha blivit mycket kort, vilket man bland mycket annat kan läsa i hans självbiografi.

Idag stöps åter bokutgivningen om i sina grundvalar, för att återknyta till Kullbergs ord om hur Hierta bidrog till höjda författararvoden så rapporterade bokbranschens främsta magasin i Sverige, Boktugg, för några dagar sedan om ett nytt brittiskt förlag, DML, som betalar romanförfattare per månad under arbetet med sina verk. Därtill erbjuder förlaget kurser under arbetet för bästa möjliga utfall.  Ersättningen ligger på cirka 20 000 kronor (£2000). När alla kostnader har betalts får sedan författaren 50% av vinsten. Likväl, testerna för att bli antagen är omfattande och inledningsvis omfattar denna möjlighet att förverkliga sina författardrömmar tio platser.

Bokutgivning som en källa till framgång

År 1829 köpte Lars Johan Hierta ett boktryckeri, vilket kan ses som starten på hans entreprenöriella bana, och samtidigt startade han sin förlagsverksamhet (något år efter det grundades även Aftonbladet). Redan fyra år senare konkurrerade han om första platsen i förlagsvärlden i Stockholm med P.A. Nordstedts & Söner. Hemligheten till framgångarna kan spåras i följande ord från en av hans levnadstecknare:

”Han förstod den svåra konsten, att för litet ge mycket och ändå vinna därpå.”

Detta gjordes möjligt tack vare Hiertas ständiga vision om att förändra och förbättra, och innovationerna vid denna tid fanns ofta att finna i Europa. Under sina sommarresor spanade han ständigt efter intryck och teknik som kunde förbättra hans förlagsaffär. Som 1833 när han importerade den första maskinpressen i Sverige från England, och 1838 när han köpte en stereotyperingsuppfinning från Frankrike, och böckerna liksom Aftonbladet fick en ny unik stil. Även med trycksvärtan kom Hierta att starta produktion i Sverige efter nya spaningar nere på kontinenten. På så sätt tog förlagsverksamheten ett stort språng in i den nya tiden med ny hårdvara i form av tryckpressen, ”mjukvara” med trycksvärtan, och unika designmöjligheter. Detta är tre hörnstenar för omvandlingen av bokutgivning även i den digitala tidsåldern.

Likväl är det nu precis som då innehållet som är grunden för framgången. Ett av koncepten Hierta arbetade efter var att översätta utländska författare och sedan sälja böckerna till överkomligt pris. Bland de författare som efter några år ingick i Hiertas utgivning var Walter Scott, Charles Dickens och dansken Bernhard Severin Ingemann. Svenska författare som gavs ut var bland annat Karl Kullberg och då hans reseskildring från Europa 1842 som nu finns i nyutgåva, Carl Johan Love Almqvist om vilken Hierta berättar i sin självbiografi hur han hjälpte fly från landet, och ytterligare en av svenska litteraturhistoriens förgrundsgestalter som enligt hans egna ord var hans personliga favorit, och många andra. När han sålde sin förlagsverksamhet året innan han avled 1872 fanns 750 skrifter från hans förlag.

 

Konsten att göra vetenskap till ett litterärt äventyr

I läsandets stund av Dan Browns senaste roman ”Begynnelse” eller ”Origins” på engelska som är en bättre titel, men svåröversatt till svenska, så är det lätt att förstå varför böckerna om Robert Langdon har blivit så populära. Handlingen tilldrar sig åter i Europa, närmare bestämt i Spanien, och återigen består intrigen av den eviga konflikten mellan vetenskap och religion. Författarens research bakom även denna bok är massiv och äger rum på verkliga ofta kända platser med start i Bilbaos Guggenheim Museum för modern konst. En plats religions- och symbolforskaren Langdon inte känner sig helt hemmastadd i. Och där tar äventyret vid tillsammans med en underskön kvinna vid namn Ambra Vidal och en AI (artificiell intelligens), som Brown beskriver som ”Siri på steroider”.

Dan Browns storhet ligger förutom att få det djuplodade vetenskaps- och kunskapsinnehållet intresseväckande och drivande, även hans enkla men samtidigt gripande skrivkonst. Han vägrar släppa läsaren utan ”tvingar” denne vidare i handlingen. På liknande sätt och med samma glöd i pennan finner man i Karl Kullbergs briljanta författarskap. Inte minst i hans reseskildring på sin väg genom Europa som tilldrar sig 1842. I denna får läsaren ta del av observationer på plats om olika städers folkliga kynnen, storpolitikens förgrundsgestalter vid denna tid, museibesök liksom vandringssägner från olika destinationer. Det sistnämnda blir som Dan Browns berättande fast i kortformat där Kullberg på liknande sätt fängslar läsaren med sin estetiska prosa och unika lättillgängliga berättarkonst.

Ett exempel är från besöket i Milano där titeln på berättelsen eller skizzen, som Kullberg kallar sina litterära utvikningar, är ”La Dame Noire”. Där intrigen kretsar kring en ung kvinnas väg till position och makt. I vanlig ordning anlägger Kullberg gränsfarareperspektiv där kampen mellan det gamla utnötta livsförnekande får ge plats för framtiden som ser helt annorlunda ut.

Denna kamp eller intrig är också en bärande del i Dan Browns böcker om Robert Langdon och där vetenskap, på platsen observationer, och historia vid sidan av stor berättarkonst leder vägen läsaren framåt.

Vägvisaren – en novell om en hund som vi träffade en gång

Olympos i bakgrunden höljt i dunkel, framför ligger staden Litochoro, och bilden är tagen från stranden vid Egeiska Havets djupgrönblå vatten.

Detta skrivs i mystiken vid foten av Olympos, Greklands högsta berg, och där de tolv högsta gudarna enligt grekisk mytologi har sin boning. Det är också här novellen Vägvisaren äger rum från novellsamlingen Gränsfarare. Hunden, den brunvita av obestämd ras, som blev förebild för hunden i novellen, kan tyckas alldaglig vid första anblick. Men tillskillnad från andra till synes herrelösa hundar man träffar på i Grekland gav denne gynnare bestående intryck. Både vad det gäller beteende, men också hans ögon som helt uppenbart bar på en eller snarare flera hemligheter, vid sidan av ett rörande blandning av hopp, tillgivenhet och uppgivenhet.

”Under de soldränkta mandarinträden tassar den brunvita hunden fram i sakta mak. Inga mål i sikte, inga uppdrag, det som bör vara en njutningsfull vandring lämnar inga fotspår.” (Från novellen Vägvisaren i novellsamlingen Gränsfarare)

Men detta blir ingen vanlig dag för hunden, även om den började som en sådan, för i fjärran beskådar den plötsligt hopp.

”Istället får den syn på två gestalter som närmar sig i fjärran. Den känner vibrationen. Något vaknar till liv. Sinnena skärps. Instinkten tar vid. Mungiporna dras upp till något som kan liknas vid ett leende, åtminstone på hundars vis. Och något som den inte känt på flera månader kanhända år gör sig plötsligt påmint. Alltmedan gestalterna kommer allt närmare.” (Från novellen Vägvisaren i novellsamlingen Gränsfarare)

Hunden får några timmars andrum, lite tid utan oro, men verkligheten ska snabbt hinna i kapp honom. Han är ej herrelös, ej heller hemlös, frågan är bara vem som herre och vem som är lös i den relation han lever i. Hunden som sitter inne med mystikens svar, eller hans fodervärd som har sin enkelriktade tro. Läs mer om novellsamlingen här.

Freja Del II – om social utsatthet under industrisamhällets barndom

Somliga tror att vi lever i den bästa av världar, andra blir skrämda av tanken att detta är sant, sedan har vi den tredje kategorin, gränsfararna, som stirrar orättvisan i ansiktet och försöker jaga den på flykten. Antingen med hjälp av pennans kraft eller än mer handgripligen. Författaren Karl Kullberg tillhörde denna tredje kategori. Som det beskrevs i del I av detta blogginlägg, så var ett av Kullbergs forum för denna gärning hans egen litterära tidskrift som han startade 1836. Till vilken senare flera andra av denna turbulenta tids författare kom att sluta upp. Kullberg skrev:

”Kastar vi blicken tillbaka på nöden, sådan den framträder i gångna tider, anträffa vi honom icke i den gigantiska gestalt, han numera antagit.”

Med dessa ord inleder han en beskrivning av det gryende industrisamhällets utslagning och rovdrift. Följande ord handlar om England, där industrialismen först slog igenom.

”Det var först där, som maskinen, på bekostnad av människan, tog rangen framför henne i egenskap av industrins pålitligaste och arbetsammaste hantlangare, som fabrikanterna gjorde till grundsats att med så litet armar, som möjligt, till högsta möjliga avkastning uppdriva produktionen. Det var förödmjukande, emedan ett förnuftigt väsen tillbakasattes för det döda tinget. (…) Emellertid voro nu de första stegen tagna på en bana, varest man uteslutande avsåg att antingen så mycket, som möjligt, umbära den mänskliga arbetskraften, eller, där den icke kunde undvaras, behandla även den såsom en maskin, att i sitt intresse använda personers kroppsliga förmåga, utan att lämna dem den ringaste garanti för deras framtid, för deras moraliska eller fysiska förbättring, att ända in i sista droppen utkrama svampen, till dess man sedan handlöst och saklöst kunde kasta den ifrån sig.”

Vidare beskriver Kullberg sedan konsekvenserna av denna brutala inhumanitet, med upplopp, tiggeri och allmän social oro. Det bör här likväl tilläggas att han skrev ofta i mycket positiv anda om tekniskt framåtskridande som exempelvis när han första gången åker tåg under sin Europaresa 1842. Men det fick aldrig ske på bekostnad av mänskligt lidande. Till dessa ingående och sanningsenliga insikter intog övriga av denna tids tidningar ståndpunkter som sammanfaller med de tre kategorierna i detta blogginläggs inledning.

Samma etiska dilemman mellan teknikutveckling och mänsklig utsatthet är minst lika aktuellt idag som under Kullbergs tid. Arbetsmarknaden stöps återigen om i grunden, där artificiell intelligens och automatisering i allmänhet med mera, gör att en betydande andel yrken kommer att försvinna helt eller delvis, visserligen skymtar nya som kommer i dess ställe, men det skapar ofrånkomligen oro, och risk för nostalgiskt tillbakablickande. Samt det kanske viktigaste, och som Karl Kullberg sätter sin pennas spets mot under omvandlingen till industrisamhället. Nämligen det faktum att maskiner, och i vår tid AI och annan digital teknik ska arbeta för människan och inte tvärt om.

Freja en litterär kraftkälla i skuggan av Aftonbladet

August Strindberg var sin generations litterära gigant som med en sylvass pennspets avslöjade orättvisor och andra misshagligheter. Vilhelm Moberg kom efter honom med likartat skrivuppdrag och med samma unika glans. Men fanns det någon i generationen före som kan nämnas i samma andetag dessa kritiska samhällsskildrare? Upptäckten av Karl Kullbergs författarskap och gärning kan ge svaret. Man får här betänka att under 1830- och 40-talen när Kullberg påbörjade sin författargärning kunde en pennspets riktad mot de maktägande medföra brutala straff. Därför skrev Kullberg liksom hans vän och författarkollega August Blanche (och andra) ofta under pseudonym eller publicerade osignerat.

Strax efter sin debutroman 1835-36 hade publicerats som var en trilogi med titeln ”En ung mans memoirer. Skildringar ur Stockholmslifvet” och gavs ut under pseudonym startade Karl Kullberg den litterära tidskriften Freja. Trilogin kom snabbt att bli en framgång där exempelvis Aftonbladet skrev följande om den då 22 årige författarens verk:

”författaren visade tecken till verklig talang och människokännedom. Hans skildringar är tecknade med humor, sanning, och ganska konsterfaren hand.”

En synnerligen välformulerad beskrivning av en debut som kom att växa till ett stort författarskap.

Freja innehöll inledningsvis noveller av litterär natur i samma anda som trilogin. Likväl, kom hans rättspatos efter några år att bli en viktig ingrediens i tidningens innehåll, följande ord från Kullbergs hand 1840 kan ses som en programförklaring för denna strävan.

”Nöden spelar i människosläktets hävder en stor, en mäktigt ingripande roll. Knappt finnes det någon vrå i världen, dit han icke sträcker sin segrande inflytelse och ej sällan förefaller det motstånd, varigenom man, med ytliga statsekonomiska teorier tillrättesnöre eller en ofta nog obetänkt välgörenhet till vägledare, här och var söker bjuda hans framgångar spetsen (…) Nöden har för mycket tagit överhand inom mänskligheten, för att detta giftämne någonsin skulle kunna fullt avsöndras ur dess ådror.”

Med sin juridikexamen från Uppsala och sin vassa penna riktad mot sociala orättvisor kom Kullberg skriva en rad skarpsinniga betraktelser i Frejas kommande nummer. Något som också kom att locka flera av tidens andra stora författare till tidskriften, exempelvis August Blanche och G.H Mellin, och Freja kom på så sätt att bli kraftfull röst i 1840-talets turbulenta tidningsliv i Stockholm. I samma samhällskildrande anda utkom också bland annat Kullbergs roman ”En sommar i Småland”, som nu finns i nyutgåva. Del II av detta inlägg följer inom kort och fokuserar på Freja och övriga Stockholms tidningar, liksom Kullbergs aktualitet i vår tid.

Ord med vingar under den Franska Revolutionen och dagens Digitala REvolution

Ordens makt, både dess estetik, andemening och påverkanskraft är ofta omtalat. För att låna några ord från novellsamlingen Gränsfarare:

”Utanför arenan råder ett relativt lugn. Någon form av mässa pågår. Det är där de välformulerade fraserna får luft och kommer att resa genom decennier, sekler, och till och med millennier. Det vet inte de andäktiga åskådarna. De vet inte att denne mans visdom kommer att överleva inhumanitetens alla ansikten. Tidens tand biter ej på genialitet.”

I novellen behandlas tidlösa mänskliga fenomen, goda egenskaper såsom sådant av ondo, och orden ovan skulle kunna kopplas till många människor genom historien och hur de påverkade utvecklingen. Ny banbrytande tvärvetenskaplig forskning från Indiana University som fokuserar på att analysera manus från 40 000 tal under franska revolutionen ger i denna anda nya insikter om demokratins och den moderna statens uppkomst.

I projektet förenar sig expertis från historieforskningen, kognitiv- och informatik. Där man med hjälp av datainsamlingstekniker har gått igenom användning av ord och fraser i National Församlingen som styrde Frankrike under revolutionen och hittat underliggande mönster som kom att vägleda utvecklingen in i framtiden. Exempelvis såddes att de första fröna av olikheter i retoriken mellan höger och vänster, en åtskillnad som dock  idag alltmer förlorar sin betydelse. Rebecca Spang, medförfattare till studien och professor i historia vid IU Bloomington College of Arts and Sciences kommenterar på följande vis: “At the beginning of the revolution, there’s just a whole lot of newness going on. Eventually, some of it sticks, and people gravitate to it and keep working with it. And that’s what we call the revolution.”

En sådan utveckling kan även identifieras under pionjäråren av den digitala revolutionen i samband med webbens genombrott. Under webbens 1000 första dagar producerades 100 000 användare 450 000 webbplatser och 150 miljoner webbsidor som besöktes av 30 miljoner användare globalt. Detta var precis som under de första euforiska åren av den franska revolutionen ett öppet forum med en enorm idé- och skaparkraft för att sedan efter några år falla hårt. Fast båda rörelserna fortsatte att utvecklas med en underliggande kraft som successivt började bryta ner traditionella gränser när det gäller sociala strukturer, geografiska gränsdragningar, och ekonomiska- och politiska system. Författaren Karl Kullberg beskriver motståndarsidan som under en tid kan hålla tillbaka utvecklingen på följande sätt:

”Man berättade för mig, att på Riddarhuset lär finnas en mängd unga män, som blint ställt sig under befäl av konservatismens ledare, som följa dem i liv och död, som, tysta i debatten, högljutt uttrycka sin tanke vid votering, som rysa, då man talar om liberalism, och stoppa till öronen, då man talar om skäl och bevis.” Sedan ger Kullberg sitt eget omdöme om denna bakåtblickande skara män: ”För mig åtminstone faller det sig nästan omöjligt att tänka en ungdom, vars hjärtan icke slå högre vid det magiska ordet: frihet. Frihet är och skall alltid bli de ungas lösen.”

Nyutgivna böcker av Karl Kullberg

Litterära betraktelser av teknikens sociala omvandlingskraft

Den digitala tekniken är en murbräcka som slår sönder det gamla. En evolutionär eller revolutionär om man så vill, som får somliga människors ögon att envist fastna i bakåtblickande nostalgi. Emedan andras blickar rusar mot framtidens horisonter för att nyfiket skärskåda dess möjligheter. Ofta beror dessa förhållningssätt på okunskap kontra kunskap om tekniken, men också om olika sinnelag i allmänhet. I synnerhet i två av novellerna i Gränsfarare, Skärvan och Gamarna, spelar denna åtskillnad en avgörande roll.

I den sistnämnda novellen träffar läsaren Kirsten, en dynamisk chef på sin arbetsplats, där hon plötsligt en dag finner sig vara helt utfryst från den skenbara gemenskapen. Med illvilliga rykten surrandes som bålgetingar med omåttliga sting av menande blickar, förflugna ord fram till ren konfrontation. ”Teaterföreställningar utspelas här aldrig på scen. För här fanns endast livets teater som alltid recenserades med välplanerade hugg och slag. Här är kreativitetens fria vidder avskaffade till förmån för trångsynthet. Den värsta synd man kan ertappas med är att visa vem man verkligen är.” Citerat från novellen Gamarna i novellsamlingen Gränsfarare.

Hon flyr till böckernas värld och Francis Bacons teori om falska teorier, och de fyra idoler som en människas lata sinnelag kan liera sig med när pöbelns välde styr, och man själv tror sig kunna råka illa ut om man påpekar det uppenbara, nämligen att det faktiskt är kejsaren som är naken, inte offret. Kirsten drar så lärdom av Bacons teori och skrider till verket med enkel digital teknik för att avslöja det orättfärdiga och jaga pöbelns ”idoler” på flykt. Något som visar sig vara möjligt till stor del tack vare att det lata sinnelaget i en skenbar gemenskap aldrig är uppmärksam på hur scenen förändras förrän det är för sent.