Yttrandefrihetens seger signerat med ett Hierta

Mellan åren 1835 till 1838 indrogs Aftonbladet av statsmakten 17 gånger. Uppfinningsrikedomen att finna skäl till indragningarna kan med en byråkratis mått mätt ses som infallsrikt. Där allt skedde under överinseende av hovkansler August von Hartsmansdorff, som vid 1840 års riksdag, efter att ha tvingats lämna sitt ämbete, förklarade vilken den verkliga intentionen hade varit med de många indragningarna och också varför de 1838 tvingades avsluta sin kampanj. Likväl, under de tre åren, när tryckfrihetslagens praktiska utövning befann sig i skottlinjen, stod en entreprenör i ordets rätta bemärkelse i spetsen för dess försvar. Genom att ständigt finna nya vägar att ge ut sin tidning och med outtröttlig kamplust fortsatte Aftonbladet att komma ut till statsmaktens förtret.

Lars Johan Hiertas egen betraktelse av den envetna kamp går att läsa i hans självbiografi “Lars Johan Hierta – Med egna ord” som nu finns i nyutgåva. Men inte bara statsmakten hade en negativ inställning till Aftonbladet och dess ständigt ökande läsekrets, Hierta skriver: ”Såsom då biskop Tegnér en gång uti ett offentligt tal i Växjö domkyrka klagade däröver, “att Aftonbladet numera vore det svenska folkets bibel”. Det var alltså den berömde skalden Esaias Tegnér som Hierta åsyftade.

Den 14 augusti 1838 gavs det första numret med Per Jakob Rönqvist som ansvarig utgivare ut. Den fd sergeanten vid Upplands regemente kom sedan att bli kvar som utgivare fram till sin död 1847 utan vidare trakasserier från statsmakterna. Ytterligare fyra år senare sålde Lars Johan Hierta sitt älskade Aftonblad, hans konservativa motståndare deltog nu själva i debatten i tidningarna, och grunden till tryck- och yttrandefrihetens praktiska utövning var nu säkrad. De 20 år av kamp sedan Aftonbladets grundande 1831 är inte bara berättelsen om ett unikt entreprenörskap och ett viktigt steg för demokratins utveckling i Sverige, utan också två decennier av omvälvning som lade grunden till ett modernt industrisamhälle.

 

Bookmark the permalink.

Comments are closed